Filmåret 2015

Filmåret 2015 var ett höjdarår och jag såg mycket mer film i fjol i jämförelse med nuvarande år. Som vanligt är ordningen på listan svår att försvara, men jag tänker: vad fastnade och vad gjorde det inte?

Svårast var att avgöra vilken årets bästa film var. Ettan och tvåan har utkämpat en lång och utdragen kamp om översta platsen, och jag skulle nog nästan vilja säga att de delar den för de uppfyllde två vitt skilda ”filmbehov” hos mig. Den psykologiskt tunga kandidaten i tävlan mot en fysisk och visuell käftsmäll, vilken tror ni vinner?

Men vi börjar i rätt ände.

 

10.
Star Wars Episode VII – The Force Awakens

Jag tänkte först inte ha med denna retro-osande present från en galax långt borta, men insåg att det vore orättvist. Jag tyckte den var SVINBRA i allt utom det fantasilösa manuset som mest upprepade sånt vi redan sett i originaltrilogin. Men Rey, Finn, Kylo Ren och händelsen mellan en viss far och en viss son lämnade tillräckligt starka avtryck för att den ska platsa på listan. Äh, who am I kidding, det hade fan räckt med musiken. PLUS för årets bästa klinkande piano- trailer. Gud vilket armrys.

9.
The Big Short

För att jag skulle fatta den amerikanska finanskrisen behövde jag tydligen en slick Ryan Gosling, Steve Carell med högt blodtryck, Selina Gomez på casino, Brad Pitt i mysskägg och Christian Bale i flipflops. Fy satan vad det gick undan och jag älskade varenda minut. Plus att Melissa Leo är med. Se trailer.

8.
Ex Machina

Denna obehagliga, kluriga sci-fi med åtminstone två briljanta skådespelare i huvudrollerna (Alicia Vikander och Oscar Isaacs) lämnade myror i hjärnan kan jag säga. Vem kunde ana att den regidebuterande Alex Garland hade sådan fingertoppskänsla? Vikander hade gott kunna vinna sin Oscar för denna roll i stället för ”The Danish Girl”, även om hennes rollprestation i den senare var välförtjänt. Läs min recension här.

7.
The Diary of a Teenage Girl

Alexander Skarsgård som sympatisk (!) snuskgubbe, en lysande debut av Bel Powley som ung och kåt i 70-talets San Francisco och Kristen Wiig som otillräcklig morsa är en trio som förtjänade mer uppmärksamhet än de fick. Ett riktigt bra bokmanus ligger till grund för denna ”coming of age”-film som lösgör en ung kvinnas sexlängtan och gestaltar hennes sköra inblick i vuxenvärlden på ett sympatiskt och ändå inte förutsägbart sätt. Se trailer.

6.
Spotlight

Journalistmurvlar arbetar noggrant och till en början motvilligt med en nyhet som kan slå det katolska samhället i spillror. Boston-landskapet är grått, murvlarna är bångstyriga men moraldrivna, och ändå blir det aldrig trist eller enkelspårigt. ”Spotlight” är en perfekt komponerad film som lyckas hålla fingrarna borta från sensationssökande effekter och ändå leverera något sensationellt. Läs min recension här.

5.
Efterskalv

För att lyckas med en ångestmarinerad svensk film om ett samhälles och en familjs hantering av skam, manlighet och vad som händer efter att ett mord begåtts av en minderåring krävs tydligen att en svensk regissör åker till Polen och utbildar sig. Magnus von Horn lyckas i alla fall i mina ögon definiera vad som felas i (vissa) svenska sociala sammanhang och hur förödande det är att låsa in sina känslor, vilket gestaltas oerhört bra av skådespelarna Ulrik Munther, Mats Blomgren m.fl. Nästan i höjd med danska Thomas Vinterbergs ”Jakten”. Se trailer.

4.
Tempête (Land Legs)

Så hur hamnade en vardagsnära, fransk film om en sjöman så här högt upp på listan, undrar ni kanske? Jag vet inte riktigt jag heller, men kanske har det att göra med att jag själv har en far i yrket och förstår både längtan till havet och den komplicerade relationen som filmens fiskare Dom har till sina strandsatta barn. Eller så för att den helt enkelt är en bra film, drabbande i det lilla. Filmen bygger på verkliga personer och händelser, faktiskt så spelar Dominique Leborne och barnen Mailys och Matteo sig själva imponerande väl. Vann två fina priser i Venedig, så det är inte bara jag som finner den sevärd.

3.
Sicario

Egentligen är det inte så mycket som talar för att jag ska gilla ”Sicario”. Den är macho och våldsam, ”hårdkokt” och träder över den mexikanska gränsen med ett väldigt amerikanskt perspektiv på drogproblematiken, där krigföring framstår som det bästa alternativet. I likhet med ”Prisoners” (av samme Denis Villeneuve) har den dock ett djupt mänskligt mörker som gör den intressant. Den är omöjlig att skaka av sig och jag tror det beror på fyra saker: den laddade stämningen, ljudet (dovt hotfull), precisonsfotot av Roger Deakins – och så Emily Blunt. Man känner utsattheten genom hennes huvudperson som om man själv vore inkastad som agent i en främmande och brutal värld där liv inte är mycket värt. Rädsla är starka grejer. Se trailer.

2.
Mad Max: Fury Road

George Millers runda, rostfärgade glasögon med senilsnören i kombination med hans baby-oskyldiga leende säger på sätt och vis allt. Bara en optimist kan få ett dystopiskt ökenlandskap härjat av rivaliserande klaner att framstå som ett vanvettigt KUL äventyr. För ”Mad Max: Fury Road” är framför allt en rolig film att titta på, det är lite som att andas lustgas och titta på en rockkonsert samtidigt. Samtidigt är det en berättelse om makt, kanske till och med om religiös makt, där de fattiga hålls i schack av myter om Den Store Ledaren och löften om ett Valhall efter döden. Men ballast av alla är upprorets protagonist, den fåordiga Furiosa, som kör utav bara helvete, och Max, den psykiskt rubbade ensamvargen som följer med. Läs min recension här.

1.
Room

Årets bästa film kommer från ”Frank”-regissören Lenny Abrahamson. En kvinna är inlåst av sin kidnappare i ett rum med sin femårige son Jack. Han har aldrig sett utsidan av rummet, vilket fungerar både som en skyddande kokong mot omvärlden och ett olidligt fängelse. Den dubbla betydelsen är drabbande.

På ett sätt önskar jag att jag hade läste boken först, jag har sneglat i den efter att jag sett filmen och tycker den verkar oerhört bra skriven, men å andra sidan hade jag kanske inte haft hjärtat i halsgropen på vissa ställen om jag hade vetat vad som skulle hända. Brie Larson och Jacob Tremblay bjuder i vilket fall på årets skådespelarinsatser och ett antal hjärtslitande scener. Om man inte bölar till den här filmen, vad gråter man till då?

