Filmåret 2009

Då var det dags att kora 2009 års bästa filmer. Det var ett starkt filmår, laddat med mer än en dystopisk framtidsvision, en hel del science fiction, animerat – och många bra och halvbra svenska filmer som vågade sig utanför boxen. Kul! För mig var ganska lätt att sätta topp 5, därefter är det anarki med en vild mix av feelgood och feelbad som spretar åt alla håll. Därför känns 2009 lite svårt att greppa, men nu när jag tittar på min lista ser jag att det är många starka kvinnoroller (avskyr termen, men vad ska man annars säga!?) och samhällskritiska filmer som dragit till sig min uppmärksamhet. 
 
Min lista börjar med plats 10, listans svagaste film och avslutas med nummer 1, där årets allra bästa film koras, hyllas och höjs till skyarna. Därefter kommer ett gäng bubblare som förtjänar att omnämnas men som inte tog sig in på topp-10-listan av olika skäl. Dessutom tips till mig själv, en hög med filmer från 2009 som jag ännu inte sett och de får en Vill se-lista längst ner. 
 
Ok då kör vi!
 
 
… BÄSTA FILMERNA ÅR 2009 …
 
 
 
 
 
 

Regi: Niels Arden Oplev
I rollerna: Noomi Rapace, Mikael Nyqvist, Sven-Bertil Taube, Peter Andersson. 
IMDB: 7,8

Svenska krimfilmer är vanligtvis inte min kopp te. Stieg Larssons bok som är förlaga till filmen i fråga har jag inget till övers för heller. Och även en bit in i filmen höll jag ”Män som hatar kvinnor” på en armlängds avstånd, då det inte går att förbise att manuset innehåller en del fåniga repliker och kantiga karaktärer. Men någonstans på vägen smälte jag för den kompromisslösa hackern Lisbet Salander, samhällskritiken och den hårdkokta historien. Det tog en stund för mig att acceptera – men jag gillar det här! Jag tycker också att filmen förtjänar en plats på listan ur ett populärkulturellt och feministisk perspektiv, med Noomi Rapace i rollen Lisbet Salander. Hon har fått kultstatus utanför vårt lands gränser, satte Sverige på filmvärldskartan, väckte David Finchers intresse som ledde till en remake med självaste Bond i huvudrollen, och banade väg för svenskvurmen som just nu pågår i Hollywood. 

 
Regi: James Cameron
I rollerna: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver, Michelle Rodriguez, Giovanni Ribisi. 
IMDB: 7,9
Avatar är en visuell orgie i naturromantik kryddad med en kärlekshistoria, tillväxtkritik och ett krig mellan onda och goda. Om du påstår att du satt oberörd i biosalongen under James Camerons mastodontrulle har jag väldigt svårt att tro dig. Själv lämnade jag bion med tunga steg och blicken i fjärran, bedrövad över att behöva återvända till vår egen planet som plötsligt förlorat all färg. Att storyn berättats förut, och enligt somliga är rena rama parodin på Pocahontas och pysslar med exotism, må så vara. Avatar är ändå en av mina starkaste filmupplevelser från 2009. Så det så. 
 
Regi: Giorgios Lanthimos
I rollerna: Aggeliki Papoulia, Hristos Passalis, Christos Stergioglou, Michele Valley.
IMDB: 7,2
Från Avatar till grekisk, absurd realism. Det är svårt att beskriva vad det är med Dogtooth som är så bra. Förmågan att förmedla både avsky och förståelse för familjens situation? Att jag sällan sett något liknande? Dogtooth är en tyst film där mycket pågår under ytan i familjen, vars vuxna barn hålls inlåsta i familjens hem och trädgård. Världen utanför vet de ingenting om. Men så ser den äldsta dottern Rocky IV, och någonstans inom henne sås ett upproriskt frö… Filmen är både ruggig och rolig, det senare inte minst för att de inlåsta ”barnen” får lära sig helt andra innebörder av vardagliga ord. Som att ”hav” betyder fåtölj. Allt för att göra dem oberoende av den verkliga världen. Smart film som stimulerar hjärna mer än hjärta.
 
