Wes Andersons senaste smällkaramel The Grand Budapest Hotel är som väntat färgglad. Jag gillar i regel Andersons filmer, men älskar dem inte. Jag kan uppleva att han har en distans i sitt berättande, om än stor kärlek till sina karaktärer. I The Grand Budapest Hotel tillåter han sig att vara politisk, vilket är ett stort plus. Historien kretsar kring den karismatiske conciergen Gustave H (Ralph Fiennes) och hans lärjunge, den unge Zero Mustafa (Tony Revolori) som arbetar på det anrika hotellet dit rika åker för att skämmas bort i mellankrigets Europa.
Det är skådespeleriet som driver filmen, Ralph Fiennes bär i princip filmen på sina axlar. Men även Revolori som spelar Zero och F. Murray Abraham som spelar den äldre versionen, är bra. Men jag har väldigt lite till övers för Andersons mani att slänga in sina kelgrisar Jason Schwartzman och Bill Murray liksom bara för att, och jag tycker det tar bort fokus från det han vill berätta. Och det är en fin liten historia som rör klass, rasism, Europas krigiska historia och en hjärtevärmande story om vänskap. Det funkar bra, scener som lämnar spår är när Gustave försvarar Zero på tåget, mer än en gång. Att filmen är rolig behöver väl knappast understrykas, det är trots allt en Wes Andersonfilm. Storstilat bildspråk.
Betyg: 3 och en halv smällkaramell
Spaning: Jeff Goldblum har en liten, men betydelsefull roll. Alltid gillat den karln.
Plus: Många finfina skådisar. Jude Law, Willem Dafoe, Adrian Brody och knappt märkbara Léa Seydoux. Kul!
Minus: Väldigt många män. Har kvinnorna trillat av planeten mån tro? Det drar faktiskt ner betyget från 4 till 3. Det är omotiverat många manliga karaktärer som utan problem hade kunnat gestaltas av kvinnor.
Men vad vore en filmrecension utan kompletterande åsikter? De här lyckas fördjupa och bredda förståelsen av både Wes Anderson-syndromet och historien om Gustave och Zero:
The Nerd Bird 
Tack för ping! Jag blev själv lite förvånad att jag ändå gillade filmen så pass mycket eftersom jag som sagt hittills har haft jäkligt svårt för Mr Anderson. Överlastade trivialiteter har jag väl tyckt om det mesta, so far 😉 Samtidigt måste jag ju krypa till korset och erkänna att hans 60-talsifiering av hotellet faktiskt visade på en perfekt fingertoppskänsla.
Håller helt med om att tåg-scenerna nog var de bästa eftersom de brände till lite extra.
GillaGilla
Tack för ping. 🙂 Ja, jag blev ju än mer förtjust i filmen än du, vilket för mig var väldigt överraskande. Efter Moonrise Kingdom tappade jag all tro på Wes.
Ja, du har rätt i att det är en politiskt/mänsklig vinkel på filmen, mer än vanligt (mycket mer). För hur ytlig (eller vad man nu ska kalla M Gustave) så när det verkligen gäller så står han upp för Zero på tåget.
GillaGilla
Har inte sett Moonrise, men har hört från flera håll att den inte var så bra.
GillaGilla
Jag har precis sett filmen och är väldigt förtjust! Har sett både Moonrise Kingdom och Royal Tenenbaums men gillar nog The Budapest Hotel mest. Jag tänkte (konstigt nog) inte på att det var så få kvinnor i filmen – det är ju helt klart ett minus!
GillaGilla
Hej Jossan! Ja, men visst är den bra ändå. Kvaliteten står ju inte och faller med kvinnlig närvaro, det är bara det att jag inte kan låta bli att lägga märke till sånt 🙂 Håller med om att Budapest är starkare än Royal Tenenbaums, har inte sett Moonrise Kingdom dock. Ser att du recenserar böcker, kul! Det händer att jag gör det också med jämna (läs lååånga) mellanrum 😀
GillaGilla