---

Utanför listan, men sevärda: Brooklyn, Cirkeln, Creed, Demolition, Evolution, Inside out, I Smile Back, Mediterranea, Mustang, She’s Wild Again Tonight, Son of Saul, Steve Jobs, The Danish Girl, The End of the Tour, The Hunger Games: Mockingjay Part 2, The Lobster, True Story, Trevligt folk.

Sevärda dokumentärer: The Amina Profile, The Wolfpack.

---

Årets…

Bättre än väntat: Baskin, Fifty Shades of Grey, Mission impossible: Rogue Nation, Terminator: Genisys, The Vacation, The Walk.

Mest överskattade (om än med vissa kvaliteter): The Hateful Eight,  The Martian, The Revenant.

Sämsta: Burnt, Cinderella, Dark Places, Unfriended.

”Somnade och stängde av”: Ant-Man.

---

Flera filmspanare har redan bloggat om filmåret 2015 (om jag missat någon, hojta till). Här är deras Topp 10-listor:

Fiffis filmtajm

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Jojjenito

Flmr

Bästa filmerna 2002

Jag har varit lite seg (minst sagt) med bloggandet senaste tiden och inte riktigt funnit … ro att skriva så mycket om filmerna jag ser. Det blir så i bland. Det betyder inte att jag har slutat titta på film, följa tv-serier eller listar årsbästalistor (även om jag duckade för 2003, vilket nu jagar mig i hasorna). Men när jag insåg att jag höll på att missa deadline (den var i morse) för filmbloggarvännernas publicering av årsbästa-listor för 2002 fick jag eld i baken och prånglade ut en lista jag med, lagom till eftermiddagskaffet. Bättre sent än aldrig kommer det att stå på min gravsten.

År 2002 har fler självklara listfilmer än 2003. Det finns ett par RIKTIGT bra filmer vars sugproppstentakler vägrar att lämna mitt hjärta i fred, och så några som jag inte minns så bra, men har en bra magkänsla för. Alltså …

 

BÄSTA FILMERNA 2002

 

10. Bowling for Columbine av Michael Moore

För att Michael Moore hade rätt i att ifrågasätta USA:s vapenlagar (ett ännu aktuellt ämne) och för att han gjorde det på ett mycket underhållande sätt.

 

9. LOTR: The Two Towers av Peter Jackson

Även om jag nog anser att mellanfilmen är den svagaste i trilogin och ogillade förändringarna i manus – avskydde wargsen och tyckte att Aragorns lilla detour i floden var onödig – så är slaget vid Helms deep så maffigt och mörkt att jag inte kan neka The Two Towers en plats på listan. På bilden ser ni min favoritalv: Haldir.

 

8. Confessions of a dangerous mind av George Clooney

Jag minns att jag älskade den här filmen för 10-12 år sedan, även om jag inte minns jättemycket av handlingen i dag. Men jag kollade på trailern och tyckte att den kändes ”rätt i magen”. Är väldigt svag för Sam Rockwell också. Och Drew Barrymore är skön.

 

7. Catch me if you can av Steven Spielberg

Leonardo Di Caprio och Tom Hanks är perfekt castade i denna katt-och-råtta-lek som bygger på den sanna historien om bedragaren Frank Abagnale Jr. Har också ett av de snyggaste intron (title sequance) jag vet. Visste ni att Amy Adams har en liten roll i filmen som sjuksköterska?

 

6. 28 days later av Danny Boyle

Jag trodde att jag hatade zombiefilmer pga för äckligt, tramsigt och stressigt. Och efter att ha sett World War Z kan jag konstatera att snabba zombies tycker jag inte alls om, jag föredrar de långsamma dönickarna i Walking Dead. I 28 dagar senare är det mao inte zombisarna (snabba) som fick mig på kroken, utan det är Cillian Murphy, den brittiska kontexten och den karaktäristiska Danny Boyle-känslan som övertygar.

 

5. Adaptation av Spike Jonze

Precis som Confessions … är det här en film jag har vaga minnen av, men VET att jag verkligen tycker om. Charlie Kaufman lyckas alltså snärja två platser på listan trots att jag inte kan återge handlingen i filmerna utan att först kolla IMDB. Intressant. Givetvis bör jag se om denna för att försäkra mig om att den hör hemma här. Later.

 

4. Bloody Sunday av Paul Greengrass

Det blir ett blytungt och politiskt laddat upplopp mot toppen av listan. Bloody Sunday är ett grovkornigt Based on a true story-drama om händelserna den 30 januari 1972 då demonstranter från medborgarrättsrörelsen på Nordirland dödades av brittiska militärer. Starkt, politiskt, orättvist.

 

3. Lilja 4-ever av Lukas Moodysson

En självklar film på listan För jävlig att se, men viktig. Modigt av Moodysson att följa upp feelgoodiga Tillsammans med detta traffickingdrama om utsatthet som utspelar sig inte långt från ”feminismens Saudiarabien” (quote Julian Assange). Bra skådespeleri av Oksana Akinshina.

 

2. The Hours av Stephen Daldry

Jag blir gråtfärdig och lycklig när jag tänker på den här filmen. För att den är så sablans bra. Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore briljerar i rollerna som tre kvinnor i olika tidsepoker som av olika anledningar inte trivs i sitt eget skinn. Särskilt den oigenkännliga Nicole Kidman som Virginia Woolf. Jag läste Mrs. Dalloway efter att jag sett The Hours och knockades av släktskapet jag kände med Woolf trots att hon dog 45 år före jag föddes. Stort!

 

1. Frida av Julie Taymor

Jag är lite stolt att årets bästa film är regisserad av en kvinna och har eminenta Salma Hayek i huvudrollen. Ett litet ”fuck you” till filmbranschen som inte tror att kvinnors filmer (om kvinnor) säljer. Detta färgstarka och musikaliska porträtt av konstnären Frida Kahlo är en film som följt med mig länge, den har fått mig att älska Mexiko, köpa Frida Kahlo-t-shirts, kapsylörhängen och kylspåpsmagneter med Kahlo på (med det vill jag poängtera att även de taffligaste turistsouvenirerna framstår som attraktiva i mina ögon för att hon är så jävla ball).

Frida är en resa rakt in i hjärtat på en stor konstnär som kämpade med en stelopererad rygg, barnlöshet och en notoriskt otrogen Diego Rivera (i filmen gestaltad av en härligt mansgrisig, men kärleksfull, Alfred Molina) samtidigt som hon målade fantastiska självporträtt, var politisk aktivist och sexuellt fritänkande. Frida är en av mina absoluta favoritfilmer.

 

Värda att nämnas:
City of God (måste se om) Signs (nostalgi!), Gangs of New York, Hero, Lilo & Stitch.

Kvar att se:
The Pianist, Secretary, Whale Rider.