Regi: Lone Scherfig 
I rollerna: Carey Mulligan, Peter Sarsgaard, Alfred Molina, Dominique Cooper, Rosamund Pike. 
IMDB: 7,3
Den här listplaceringen är motiverad av främst två orsaker: Carey Mulligan och Peter Sarsgaard. Jag har en rejäl ”sweet spot” för Peter Sarsgaard, för han är alltid bra. Bra på att spela creepy, pålitlig, charmig i ett. Och här lyckas han charma pennkjolen av Carey Mulligan som får sitt stora genombrott i rollen som Jenny Mellor, en ung kvinna på väg in i 1960-talets vuxenvärld. Jag tycker Lone Scherfig lyckas skapa mer av den intrig som på ytan känns rätt ”gjord”, dvs ung kvinna faller för äldre, kultiverad man. Med känslighet, och ett intressant retrospektiv över det då fortfarande strikta och moralistiska London (åtminstone om man var medelklass) levererar Scherfig en riktig kvalitetsfilm. 
 
Regi: Drew Barrymore
I rollerna: Ellen Page, Kristen Wiig, Drew Barrymore, Juliette Lewis, Marcia Gay Harden, Zoe Bell. 
IMDB: 6,9
Drew Barrymore debuterade som regissör med übermysiga och roliga Whip It, som handlar om hur Bliss (Ellen Page) upptäcker sporten roller derby och börjar träna med de hårdhudade brudarna i The Hurl Scouts i Austin, Texas. Detta gör hon i hemlighet, då hennes mamma Brooke (Marcia Gay Harden) hellre ser att Bliss fortsätter att delta i skönhetstävlingarna som hon för länge sedan lessnat på. Jag gillar Whip It. Det är feelgood och färgstark underhållning med ett bra och smart manus av Shauna Cross, vars bok Derby Girl är förlaga till filmen. Stort plus för belysningen av sporten roller derby, som gett världen många roliga och feministiska förebilder, som här gestaltas av härliga Zoe Bell, Juliette Lewis och Kristen Wiig. What’s not to like? 
 
Regi: John Hillcoat
I rollerna: Viggo Mortensen, Charlize Theron, Kodi Smit-McPhee
IMDB: 7,3
Jag mådde fruktansvärt dåligt efter att ha sett ”The Road”. Fysiskt. Psykiskt. Filmen hängde kvar en lång tid efteråt, och vissa scener kommer jag nog aldrig glömma. Jag vill inte spoila något, men ni som har sett den vet säkert vad jag menar. The Road utspelas i en post-apokalyptisk värld där civilisationen rasat samman. En man reser ensam på vägarna med sin son, på jakt efter mat, skydd och en ljusare framtid. Men filmen är mörk, väldigt mörk. Med Viggo Mortensen i huvudrollen är saken biff. 
 
Regi: Adam Elliot
I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Toni Collette, Barry Humphries
IMDB: 8,2
Kärlek vid första ögonkastet!! Mary and Max är en ”claymated” film, dvs animerad med lerfigurer, som handlar om 8-åriga Mary från Australien som brevväxlar med 43-årige Max i New York. Deras liv ser helt olika ut, men de har en sak gemensamt: ingen av dem har några vänner.  Utöver den detaljrika animeringen i svartvitt och sepia, samt det humoristiska anslaget är det manuset i Edgar Allan Poe-anda som gör filmen listvärdig. ”Mary Dinkle’s eyes were the color of muddy puddles. Her birthmark, the color of poo”. Men det är inte bara en gullig historia, utan i botten finns svärtan och allvaret hos en åttaårig flicka som inte förstår att hennes mamma är alkoholist och pappa deprimerad. Som tror att bebisar blir till i botten på ett ölglas. 
 

