Tag Archives: Tom Cruise

The Mummy (2017)

MV5BMjM5NzM5NTgxN15BMl5BanBnXkFtZTgwNDEyNTk4MTI@._V1_SY1000_CR0,0,631,1000_AL_Handling och kanske lite spoilervarning: En förbannad och sexig prinsessmumie (Sofia Boutella) vaknar till liv efter en herrans massa år under jord efter att en redigt korkad legosoldat (Tom Cruise) och hans töntiga kompis (Jake Johnson) bestämt sig för att gravplundra en arkeologisk fyndplats i Irak. En mycket yngre sexig arkeolog (Annabelle Wallis) blir sur på legosoldaten för att han är så pajig, men blir senare kär i honom eftersom han räddar hennes liv. Den förbannade prinsessmumien försöker återuppväcka dödsguden Seth genom Tompas kropp för att på så sätt få evigt liv – tror jag –  och suger i sig människor till höger och vänster för att åter bli prinsessan Ahmanet. Etc etc. Över till London. Där dyker en Dr. Jekyll (Russel Crowe) upp och komplicerar saker och ting, men är väl mest med för att skapa en hype kring Dark Universe. Filmen slutar med ett övertydligt löfte om en uppföljare.

Omdöme: Filmen är som en skojsig matinérulle i början, men inte den charmiga sorten utan den obegripligt dumma och rasistiska. Sedan övergår den till att vara lite småkul, men mest tänker jag på att Tom Cruise känns så fel i den här filmen. Manuset är så uselt att inte ens Tompa kan rädda ansiktet på regissören Alex Kurtzman. Och så tänker jag att Tompis håller på att bli riktigt gammal trots att han faktiskt bara är 55. Plötsligt ser jag honom, inte Nick Morton eller nån tuff actionsnubbe, utan Tom 55 år som måste gymma dubbelt så mycket för att få stanna på toppen av Hollywoods pyramid (pun intended) … men så är liksom det här han får göra. Usch så tragiskt.

Ps. Hans motspelerska Annabelle Wallis är 33. Också lastgammal 😉 Ds.

Att filmen får en tvåa och inte en etta måste ses i ljuset av att detta är min tredje bioupplevelse (utöver barnvagnsbion) sedan november förra året. Jag är med andra ord en svältfödd filmspanare. Då duger ett fem tusen år gammalt lik att tugga på liksom. Ljus riktad mot bioduk = Cecilia nöjd.

wp-bat-2

Det här var juni månads filmspanarfilm. Klicka er vidare för att se vad övriga skattjägare tyckte om mumifierade prinsessor:

Fiffis filmtajm

Jojjenito

Har du inte sett den?

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmfrommen 

Edge of Tomorrow (2014)

Jag såg smygpremiären av Edge of Tomorrow i Faluns största biosalong (den är inte så stor, men helt ok), ensam på rad 4 i mitten – redan i torsdags, medan resten av stan var upptagen med att glo på raggarbilar = den eviga invigningen av alla stadsfestivaler som äger rum i Dalarna, i detta fall Falu Folkfest. Men det var inte enbart för att fly åsynen av ass cracks genom bilrutor och smällande avgasrör som jag belägrade mig i biografen, utan för att jag visste att jag annars skulle missa möjligheten att se och recensera filmen tillsammans med Filmspanarna i helgen. Hoppas ni hade kul i lördags! (Jag skriver det här två dagar före, men ni kommer inte läsa det förrän om nästan en vecka, och det känns bara sååå passande, vilket ni kommer att förstå om två dagar. Ahh.)
 
Hur som helst, det började inte så bra det här äventyret. 3D-glasögonen som jag fick låna halkade ner på näsan på grund av att jag bär vanliga glasögon till vardags, och nej 3D fixar inte synfelet. Sen vet jag inte om det berodde på att jag var lite seg i kolan, eller om Edge of Tomorrow misslyckades med att peta in titeln på filmen – inte ett krav, men det vore väl lämpligt? – för jag fattade inte att filmen hade börjat förrän typ 1-2 minuter in. Jag trodde ärligt talat att det var ännu en trailer, och satt och tänkte: ”wow, vilken detaljerad trailer som ändå är lite mystisk… Undrar vilken film det är?”
 
Poletten trillade ner när jag såg Tom Cruise feja! Alltså, mental lavett. 
 
Handling: Jorden är under attack av en utomjordisk art, sk Mimics, vilka är på väg att utplåna mänskligheten. Världens nationer har gått samman och för ett desperat krig mot varelserna, men framtiden ser mörk ut. William Cage (Tom Cruise), en amerikansk major och mediestrateg skickas till London för att hjälpa den brittiska militären som håller fronten i Europa att ”sälja in” kriget till allmänheten, som ju betalar priset i liksäckar. Men den brittiska generalen som Cage träffar vill att Cage ska delta under en attack vid fronten.
 