Mina bloggkamrater har också delat ut förstapris och andrapris osv på sina topp 10-listor. Allt som oftast är det i de där listorna som jag hittar inspiration och guldkorn som jag själv har missat.

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps Filmrevyer
Fiffis Filmtajm
Movies-Noir
Filmitch
Jojjenito
Flmr

Bästa filmerna 2005

Personligen har jag ingen klockren favorit från året 2005, utan det är snarare lite jämntjockt med många bra och intressanta filmer. En riktigt usel men som resulterade i någonting gott ändå. Ni får se. Ordningen får ni ha överseende med av just den (jämna) anledningen. 

 

 

 BÄSTA FILMERNA 2005

 

10. Kocken

En uppstickare på listan. Svensk doldis om livet på sjön, klart jag håller den som en favorit.

Bra skådespelarinsatser av Kjell Bergkvist och Peter Viitanen framför allt. 

 

 

9. War of the Worlds

Tom Cruise kan man lite på. Steven Spielberg också för det mesta. 

I alla fall när världen är under attack. 

 

 

8. Sin City

Innan alla fick bånge av att göra film av seriertidningar gjorde Frank Miller och Robert Rodriguez Sin City.

En film som inte liknar något jag sett förut, med samtliga Hollywoodskådisar som är något att räkna med.

Och några som kanske inte är det. 

 

 

7. La Marche de l’Empereur (Pingvinresan)

En av världens konstigaste dokumentärer där kända skådespelares röster

ger liv till kungspingvinerna som lever på den Antarktiska tundran.

Alla måste se den någon gång. 

 

 

6. Capote

Det finns 3 bra anledningar att se Capote:

1) Den bygger på en bra bok av Truman Capote (In Cold Blood).

2) Capote spelas här av Philip Seymour Hoffman som vann en Oscar för sin roll.

3) Det är en spännande film som spänner från Manhattans creme de la creme till en fängelsecell i Kansas. 

 

 

5. The Squid and the Whale

Skådespelarfilm av episka mått. Jeff Daniels, Laura Linney och Jesse Eisenberg

slåss om uppmärksamheten i 1980-talets Brooklyn, New York. 

 

 

4. Batman Begins

Christian Bale blir Batman. Michael Caine blir Alfred.

Och vi lämnar Gotham City för att träna i bergen med Liam Neeson.

Jag tyckte jättemycket om Nolans mörka Batman och att vi får fördjupa oss i hur Batman blev till. 

 

 

3. Walk the Line

Men hur bra är inte den här? Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon

går in med själ och hjärta i rollerna som Johnny Cash och June Carter.

Svinbra musik, vemodigt och snyggt. 

 

 

2. Brokeback Mountain

Jag klädde ut mig till Ennis Del Mar (Heath Ledger) på en cowboyfest.

Mitt sällskap var förstås Jack Twist (Jake Gyllenhaal). Varför?

För att vi ville hylla denna fantastiska Ang Lee-film som bryter mot konventionerna på alla möjliga sätt. 

*Bonusbild längre ner. 

 

 

 

1. Thank You For Smoking

Jag vet, måhända en otippad förstaplats, men när jag tänker på den här filmen får jag ett fånigt leende på läpparna VARJE GÅNG. Aaron Eckhart i sitt esse och ett übersmart manus gör detta till en minnesvärd film som jag kan se om vilken dag som helst. Här syns även Oscarsnominerade J.K. Simmons. Manus och regi av Jason Reitman, mannen bakom Juno. 

 

 

Bubblare:

Lord of War, Corpse Bride, Charlie and the Chocolate Factory, Grizzly Man, V for Vendetta, Madagaskar. 

Redigering: Glömde ju The Descent! Skotsk rysare om ett gäng klättrare (enbart brudar) som, minst sagt, sätter karbinen i fel grotta. 

 

Kvar att se:

Syriana, The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, Manderlay, Zozo.

 

Besvikelser:

Mr & Mrs Smith – men det blev ju ändå en Mr & Mrs Brangelina, så det är nästan förlåtet. 

The Island

Star Wars Episode III 

 

 

Fler 2005-listor och filmtips från Filmspanarna finnes här:

 

Fiffis Filmtajm

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch

Movies-Noir 

Fripps Filmrevyer

Spel & Film

Flmr

We Could Watch Movies

 

 

*Bonusbild Ennis & Jack (2009)

 

 

 

Film & tv-året 2014

 

 

Året 2014 tog jag klivet från att ha en flummig allt-i-allo-blogg under namnet iaburman.blogg.se till en mer renodlad film- och teveblogg under namnet The Nerd Bird. Därför känns det passande med en liten summering över årets toppar och dalar lagom till att nyårssmällarna terroriserar natthimlen. Så vad hände här under året? Jo, bloggen bytte utseende, jag införde betygsättning (1-5) av filmerna, jag gick på min första filmspanarträff, skrev min första årsbästa-lista (1999) och deltog i mitt allra första filmspanartema (hår). Besökte tre filmfestivaler: Peace & Love Film Festival (juni), Monsters of Film (oktober) och Stockholm Filmfestival (november). Men framför allt har det varit sjukt kul att diskutera film, tv, serier, böcker och allt därimellan med en massa nya bloggvänner och läsare. Utan er vore det helt enkelt skittråkigt att hålla på och skriva. Tack för det här året 🙂 

 

Jag såg en sjuhelsikes massa film, men hann tyvärr inte skriva om alla, men sammanfattningsvis har det väl framför allt har det varit ett fruktsamt år för sci-fi-filmer med…

… rymdeposet Interstellar – Hoyte van Hoytema plåtar!

… hipstersmarta Joaquin Phoenix i Her – Hoyte van Hoytema plåtar!

… hjärtvärmande Automata 

… en klumpig Tom Cruise i Edge of Tomorrow

… korta men coola Wanderers

… Jag tyckte även att Joel Kinnaman var bra i remaken av RoboCop men var inte lika imponerad som filmkritikerna av The Dawn of the Planet of the Apes

… å blev positivt överraskad av värmen i The Expendables 3 (att gubbarna fortfarande står på benen är väl rena rama science fiction). 

 

 

Mitt högsta betyg (5) delades bara ut till tre filmer, varav en var från årets skörd: Love is Strange. De andra var inga mindre än JFK (1991) och The Crash Reel (2013). Fast ska jag vara helt ärlig känns inte JFK längre som en femma. Nä, den trillar nog ner en pinne till betyg 4. Men ingen film har ännu gjort sig skyldig till lägsta betyg (1) ännu, banne mej! 

 

Men jag har också sett (kanske ännu mer) högkvalitativ teve!

Jag:

… Skaffade HBO Nordic efter att ha dumpat Netflix, där jag upptäckte briljanta komikerna Doll & Em

… Såg om och recenserade första säsongen av Game of Thrones

… Irriterade mig på den patriarkala strukturen i True Detective fast jag förälskade mig också i seriens estetik 

… Lovorade The Leftovers och slutade titta på Masters of Sex 

… Tipsade om mina Topp 10 tv-serieboxar

… Dissade Homeland 

… och förälskade mig i Tom Hanks son (Colin Hanks) i Fargo

 

 

Men nu till listorna! 

