The Girl with All the Gifts (2016)

MV5BYTBmMDhhYjctMjkyNS00MGQzLTgxZTEtZDEzMWU0YzQwNzMxXkEyXkFqcGdeQXVyNDkzNTM2ODg@._V1_SY1000_CR0,0,1503,1000_AL_.jpg

Tuggade i mig (!) denna lilla pärla till film här om kvällen. En i mina kretsar rätt så omtalad zombieapokalypsfilm som på sticker ut hakan med ett annorlunda perspektiv. ”The Girl with All the Gifts” handlar om en flicka vid namn Melanie som trots sin belevade brittiska knappt betraktas som en människa av sin omgivning. Tvärtom kallas hon och de andra barnen som hålls inlåsta i andefattiga celler för ”friggin’ abortions” av soldaterna som vaktar dem. Ett ordval som förklaras lite längre in i filmen kan man säga.

Även om jag har mina aningar (eftersom jag vet vilken genre filmen tillhör) undrar jag vad det är för fel på barnen. Varför sitter barnen i rullstolar med huvuden och händer fastlåsta? Varför rullas de in i ett klassrum för att lära sig det periodiska systemet? Under en lektion, då den sympatiska läraren Helen Justineau hamnar i konflikt med en aggressiv sergeant vid namn Parks, får vi veta svaret. Doften av människohud (och blod får man anta) förvandlar dessa lammungar till hungriga vargar. Plötsligt skjuter käkarna fram och de tuggar mekaniskt efter människokött. Jag fick rätt mastiga rysningar på armarna vid ljudet av klapprande små barnmunnar kan jag säga.

Den blandade känslan av obehag och empati för de fängslade barnen som uppstår i mig – det är ju inte deras fel att de är hungriga på människokött – tycks även finnas hos Justineau. Ett särskilt gott öga har hon till den intelligenta och vänliga Melanie, som trånar efter uppmärksamhet och beröm från sin lärare. Jag minns själv hur härligt det var att bli SEDD av vuxna när man var liten och denna respons är halmstrået som Melanie griper efter i sin ensamhet. Vi introduceras även till forskaren Dr. Caldwell, gestaltad av en snaggad och skarp Glenn Close. Hon söker efter svar på zombie-epidemin hos barnen, för till skillnad från horden av ”hungries” som härjar utanför militäranläggningen, är de födda med svampsmittan som drabbat världens befolkning, och de förvandlas bara stundvis till besinningslösa bestar. Här finns alltså en ny generation av halv-zombies, vilket komplicerar och fördjupar frågan om människovärde. 

”The Girl with All the Gifts”, som är baserad på Mike Careys roman med samma titel, bockar av zombiefilm-listans sedvanliga element – ödesdigra bett som förvandlar levande till blodtörstiga ”hungries”, den logiskt tänkande forskaren (Caldwell) som är beredd att offra några liv för ”the greater good”, den hårdhudade Sergeant Parks som försöker upprätthålla ordningen in i det sista, humanisten Justineau (namnet måste vara en blinkning till rollfigurens rättvisepatos väl?) som står på barnens sida. Och i stormens öga har vi Melanie som står med ena foten i den gamla världen och den andra i den nya.

locarno-festival_the_girl_with_all_the_gifts_publicity_still_h_2016.jpg

Det är kring denna ”konflikt” – självaste Melanie – som filmen tar sig ton på ett intressant sätt. Valet att skildra apokalypsen genom Melanies ögon, där hon och de andra barnen är de förtryckta, kastar ett inte så förmildrande ljus över människorna som desperat kämpar för att rädda mänskligheten. Tolvåriga skådespelaren Sennia Nanua är ett ovanligt vackert och vänligt poster face för zombieapokalypsen. Trots att hon tar sig en smakbit av såväl människor och djur är hon filmens osvikliga protagonist. Som man hejar på. Utan hennes likeability hade det varit svårt att framföra den civilisationskritik som filmen vill understryka.

Det är en uppfriskande, rak och enkel historia i en genre som börjar bli liiiite tjatig, för att inte säga experimentell. ”Warm Bodies” lade romantik till blodslafset och ”Pride and Prejudice and Zombies” kastade in dönickarna i en Jane Austen-klassiker. ”The Girl …” ligger närmare ”28 Days Later” med sin osentimentala, brittiska touch. Dessutom lyckas man göra en film med tre kvinnliga huvudroller av fyra utan att sexualisera dem för fem öre. Bara det är värt en liten applåd.

wp-bat-4

8 responses to “The Girl with All the Gifts (2016)

  1. Gillade också denna mkt beroende på den ”brittiska touchen” samt bra skådisar i alla roller. Boken är klart läsvärd.

    Liked by 1 person

    • Läste att Carey skrev boken och filmmanus parallellt typ. Blir helt klart sugen på att läsa, böcker brukar ju erbjuda ytterligare fördjupning.

      Gilla

  2. Jag gillade också den här, inte riktigt lika mycket som du kanske. Kändes som en fräsch uppdatering av genren i och med de där speciella barnens natur. Både den lilla tjejen och Glenn Close var badasses. En trevlig överraskning nere i Malmö.

    https://jojjenito.wordpress.com/2016/10/07/the-girl-with-all-the-gifts-2016/

    Gilla

    • Verkligen badasses! Just ja det var där ni såg den. Får läsa din text nu då istället, jag undvek att läsa recensionerna ingående när de kom för jag ville inte veta för mycket innan jag själv sett den.

      Gilla

  3. Härligt! Jag blev ju helt golvad av den här nere i Malmö, både för att den blev en sådan överrraskning och för att jag spenderat hela sommaren i zombieträsket. Har börjat läsa boken nu, den blir en intressant kontrast till filmen. En av de första grejorna jag blir nyfiken på är om castingen av Sennia Nanua är ett medvetet försök att använda en mörk skådis eller om man faktiskt bara tog tjejen som gjorde den bästa audition?

    Liked by 1 person

    • Ah zombieträsket, låter mysigt!
      😉 Jag blev också nyfiken på boken. Menar du att det anges i boken att hon är ljushyad? Tänker att det kanske inte spelade någon roll inför filmen, för det görs ju ingen stor sak av hur hon ser ut. Kan tänka mig att det är lättare att hitta den bästa skådisen om man inte låser sig vid hudfärg… ps. Läste att Mike Carey skrev bok och filmmanus typ simultant. Kanske går det att hitta svaret i någon intervju med honom. Ds.

      Gilla

      • Det anges i princip omgående att Melanie är ljushyllt och blond medan det är Ms Justineau som är mörk. Det ligger iofs en novell i botten och där vet jag inte hur det är

        Regissören anger dock ”We wanted the casting process to be as colour blind as possible. We made a point of not referencing skin colour in the script.”

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s