Regi: Andrea Arnold
I rollerna: Katie Jarvis, Michael Fassbender, Kierston Wareing.
IMDB: 7,3
Mia: ”Keeley, it’s me. What’s going on? I’ve left like three messages. I said sorry, didn’t I? You know what I’m like. I was pissed off. Ring me back, you bitch.”
Fish Tank är en stark historia, om Mia (Katie Jarvis): en obstinat, brittisk tonåring som växer upp i ett gränslöst hem, med en mamma som knappt bryr sig (med resultatet att lillasystern svär värre än en sjöman). Men Mia har en passion, hon gillar att dansa. En ambition hon inte har mycket för, tills mammans nya pojkvän, Connor (Michael Fassbender) kliver in i deras liv. Det är bara att kapitulera. Andrea Arnold förmedlar KÄRLEKSFULLT historien om Mia, som är kaxig, rolig, självständig och skör på samma gång. Debutanten Katie Jarvis ”upptäcktes” på en perrong när hon bråkade med sin pojkvän. Hon hade aldrig agerat förut, men Arnold chansade och gav Jarvis rollen ändå. Arnold lät inte heller skådisarna läsa manus i förväg för att de skulle ”vara i nuet” med sina karaktärer. … Och så lite Michael Fassbender på det! Amen. SE FILMEN! Arnold är f.ö. en av mina favoritregissörer baserat enbart på de två filmer jag har sett av henne; Fish Tank och Wuthering Heights, som båda är fenomenala. Arnold har ett tryck i sina berättelser som inte går att komma undan. 
 
Regi: Lars von Trier
I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Willem Dafoe. 
IMDB: 6,6 (lägg till en sexa och det hade varit spooky)
En film som jag bara sett en enda gång och förmodligen aldrig vill se igen. När jag kollar på trailern känner jag bara obehag. Men jag minns att jag gick upplyft – UPPLYFT – från biografen och flera månader efteråt gick och nynnade på ‘Lascia ch’io pianga’ (jag kan inte heller uttala det). Antichrist kändes som en fet antidot mot snabba kickar, ”vanliga” skräckfilmer och tunna manus. Lars von Trier satte tamejfan ner foten här, och med hjälp av extrem slow motion tvingade han mig att vara i stunden, att delta i detta psykotiska, mytologiska drama som utspelas i skogen mellan två äkta makar som gestaltas av supertalangerna Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe. Och tolkningarna som ryms i denna film gör saken ännu bättre. Helt klart von Triers bästa av hans ”Trilogy of Depression”; Antichrist (2009), Melancholia (2011) och Nymphomaniac (2013). 
 
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz, Eli Roth, Michael Fassbender, Diane Kruger, Daniel Brül. 
IMDB: 8,3
Hämnden är aldrig så ljuv som i händerna på Tarantino. Att välja andra världskriget som fond för sin våldsmani är ett häftigt, men också vågat, val av Tarantino. För trots tidpunkt (andra världskriget), plats (Europa) och politisk känslighet (Förintelsen av judar) saknas inte humor, men å andra sidan: när det verkligen gäller är det inte roligt alls, bara enerverande, orättvist, brutalt – precis som i verkligheten. Men till skillnad från offren i verkligheten får de i Tarantinos värld chansen att hämnas. Frågan är bara: kommer Hans Landa låta dem?
 
Men visst är vi långt från verkligheten. Inglorious Basterds gottar sig i hämndens alla färger, leker med en parallell utgång av andra världskriget och rustar sig med en jovialisk Brad Pitt (som jag inte tycker är så bra här) i spetsen för The Basterds. Istället är det Christoph Waltz, Mélanie Laurent och Daniel Brühl som glänser i rollerna som Hans Landa, Shoshanna och Fredrick Zoller, den senare alltjämt charmig och absolut vidrig på en och samma gång. Klar listetta, som jag kan se om när som helst, och njuta av varje filmruta, samt den melankoliska och bombastiska filmmusiken.  
 