Inget nyår utan listor. Här har jag samlat alla filmer med premiär 2014 som jag unnat en rad eller två. Samt ett gäng Filmspanar-listor och Årets bästa teve.

 

Filmer från 2014 som jag bloggat om (betyg): 

Begin Again (3)
Hunger Games: Mockingjay part 1 (3)
Wanderers 
Boyhood (3)
Birdman or The Unexpected Virtue of Ignorance (4)
10.000 km (3)
Love Is Strange (5)
A Girl Walks Home Alone at Night (4)
Nightcrawler (3)
Interstellar (4)
Fury (3)
Gone Girl (4)
The Fault in Our Stars (4)
Predestination (2)
Automata (3)
Turist (3)
The Expendables 3 (3)
Dawn of the Planet of the Apes (2)
Frank (4)
Palo Alto (2)
Hemma (4)
Siddharth (3)
Edge of Tomorrow (3)
The Grand Budapest Hotel (3,5)
X-men: Days of Future Past (3)
Bad Neighbours (3)
Her (4)
RoboCop
Walk of Shame
Nymphomaniac 
Frozen

Årets Filmspanarfilmer:
Kommentar: Alla filmer utom en har fått medelbetyg, dvs 3. Lite trist va? Det får vi ta och ändra på 2015, Filmspanarfolket!

Hunger Games: Mockingjay part 1 (3)
Nightcrawler (3)
Predestination (2)
Edge of Tomorrow (3)
X-men: Days of Future Past (3)
Bad Neighbours (3) – första filmspanarfilmen!

Årets Filmspanarteman:

Kommentar: Jag missade många teman, men ser fram emot kommande Utmaningen i januari 2015!

November: Konspirationsteorier
Augusti: Kvinnor som slåss
Juli: Män som springer
Juni: Det kryper och krälar
Maj: Hår

Årslistor:
Kommentar: Jag insåg mina begränsningar när vi nådde under 1990-strecket, men tog mig i akt och började kolla in 1988-filmer, bland annat gav jag mig på Die Hard för första gången!

Juli: 2008
Maj: 2009
April: 1999 

Årets Bästa TV:
Kommentar: Jag säger bara… Joffrey. 

5. Louie
4. Fargo
3. True Detective
2. The Leftovers
1. Game of Thrones – vinnarsäsong!

Bubblare: Looking, Walking Dead (säsong 4), Doll & Em, Orange is the New Black, Historieätarna, Kobra, Babel. 

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR THE NERD BIRD!

 

Bästa filmerna 2008

Filmåret 2008 måste nog vara ett av mina absoluta favoritår! Herre vilken ansamling toppfilmer som kramade mitt hjärta lite extra hårt. Jag har skyfflat filmerna upp och ner på listan, tycker det är svårt att rangordna så många favoriter. Generellt är 2008 ett väldigt ”manligt” år: många starka mansroller och typiskt manliga berättelser  Krig, kriminalitet, politik är tre starka ledord för min lista. Men lite musikalisk flärd fick jag ändå med!

 

OBS tillägg onsdag 2/7!! Jag hade ju missat att Max Manus kom 2008!! Den hade lätt kommit med på listan om jag inte klantat till det. Tillägnar den ett hedersomnämnande bums! Se längst ner på listan. 

 

 

Topp 10 – Bästa filmer 2008

 

 

10. IN BRUGES

Blev svag för Colin Farell efter Woody Allens Cassandra’s Dream (2007) där han spelade mot min favvoskådis genom tiderna; Ewan McGregor. Den ena med irländsk brytning, den andra med skotsk! Hur kan man inte avguda den duon? In Bruges blev jag totalcharmad igen, av såväl Colin Farell som den svarta humorn och de vackra omgivningarna i staden Bruges. 

 

9. RACHEL GETTING MARRIED

Jag vet inte vad det är med den här filmen, men jag gillar allting i den. Multikulti-bröllopet, systerskapet, familjebilden och det svarta fåret Kym som spelas av Anne Hathaway. En skådis jag gillar i typ allt hon gör. Här som deprimerad, nykter narkoman som åker direkt från rehab till sin systers bröllop. 

 

8. LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN
 
Vintermörker, ruvande tystnad och litervis med blod. Tomas Alfredsson gör ett bra jobb med en av mina svenska favoritböcker. Stämningen i Låt den rätte komma in är otäck, brutal och finstämd på en och samma gång – och jag älskar att Alfredsson vågar gå lika långt som John Ajvide Lindqvist i en särskild scen (ni vet vilken). Den amerikanska versionen är ett sömnpiller.

 

7. THE DARK KNIGHT
 
Uppföljaren till Christopher Nolans Batman Begins är nattsvart och innehåller framför allt en riktigt obehaglig Joker i Heath Ledgers gestalt, som vi väl alla är överens om gör en genial sista roll. Dessutom har man klokt nog gjort sig av med Katie Holmes och anlitat Maggie Gyllenhaal som Bruce Waynes love interest, Rachel. Bästa Batman-filmen i Nolans serie, även om jag gillade första filmen väldigt mycket också.  

   

6. MAMMA MIA!

Som jag var tveksam till denna film säg, de hela första 15 minuterna. Jag är ju ett stort fan av musikaler, men det här kändisspektaklet kändes så megakrystat att jag ville hålla för både ögon och öron. Men… så hände något. Lyckliga känslor började bubbla fram och lagom till att Meryl Streep krämar på med The Winner Takes It All var mitt motstånd som bortblåst. Har sett om flera gånger och det är samma sak varje gång. Inledningen är gräslig och Pierce Brosnan kan inte sjunga, men det gör inget. Mamma Mia är ett lyckopiller som får mig att le fånigt varenda gång. 

   

5. MILK
 
Jag gillar politiska biografier och när Gus Van Sant står för regi och Sean Penn spelar huvudrollen är det väl typ givet att det blir superbra. Här axlar Penn rollen som Harvey Milk, gayaktivisten som blev Kaliforniens första öppet homosexuella, folkvalda politiker. Bra skådespeleri och perfekt balans mellan privatpersonen och politikern Harvey Milk. Och James Franco funkade jättebra i rollen som pojkvännen, Scott. Stark, varm gråtfilm.

 

4. HUNGER

Det var på Stockholms filmfestival som jag såg Michael Fassbender för första gången. I Steve McQueens långfilmsdebut där han bjuder på ett filmiskt porträtt av hungerstrejkaren Bobby Sands och den politiska konflikten på Nordirland på 1980-talet. En våldsam och välskriven story i fängelsemiljö som innehåller en oförglömlig, 17 minuter lång, oklippt scen mellan Fassbender och Liam Cummingham (sir Davos i Game of Thrones). Se den!

 

3. THE HURT LOCKER

Såg Hur Locker rätt nyligen och imponerades av filmen som gav Kathryn Bigelow en Oscar för bästa regi (vilket gjorde henne till den första kvinnan att vinna en Oscar i den kategorin…). Jeremy Renner övertygar i rollen som Sergeant William James som desarmerar bomber som om det handlade om att byta däck på bilen. Storyns delikata undertext, som var en och får tolka själva, vävs in subtilt och gör det här till en ovanligt bra krigsfilm. 

 

2. WALL-E

Jag har nog sett Wall-E en handfull gånger. Jag älskar Wall-E. Det kan vara årets smartaste och mest episka film, animerad and all. Den hade mig verkligen från ruta ett och hela vägen ut i rymden med alla sina finurliga lager där den lyckas pressa in allt: samhällskritik (eller borde vi rätt och slätt kalla det människokritik?), en alldeles underbar karaktär, en kärlekshistoria, sci-fi, superb animation och det utan att yttra så mycket mer än ett fåtal ord.

 

1. WALTZ WITH BASHIR

Att årets två bästa filmer kommer från ritbordet och inte är livs levande spelfilm är rätt unikt. Men det Wall-E och Waltz with Bashir har gemensamt är att de med hjälp av animation kanske ger oss en bättre bild av verkligheten än vad spelfilmen kan erbjuda. Animationen gör att det är lättare ta in materialet, genom distanseringen mediet erbjuder. Waltz with Bashir är en animerad dokumentär, alla personerna i filmen finns på riktigt, intervjumaterialet är äkta och historien bygger på regissören Ari Folmans egen utforskning av sina undantrycka krigsminnen från Libanonkriget 1982. Utan att spoila något kan jag säga att hans grepp, att blanda fiktion i form av animation och verklighet i form av innehåll och manus, får sitt crescendo. Och det blåste mig av stolen totalt. Otroligt stark film med ett fantastiskt manus och ett riktigt bra soundtrack.

 

Hedersomnämnande:
MAX MANUS

Norsk krigsfilm, det låter lite larvigt som ”svensk krigsfilm”. Men icke! Max Manus handlar om när Norge invaderas av Nazi-Tyskland under andra världskriget och om motståndsrörelsen i Norge med den senare nationalhjälten Max Manus i spetsen. Superspännande drama och riktigt bra action! Och gissa om jag blev lite småkär i skådespelaren Aksel Hennie. 

 

Bubblare: Kung Fu Panda, De Ofrivilliga, The Wrestler, The Reader, Revolutionary Road, W, Changeling.  

Årets bottennapp: The Happening av M. Night Shyamalan. Som jag har skrattat åt Mark Wahlberg. Här är några av de ”bästa” scenerna:
Mark Wahlberg needs a second
Mark Wahlberg talks to a tree
What… No!

Nu är det ju så att vi är en hel drös med filmbloggare som gallrat fram de allra bästa filmerna från år 2008. Så titta och jämför med de andra filmspanarnas listor. Hur överens är vi? 

Fiffis Filmtajm

Movies-Noir

Spel och Film

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

Fripps Filmrevyer

Flmr

Filmitch

Filmåret 2009

Då var det dags att kora 2009 års bästa filmer. Det var ett starkt filmår, laddat med mer än en dystopisk framtidsvision, en hel del science fiction, animerat – och många bra och halvbra svenska filmer som vågade sig utanför boxen. Kul! För mig var ganska lätt att sätta topp 5, därefter är det anarki med en vild mix av feelgood och feelbad som spretar åt alla håll. Därför känns 2009 lite svårt att greppa, men nu när jag tittar på min lista ser jag att det är många starka kvinnoroller (avskyr termen, men vad ska man annars säga!?) och samhällskritiska filmer som dragit till sig min uppmärksamhet. 

 

Min lista börjar med plats 10, listans svagaste film och avslutas med nummer 1, där årets allra bästa film koras, hyllas och höjs till skyarna. Därefter kommer ett gäng bubblare som förtjänar att omnämnas men som inte tog sig in på topp-10-listan av olika skäl. Dessutom tips till mig själv, en hög med filmer från 2009 som jag ännu inte sett och de får en Vill se-lista längst ner. 

 

Ok då kör vi!

 

 

… BÄSTA FILMERNA ÅR 2009 …

 

 

 

 

 

 

10 Män som hatar kvinnor

Regi: Niels Arden Oplev

I rollerna: Noomi Rapace, Mikael Nyqvist, Sven-Bertil Taube, Peter Andersson. 
IMDB: 7,8

Svenska krimfilmer är vanligtvis inte min kopp te. Stieg Larssons bok som är förlaga till filmen i fråga har jag inget till övers för heller. Och även en bit in i filmen höll jag ”Män som hatar kvinnor” på en armlängds avstånd, då det inte går att förbise att manuset innehåller en del fåniga repliker och kantiga karaktärer. Men någonstans på vägen smälte jag för den kompromisslösa hackern Lisbet Salander, samhällskritiken och den hårdkokta historien. Det tog en stund för mig att acceptera – men jag gillar det här! Jag tycker också att filmen förtjänar en plats på listan ur ett populärkulturellt och feministisk perspektiv, med Noomi Rapace i rollen Lisbet Salander. Hon har fått kultstatus utanför vårt lands gränser, satte Sverige på filmvärldskartan, väckte David Finchers intresse som ledde till en remake med självaste Bond i huvudrollen, och banade väg för svenskvurmen som just nu pågår i Hollywood. 

 

9 Avatar

Regi: James Cameron

I rollerna: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver, Michelle Rodriguez, Giovanni Ribisi. 

IMDB: 7,9

Avatar är en visuell orgie i naturromantik kryddad med en kärlekshistoria, tillväxtkritik och ett krig mellan onda och goda. Om du påstår att du satt oberörd i biosalongen under James Camerons mastodontrulle har jag väldigt svårt att tro dig. Själv lämnade jag bion med tunga steg och blicken i fjärran, bedrövad över att behöva återvända till vår egen planet som plötsligt förlorat all färg. Att storyn berättats förut, och enligt somliga är rena rama parodin på Pocahontas och pysslar med exotism, må så vara. Avatar är ändå en av mina starkaste filmupplevelser från 2009. Så det så. 

 

8 Dogtooth

Regi: Giorgios Lanthimos

I rollerna: Aggeliki Papoulia, Hristos Passalis, Christos Stergioglou, Michele Valley.