BUBBLARE… Fantastic Mr. Fox, Watchmen, The Cove, District 9, Metropia, Coraline, Precious. 
 
VILL SE…  Where the wild things are, Sin Nombre, Brustna omfamningar (alltså svenska titlar på Almodovar-filmer), Amelia, Påven Johanna, Apan, Man tänker sitt, Flickan, Ebbe The Movie (svensktoppen eller vad?). 
 
Så vad tycker mina fellow bloggkamrater om året 2009? Spana in deras listor genast: 

30 responses to “Filmåret 2009

  1. Det blev en 10-i-topp-lista den här gången, vad kul! Din förra lista var i och för sig också bra men ur jämförelsesynpunkt är ju denna lättare 🙂

    Här kommer mina tankar i korthet:

    10. Okej film. Noomi är cool. Äääääälskade böckerna!

    9. Jag var en sån som satt helt oberörd i salongen. Jag tyckte filmen var erbarmeligt tråkig och 3D:n var helt kass (kan iofs ha berott på en dålig visning men det hjälper ju inte filmen…)

    8. 2009-års sämsta film i mina ögon 😉

    7. Bra film. Håller helt med om Peter Sarsgaard. Han var det enda sevärda i The Killing säsong 3.

    6. Har inte sett men tar till mig tipset 🙂

    5. Fy faaaaaan alltså. Jag grät så jag trodde ögonen skulle ploppa ur. Har fortfarande inte sett hela filmen från början till slut utan ångest-gråt-pauser.

    4. FANTASTISK FILM! Har med den på min 2010-lista.

    3. Jättebra film på alla sätt och vis. Tung, sevärd, bra skådisar.

    2. Vilken kaxig tvåa! Wow! Den har inte klickat för mig riktigt än (dock mer vid en omtitt än första gången, då fick den 1/5 av mig) men det är ingen lätt film att se… Svintung verkligen.

    1. Tjolahopp! Toppenfilm i toppen!

    2009 var verkligen ett BRA filmår 🙂

    Gilla

  2. Se där ja!
    Du och jag var de enda som gillade vad James Cameron hade att visa upp! Skönt med en frände!

    I övrigt olika ganska mycket överlag, men det är ju det som är tjusningen med listor och vänner med olika filmsmak! 🙂

    På bubblarsidan hade vi också lite gemensamt ser jag nu!

    Gilla

  3. Mary & Max är en 2009-film. Jag brukar ALLTID gå efter det som står på ImdB men i detta fallet och Where the wild things are (också 2009 egentligen) så har jag flippat in dom på 2010-listan. Så du har helt rätt 🙂

    Gilla

    • Jag hade lust att flippa in Waltz with Bashir på 2009-listan, då den kom ut i Sverige, men det är en 2008-film. Så vi måste göra en 2008-lista snart!! (Om det inte redan är gjort).

      Gilla

  4. Jag har inte gjort någon 2008-lista i alla fall, ska vi ta det året nästa gång? 🙂

    Gilla

  5. Vi kan kolla om The F-Grabs (Fripp, Filmitch och Flmr) är med på tåget och i såna fall försöka hitta ett passande datum för 2008-listan. Nu är det ju fotbolls-VM i faggorna – shaaaaaa-la-laaaaa-laa-laaa-la – så det kanske får bli lite längre fram i sommar? 😉

    Gilla

  6. Hörde jag 2008!!?!?
    Jag är på!
    Just say when!!!

    (går säkert att pressa in bland all FOTBOLL!!!! Yeaaahhh!)

    Gilla

  7. Intressant lista. Fortfarande mycket som jag inte sett, men jag tror inte att din tia skulle kvalificera på min lista. Tyckte den kändes alldeles för TV-mässig och ospännande. Kul att du hade Metropia som bubblare, den var en positiv överraskning för min del, tyckte nog bättre om den jmf Tommy

    Gilla

    • Nä, som sagt är den där på nåder :-)Metropia hade jag sett fram emot innan jag såg den på bio, men blev lite besviken. Grym idé och snygg animation, och feeling, men nådde inte riktigt fram storymässigt.

      Angående 2008, vi har inte bestämt nåt datum än. Vi kan ju bolla över mejlen!

      Gilla

  8. Tar gärna emot datum för 2008-lista — kanske kan jag haka på?

    Gilla

  9. 2008 Jag är på bara jag får ett datum som inte rör de två närmaste veckorna då jag ska besöka limbo.
    Ang din lista: Vi hade ett par överlappningar samt en del som jag hade som bubblare.
    Resan började dock dåligt med 10:an som inte var en trevlig upplevelse vare som bok eller film.
    3, 4, och 8 har jag ögonen på och förr eller senare blir de sedda.

    Gilla

    • Ja, jag tror nog att din lista är den som ligger närmast min filmsmak. Ha ha, jag var ganska förberedd på att ta lite skit för nr 10. Det är ok, jag står ändå fast vid Lisbet Salanders storhet!

      Gilla

  10. Våra listor är inte ett dugg lika. Du verkar gilla de lite mer deprimerande filmerna. Det är svårt ibland att ranka personliga favoriter och "objektivt sett" bra filmer. Mina listor äro över de personliga favoriterna. The road, javisst bra film, men inte en personlig favorit, så den kommer inte med.

    Ok, så, vad har vi här… Dina 10 och 9 är båda mycket svaga filmer i min bok. Jaha. Det började ju inte så bra!

    8. har jag börjat titta på en gång, men det var inte rätt situation så vi stängde av. Har aldrig kommit mig för att ta upp den igen…

    7. An education. Kall.

    6. Whip it. Sett den, men den är rejält risig. Syns tydligt att det är hennes regidebut och Ellen Page visade sig vara något av en lyckostöt i Juno… Men visst, den har "kvinnor kan" vajben och det är kanske skäl nog att lyfta upp den här?
    http://fripp21.blogspot.se/2010/05/whip-it-2009.html

    5. Jag undgick själv döden på väg till bion (höll på att bli påkörd av en spårvagn men Patrik slet mig undan från dödens käftar) och det blev det mest bestående minnet från visningen. Bra film men långt från en favorit. Det är en sådan där film som man känner superstark för direkt efter visningen men som sedan smälter bort fortare än en isbit på diskbänken…
    http://fripp21.blogspot.se/2010/05/road-2009.html

    4, 3, 2: Inte sett. 4:an verkar mest intressant.

    1. Inglourious basterds!? Jag har bara sett den en gång plus den första halvtimmen häromkvällen. Den är bra, väldigt bra, men den osar inte samma helgjutna känsla för filmskapandet som Quentin visade oss med Reservoir dogs och Pulp fiction. Han gör mer ytliga filmer nu för tiden. Jag får en känsla av ett mer robotaktigt hantverk…

    Gilla

    • HA HA HA! Vilka rådissar 😉
      10-7: Jag hade faktiskt mest problem med "mellanskiktet" på min lista, dvs valde in An Education och Dogtooth bland de sista filmerna. Hade lika gärna kunnat bli Fantastic Mr. Fox och Precious men alla de fyra hade nog egentligen förtjänat en omtitt för sann rättvisa. Det är det som är så svårt med en DEFINITIV lista. Sen resonerar nog jag inte riktigt som du, att filmen måste vara en personlig favorit än i dag? För då hade inte Avatar kommit med, jag medger att den bleknat rejält med åren, men när jag såg den blev jag hänförd. Jag kanske har tänkt helt fel i mitt listande?! 😀

      Å andra sidan har jag ju sett flera av filmerna vid senare tillfällen, som Whip It såg jag för första gången alldeles nyligen – och tyckte väldigt mycket om den.