IMDB: 7,2

Från Avatar till grekisk, absurd realism. Det är svårt att beskriva vad det är med Dogtooth som är så bra. Förmågan att förmedla både avsky och förståelse för familjens situation? Att jag sällan sett något liknande? Dogtooth är en tyst film där mycket pågår under ytan i familjen, vars vuxna barn hålls inlåsta i familjens hem och trädgård. Världen utanför vet de ingenting om. Men så ser den äldsta dottern Rocky IV, och någonstans inom henne sås ett upproriskt frö… Filmen är både ruggig och rolig, det senare inte minst för att de inlåsta ”barnen” får lära sig helt andra innebörder av vardagliga ord. Som att ”hav” betyder fåtölj. Allt för att göra dem oberoende av den verkliga världen. Smart film som stimulerar hjärna mer än hjärta.

 

7 An Education

Regi: Lone Scherfig 

I rollerna: Carey Mulligan, Peter Sarsgaard, Alfred Molina, Dominique Cooper, Rosamund Pike. 

IMDB: 7,3

Den här listplaceringen är motiverad av främst två orsaker: Carey Mulligan och Peter Sarsgaard. Jag har en rejäl ”sweet spot” för Peter Sarsgaard, för han är alltid bra. Bra på att spela creepy, pålitlig, charmig i ett. Och här lyckas han charma pennkjolen av Carey Mulligan som får sitt stora genombrott i rollen som Jenny Mellor, en ung kvinna på väg in i 1960-talets vuxenvärld. Jag tycker Lone Scherfig lyckas skapa mer av den intrig som på ytan känns rätt ”gjord”, dvs ung kvinna faller för äldre, kultiverad man. Med känslighet, och ett intressant retrospektiv över det då fortfarande strikta och moralistiska London (åtminstone om man var medelklass) levererar Scherfig en riktig kvalitetsfilm. 

 

6 Whip It

Regi: Drew Barrymore

I rollerna: Ellen Page, Kristen Wiig, Drew Barrymore, Juliette Lewis, Marcia Gay Harden, Zoe Bell. 

IMDB: 6,9

Drew Barrymore debuterade som regissör med übermysiga och roliga Whip It, som handlar om hur Bliss (Ellen Page) upptäcker sporten roller derby och börjar träna med de hårdhudade brudarna i The Hurl Scouts i Austin, Texas. Detta gör hon i hemlighet, då hennes mamma Brooke (Marcia Gay Harden) hellre ser att Bliss fortsätter att delta i skönhetstävlingarna som hon för länge sedan lessnat på. Jag gillar Whip It. Det är feelgood och färgstark underhållning med ett bra och smart manus av Shauna Cross, vars bok Derby Girl är förlaga till filmen. Stort plus för belysningen av sporten roller derby, som gett världen många roliga och feministiska förebilder, som här gestaltas av härliga Zoe Bell, Juliette Lewis och Kristen Wiig. What’s not to like? 

 

5 The Road

Regi: John Hillcoat

I rollerna: Viggo Mortensen, Charlize Theron, Kodi Smit-McPhee

IMDB: 7,3

Jag mådde fruktansvärt dåligt efter att ha sett ”The Road”. Fysiskt. Psykiskt. Filmen hängde kvar en lång tid efteråt, och vissa scener kommer jag nog aldrig glömma. Jag vill inte spoila något, men ni som har sett den vet säkert vad jag menar. The Road utspelas i en post-apokalyptisk värld där civilisationen rasat samman. En man reser ensam på vägarna med sin son, på jakt efter mat, skydd och en ljusare framtid. Men filmen är mörk, väldigt mörk. Med Viggo Mortensen i huvudrollen är saken biff. 

 

4 Mary & Max

Regi: Adam Elliot

I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Toni Collette, Barry Humphries

IMDB: 8,2

Kärlek vid första ögonkastet!! Mary and Max är en ”claymated” film, dvs animerad med lerfigurer, som handlar om 8-åriga Mary från Australien som brevväxlar med 43-årige Max i New York. Deras liv ser helt olika ut, men de har en sak gemensamt: ingen av dem har några vänner.  Utöver den detaljrika animeringen i svartvitt och sepia, samt det humoristiska anslaget är det manuset i Edgar Allan Poe-anda som gör filmen listvärdig. ”Mary Dinkle’s eyes were the color of muddy puddles. Her birthmark, the color of poo”. Men det är inte bara en gullig historia, utan i botten finns svärtan och allvaret hos en åttaårig flicka som inte förstår att hennes mamma är alkoholist och pappa deprimerad. Som tror att bebisar blir till i botten på ett ölglas. 

 

3 Fish Tank

Regi: Andrea Arnold

I rollerna: Katie Jarvis, Michael Fassbender, Kierston Wareing.

IMDB: 7,3

Mia: ”Keeley, it’s me. What’s going on? I’ve left like three messages. I said sorry, didn’t I? You know what I’m like. I was pissed off. Ring me back, you bitch.”

Fish Tank är en stark historia, om Mia (Katie Jarvis): en obstinat, brittisk tonåring som växer upp i ett gränslöst hem, med en mamma som knappt bryr sig (med resultatet att lillasystern svär värre än en sjöman). Men Mia har en passion, hon gillar att dansa. En ambition hon inte har mycket för, tills mammans nya pojkvän, Connor (Michael Fassbender) kliver in i deras liv. Det är bara att kapitulera. Andrea Arnold förmedlar KÄRLEKSFULLT historien om Mia, som är kaxig, rolig, självständig och skör på samma gång. Debutanten Katie Jarvis ”upptäcktes” på en perrong när hon bråkade med sin pojkvän. Hon hade aldrig agerat förut, men Arnold chansade och gav Jarvis rollen ändå. Arnold lät inte heller skådisarna läsa manus i förväg för att de skulle ”vara i nuet” med sina karaktärer. … Och så lite Michael Fassbender på det! Amen. SE FILMEN! Arnold är f.ö. en av mina favoritregissörer baserat enbart på de två filmer jag har sett av henne; Fish Tank och Wuthering Heights, som båda är fenomenala. Arnold har ett tryck i sina berättelser som inte går att komma undan. 

 

2 Antichrist

Regi: Lars von Trier

I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Willem Dafoe. 

IMDB: 6,6 (lägg till en sexa och det hade varit spooky)

En film som jag bara sett en enda gång och förmodligen aldrig vill se igen. När jag kollar på trailern känner jag bara obehag. Men jag minns att jag gick upplyft – UPPLYFT – från biografen och flera månader efteråt gick och nynnade på ‘Lascia ch’io pianga’ (jag kan inte heller uttala det). Antichrist kändes som en fet antidot mot snabba kickar, ”vanliga” skräckfilmer och tunna manus. Lars von Trier satte tamejfan ner foten här, och med hjälp av extrem slow motion tvingade han mig att vara i stunden, att delta i detta psykotiska, mytologiska drama som utspelas i skogen mellan två äkta makar som gestaltas av supertalangerna Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe. Och tolkningarna som ryms i denna film gör saken ännu bättre. Helt klart von Triers bästa av hans ”Trilogy of Depression”; Antichrist (2009), Melancholia (2011) och Nymphomaniac (2013). 

 

1 Inglorious Basterds

Regi: Quentin Tarantino

I rollerna: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz, Eli Roth, Michael Fassbender, Diane Kruger, Daniel Brül. 

IMDB: 8,3

Hämnden är aldrig så ljuv som i händerna på Tarantino. Att välja andra världskriget som fond för sin våldsmani är ett häftigt, men också vågat, val av Tarantino. För trots tidpunkt (andra världskriget), plats (Europa) och politisk känslighet (Förintelsen av judar) saknas inte humor, men å andra sidan: när det verkligen gäller är det inte roligt alls, bara enerverande, orättvist, brutalt – precis som i verkligheten. Men till skillnad från offren i verkligheten får de i Tarantinos värld chansen att hämnas. Frågan är bara: kommer Hans Landa låta dem?

 

Men visst är vi långt från verkligheten. Inglorious Basterds gottar sig i hämndens alla färger, leker med en parallell utgång av andra världskriget och rustar sig med en jovialisk Brad Pitt (som jag inte tycker är så bra här) i spetsen för The Basterds. Istället är det Christoph Waltz, Mélanie Laurent och Daniel Brühl som glänser i rollerna som Hans Landa, Shoshanna och Fredrick Zoller, den senare alltjämt charmig och absolut vidrig på en och samma gång. Klar listetta, som jag kan se om när som helst, och njuta av varje filmruta, samt den melankoliska och bombastiska filmmusiken.  

 

BUBBLARE… Fantastic Mr. Fox, Watchmen, The Cove, District 9, Metropia, Coraline, Precious. 

 

VILL SE…  Where the wild things are, Sin Nombre, Brustna omfamningar (alltså svenska titlar på Almodovar-filmer), Amelia, Påven Johanna, Apan, Man tänker sitt, Flickan, Ebbe The Movie (svensktoppen eller vad?). 

 

Så vad tycker mina fellow bloggkamrater om året 2009? Spana in deras listor genast: 

Filmitch

Flmr

Fripps Filmrevyer

Fiffis Filmtajm

1999…

Hej! Den här listan gör jag som en av flera filmbloggare på temat 1999. Länkar till de andras listor ligger längst ner i inlägget!

… var ett magnifikt filmår. Imdb har en Topp 250-lista och två filmer från 1999 kvalar in på listans topp 20: Fight Club och Matrix. Det finns bara ett filmår som slår 1999 inom samma ramar och det är 1994, med filmer som Pulp Fiction, Nyckeln till frihet och Forrest Gump. Nåväl, it ain’t rocket science. Vad jag vill poängtera är att 1999 inte är vilket år som helst.

Nä, 1999 var jag 14 år och hade en obeveklig crush på 90-talets svar på Ryan Gosling, nämligen Ryan Philippe. Det var ett av Tom Cruise bättre år, då han briljerade i såväl Magnolia som Stanley Kubricks sista film, Eyes Wide Shut. Det var Angelina Jolies genombrott i Girl, Interrupted. Det var American Pie-hysteri och frasen ”I see dead people” cirkulerade som ett resultat av Sjätte Sinnet-hajpen.

Det var många affischer av det här slaget: 

 

 … lite CRAZY!! helt enkelt. Men det var också ett år av kultklassiker, tårdrypande drama och milstoplar i filmhistorien. Det tycker jag är anledning nog att göra en lista över de 9 bästa filmerna från 1999. 

 

Jag har följande kritierier för min 1999-lista:

• Det är filmer som jag tyckte om 1999 (-ish, år hit eller dit).
• Det är filmer som jag fortfarande tycker om, minns vad de handlar om och rekommenderar andra att se.
• Jag har försökt göra ett urval som spänner över fler genrer för att inte tråka ut er. 
• Obs! Beakta att det enbart är västerländska filmer, för min filmsmak och tillgång till annan film var rätt begränsad 1999. 

 Here goes!

1999 ÅRS…

1. Bästa Film: AMERICAN BEAUTY

Handling: Lester Burnham är en medelålders man i ett medelklassområde med ett mediokert

jobb. En dag tröttnar han på att leva i ekorrhjulet, säger upp sig, köper dyr bil och börjar flirta med sin dotters sexiga klasskompis (Mena Suvari). Samtidigt är hans fru Carolyn (Anette Bening) på väg mot ett nervöst sammanbrott och dottern Jane (Thora Birch) hittar en själsfrände i grannhusets svarta får (Wes Bentley).
Motivering: Jag älskar den här filmen. Drama med svart humor, fantastiskt skådespeleri och snyggt foto, i regi av Sam Mendes. Och jag älskar Kevin Spacey, skulle nog vilja säga att det här är hans absolut bästa roll nånsin. Anette Bening är också helt fantastisk. Stort plus för ett välintegrerat soundtrack, producerat av Thomas Newman. 

Du visste kanske inte… Att det är Alan Ball som har skrivit manus (Six Feet Under, True Blood). 

Betyg: 5 

2. Biografi: MAN ON THE MOON

Handling: Komikern Andy Kaufman (Jim Carrey) kämpar för sitt genombrott, fast besluten att inte följa konventionerna om hur en komiker ska underhålla. På vägen dit får han cancer. Eller?
Motivering: Gillar man Jim Carrey får man här lära känna en annan, allvarligare sida av honom, vilket är synnerligen tacksamt. Man on the Moon är en smart, underhållande och lite sorglig biografi om en udda figur. Att Paul Giamatti och Danny De Vito är med gör inte saken värre. Regisserad av Milos Forman. 
Du visste kanske inte… Att Courtney Love spelar Andy Kaufmans flickvän, och gör det riktigt bra. 
Betyg: 4

3. Skräck: THE BLAIR WITCH PROJECT
 
Handling: Tre filmstudenter ger sig ut i skogen för att spela in en dokumentär om the ”blair witch” som blivit en legend. De försvinner och det enda spår som upphittas efter dem är deras videomaterial…
Motivering: Jag är inget fan av skräckfilm, men den här gillade jag skarpt när den kom. Den autentiska känslan ( filmen inleds med en text som anger att det här är det riktiga materialet efter de saknade filmstudenterna, chills!) och den ansiktslösa ondskan gör att ens egen fantasi får jobba lite. Ett snyggt och väl fungerande grepp som står sig än i dag. 
Du visste kanske inte… Att Blair Witch Project, när den kom, blev en av de mest inkomstbringande indiefilmerna genom tiderna. 
Betyg: 3