      6. Risig my ass! Nä du, att den är med på listan har inget att göra med "kvinnor kan" (blä för det uttrycket), utan för att jag tycker att Barrymore lyckats hitta rätt i en story om kvinnlig gemenskap och en supernöridg undergroundsport. Ellen Page är perfekt i rollen som Babe Ruth. Gillar även sköna bikaraktärer som Bliss bästis, och mamma (Marcia Gay Harden) . Hennes "love interest" not so much, men det har å andra sidan inte så stort fokus i filmen heller.

      4. Det är nog svårt att tycka illa om Mary & Max, fast med dig kan man ju inte veta 😉

      1. Nope. Inglorius är bäst! 😀

      Gilla

  11. IB ligger bra till hos många ser man ju helt klart!
    Själv håller jag den för en bra rulle, men inte glänsande. QT:s bästa är nog fortfarande Jackie Brown! 🙂

    Gilla

  12. Pam var mycket bra i JB! 🙂

    Gilla

  13. Tjusig lista!

    Min topp 3 hade nog sett ut så här:

    1. Inglorious Basterds
    2. Dogtooth
    3. The Road

    Bubblare: Avatar

    Glädjande att samtliga kvalade in! 😉

    Gilla

  14. Insåg ju att Moon faktiskt kom detta år, vilket rörde om lite i grytan. En, möjligen slarvigt ihopsatt, topp 10 skulle se ut så här:

    1. Moon
    2. Inglorious Basterds
    3. Dogtooth
    4. The Road
    5. The Fantastic Mr Fox
    6. Avatar
    7. Watchmen
    8. Baksmällan
    9. District 9
    10. Zombieland

    Trevlig blogg, btw! 🙂

    Gilla

  15. @Henke:
    Alla som inte gillar Mary & Max har ett hjärta av granit.
    Punkt.

    Gilla

  16. Sci-fi och dystopi stämmer absolut och är favoriter överlag, animerat är annars ingen genre jag diggar något vidare, men föll handlöst för all charmig stop-motion i Fantastic Mr Fox 🙂

    Gilla

  17. Jag är sist på bollen. Men bättre sent än aldrig. 🙂

    10. Alltså, jag är med dig här. Tycker det är en bra film och Salander i form av Noomi är en ikon, ja. Och som du är inne på så banade den här filmen vägen för andra filmer och skådisar från Sverige.

    9. Den hamnade inte på min lista men jag gillade den och satt och viftade bort eldflugor som flög omkring i salongen när jag såg den.

    8. Oj. Det här är en sån där film som jag har dragit mig för att se. Känns tung. Men på din text så känns det inte så tungt. Snarare udda.

    7. Inte sett.

    6. Inte sett.

    5. Oh yeah. Plats 2 på min lista. Supermörk men så bra.

    4. Bra film. RIP Philip Seymour Hoffman.

    3. Plats 7 på min lista. Det märkliga är att jag avskydde Wuthering Heights. 😉

    2. Inte sett men jag gillade verkligen Melancholia.

    1. Honorable mention hos mig.

    Gilla

    • Absolut! 🙂
      10. Kul att du gillar och förstår min placering.
      8. Alltså, den är konstig, men inte särskilt tung. Helt klart sevärd.
      3. Inte så märkligt, de är ju väldigt olika! Wuthering Heights känns som en sån film som man antingen tycker är helt poänglös, eller alldeles alldeles underbar. Jag tror att det var en visuell och känslomässig fullträff för mig, där och då när jag såg den. Regissören, Andrea Arnold var där (Sthlm filmfestival) och pratade också, det brukar bli bättre helhetsupplevelse då också.
      2. Många som har missar Antichrist verkar det som. Underbar film. Mycket bättre än Melancholia.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s