4. Based on a true story: BOYS DON’T CRY

Handling: Brandon Teena (Hilary Swank), en transperson vars riktiga namn är Teena Brandon flyttar till hillbilly-Falls City i Nebraska och träffar Lana (Chloë Sevigny) och de inleder en relation. När Brandons könsidentitet avslöjas (dvs att han egentligen har kvinnligt kön) för Brandons nya ”vänner” John och Tom, våldtar och mördar de Brandon. Historien bygger på en verklig händelse. 
Motivering: Given på listan, en av de starkaste filmer jag sett. Hilary Swanks genombrott, som hon vann en välförtjänt Oscar för, och med både Chloë Sevigny och Peter Saarsgard i birollerna är det en ren fröjd att se Boys Dont Cry, även om innehållet är extremt provocerande. Regisserad av Kimberly Pierce, som även skrev manus tillsammans med Andy Bienen. 
Du visste kanske inte… Att Chloë Sevigny provspelade för Brandon Teenas roll, men Pierce tyckte hon passade bättre som Lana. 
Betyg: 5

5. Guilty Pleasure: CRUEL INTENTIONS (En djävulsk romans)

Handling: Styvsyskonen Kathryn (Sarah Michelle Gellar) och Sebastian (Ryan Philippe) är uttråkade rikemanstonåringar i New York. De gör en vadslagning som går ut på att om Sebastian lyckas förföra en oskuld (Reese Witherpsoon) får han ligga med Kathryn. Om han förlorar får hon hans bil. Vad som börjar som ett elakt vad slutar med ett invecklat maktspel och en kärlekstragedi… 
Moivering: Jag vet, den här filmen kanske inte hör hemma på en Bästa-lista… Men jag hade inte hjärta att inte nämna den. En djävulsk romans var sååå sexigt bad-ass när den kom och jag vara blott en fjortonåring på landet som drömde om Ryan Philippes läppar. So shoot me! Av den anledningen är detta förmodligen den film på listan som jag sett flest gånger. 
Du visste kanske inte… Att filmen bygger på en fransk pjäs, Les Liasons Dangereuses från 1700-talet som filmatiserades redan 1988 (Dangerous Liasisons) med Glenn Close, John Malkovich och Michelle Pfeiffer i rollerna (samt väldigt unga Keanu Reaves och Uma Thurman). 
Betyg: 3

6. Kultfilm: THE FIGHT CLUB

Handling: Edward Norton spelar en utarbetad försäljare som drabbats av insomnia och ”missbrukar” gruppmöten (för folk med cancer osv) för att må bättre. En dag träffar han tvålförsäljaren Tyler Durden (Brad Pitt) som förändrar hans liv. De startar en underground-rörelse som de kallar ”Fight Club”, där folk får en chans att slåss organiserat. Första regeln lyder: ”You do not talk about Fight Club”… 
Motivering: ”I want you to hit me as hard as you can”. Brad Pitt. Helena Bonhamn Carter. David Fincher. Kritik mot konsumtionssamhället. Behöver jag verkligen motivera mig ytterligare? Fight Club är 1999 personifierad, om en film kunde vara en person och ett årtal. Även om det var en ursäkt för våld och en ganska macho setup, så kan jag inte påstå att jag inte njöt för fulla hus av Fight Club. Vi startade egna fight clubs i skolan for heavens sake. En film som påverkar folk så som Fight Club har gjort, har ju något att berätta. Även om det kanske säger mer om oss än om filmen. 
Du visste kanske inte… Att Fight Club nominerades till en Oscar för bästa ljud, men förlorade till Matrix. Däremot har den vunnit priser för bästa kvinnliga biroll (Empire Awards UK) och för bästa DVD hos Online Film Critics Society Awards. 
Betyg: 4

7. A-märkta film: GIRL, INTERRUPTED

Handling: Susanna Kaysen (Winony Ryder) blir intagen på ett mentalsjukhus efter en överdos på sömntabletter och blir introducerad till en helt ny värld. På avdelningen styr uppviglaren och sociopaten Lisa (Angelina Jolie) över de andra intagna, självdestruktiva Daisy (Brittany Murphy), brännskadade Polly (Elisabeth Moss) och mytomanen Georgina (Clea DuVall). Susanna blir en del av klicken, som kämpar mot sina egna demoner likaväl som samhällets syn på ”galna kvinnor”… Filmen utspelas 1967. 
Motivering: Angelina Jolies rolltolkning av den manipulativa, känslomässigt störda Lisa är fenomenal. Även Brittany Murphy gör en av sina bättre roller. Plus att temat – psykvårdens många gånger felaktiga bedömning samt behandling av unga kvinnor – känns lika aktuellt i dag. Viktig film som dessutom fixar Bechdel-testet med råge. 
Du visste kanske inte… Att filmen baseras på en bok av den riktiga Susanna Kaysen, som inte var nöjd med filmatiseringen. 
Betyg: 4

8. Udda skådismix: BEING JOHN MALKOVICH

Handling: En arbetslös dockspelare, Craig Schwartz (John Cusack) får ett kontorsjobb på LesterCorp, där arbetsplatsen ligger på våningsplanet 7 1/2. Craig upptäcker att en dörr leder in i huvudet på skådespelaren John Malkovich där han får stanna 15 minuter innan han blir utkastad i ett dike intill en motorväg…!
Motivering: Åh, den här filmen är så skruvad, varm, rolig och älskvärd. Jag är väldigt svag för John Cusack, och här gör han en så typisk Cusack-roll att det är rena himmelriket. Manuset av Charlie Kaufman är skruvat som alltid, men det som verkligen sticker ut är en rätt udda sammansatt rollista. Catherine Keener som Cusacks ”flirt interest” och Cameron Diaz som hans ”crazy cat lady”-fru med barrfrisyr, och John Malkovich som sig själv i härlig mockumentary-anda. What’s not to like?
Du visste kanske inte… Att Charlie Kaufman skrev manuset redan 1994 och skickade runt det till olika bolag utan napp, tills Spike Jonze fick tag på det via Francis Ford Coppola, som då var Jonzes svärfar. 
Betyg: 4

9. Bästa biroll:  PHILIP SEYMOUR HOFFMAN i MAGNOLIA
 
Handling: En pojke (Jeremy Blackman) deltar i en frågetävling för barn på tv och pressas av sin far att vinna, en döende man (Jason Robards) vill få kontakt med sin förlorade son (Tom Cruise), och hans skötare (Philip Seymour Hoffman) gör sitt bästa för att ge honom ett värdigt slut. Med mycket mera. Historierna vävs samman. 
Motivering: Utmärkt skådespeleri i en mörk och stämningfull, men hoppfull ”short story-film” av högsta rang på tema ensamhet och biblisk symbolism.. Det var i Magnolia som jag fick upp ögonen för den ständiga birollsinnehavaren, Philip Seymour Hoffman, en utomordentligt bra skådis som gick bort alldeles för tidigt tidigare i år. 
Du visste kanske inte… Att Magnolia-regissören Paul Thomas Anderssons även gjort Boogie Nights. 
Betyg: 5

Så, det var min lista. Nu tycker jag ni ska kasta er över de andra filmbloggarnas 1999-listor, för det ska jag göra…

Fiffifs Filmtajm

Fripps Filmrevyer

Flmr

Filmitch