Cage, som aldrig deltagit i strid eller ens ser sig själv som en soldat, försöker ta sig ur den prekära situationen genom att utpressa generalen, vilket slutar med att han grips och knockas medvetslös. Cage vaknar upp på en militärbas, anklagad för att vara desertör, och under major sergeant Farells befäl hamnar han ofrivilligt i frontstyrkorna som dagen därpå ska göra ett anfall från en strand. Det kallas en ny D day… Cage placeras bland ett gäng soldater (J-squad) som hånar den nya rekryten som inte ens kan osäkra sitt vapen.
 
De landar på stranden. Mimicsarna slaktar dem. Cage dör. Och vaknar upp på en militärbas. När Cage inser att han återupplever dagen gång på gång försöker han först varna de andra soldaterna och sergant Farell om den misslyckade attacken på stranden, men de tror att han är galen. Tills han träffar arméns poster girl, Rita Vrataski (Emily Blunt) aka ”Full Metal Bitch”, som ledde militären till en delseger och är krigets stora hjälte. Hon är den enda som vet vad Cage är med om, eftersom hon själv har upplevt det. 
 
Omdöme: 
Edge of Tomorrow är en actionfilm som fokuserar på två saker: tid och relationen mellan Cage och Vrataski. Det är bra. Jag gillar när man zoomar in på det här sättet och berättar en koncentrerad historia. Och här snackar vi en historia som utspelar sig under ungefär 24 h. Om och om igen. Jag tyckte först att hela historien kring hur Cage hamnar på militärbasen kändes märklig, lite krystad. Samtidigt var det väldigt kul att se en valhänt, rädd och fumlig Tom Cruise desperat ropa ”hur osäkrar man vapnet!” innan han trillar ner på en blöt strand med hjälmen på sned och tittar på med öppen mun medan Rita Vrataski slaktar aliens med ett svärd i robot suit. Ack, sicken njutning.
Och ja, det är mycket tack vare Emily Blunt och karaktären Rita, som gör att den här filmen går hem hos mig. Hon är så kickass att jag typ vill trycka upp posters med hennes namn på (precis som militären), jag vill göra yoga med henne (om ni inte visste det så var det en yogaställning hon gjorde där när hon träffar Cage för första gången) och jag skulle lägga mitt liv i hennes händer alla dagar om året. Och hon har filmens vassaste repliker. Jag tror faktiskt inte jag har sett Blunt i annat än Djävulen bär Prada och jag hade verkligen ingen aning om att hon kunde bära upp en sån här roll – för vilken jag tror att hon kommer att bli ihågkommen för. 
 
Jag hade tänkt undvika tjatet och inte göra ett feministiskt statement, men gör det ändå. Vet ni hur oooooovanligt det är att en actionbrud får behålla kläderna på kroppen, oavsett hur kickass hon är? Men det får Rita Vrataski. Hon får behålla både kläder och värdighet genom hela filmen, medan den som fegar ur, anspelar på romans, ramlar och slår sig hela tiden är Tom Cruise. Och blev filmen bättre för det? Ja, det blev den. 
 
MEN. Som Inception-skeptiker (ja ja den var bra, men liiite överskattad va?) är jag även här skeptisk mot själva idén om att Mimicsarna kan stoppa tiden via sin ”myrdrottning”, Omega, som startar om dagen när en av hennes Alphahanar dör (vad vill hon uppnå med det, det fattade jag inte). Jag är inget fan av ”mind fuck”-filmer där logiken får stryka alltför mycket på foten, med en massa invecklade ”regler”. Nä. Och det är just den biten som drar ner betyget något. Det var också lite smådrygt att saker upprepades hela tiden. 
  
Logiska luckor:
 
1. Varför skickar generalen Cage till fronten? Var han inte där för att hjälpa militären att ”sälja in kriget”? Om Brigham insåg att anfallet på stranden var ett ”suicide mission”, och behövde slänga in så mycket kött som möjligt, vad gör en amerikansk, krigsoduglig soldat för skillnad? 
 
2. Hur kan Cage veta så specifika saker om alla i J-squad? Han borde bara veta sådant som han fått reda på under en dag, inte personliga saker som hänt i deras barndom. Någon?? 
 
3. Hur startar man om dagen? Alien eller ej, men alltså hur?! 
 
Det som lyfte filmen var helt klart humorn. Vanligtvis dör inte hjälten det första han gör. Inte det andra han gör heller. Men Tom Cruise möter döden på många underhållande sätt. 
 
Tompa då, var han i god form and all that? Jodå, jag tyckte han funkade riktigt bra som fegis-soldat som så småningom kom på fötter. Men han charmade inte riktigt brallorna av mig. Blunt var bättre på det. Sammantaget får Edge of Tomorrow godkänt med plus i kanten för humorn. 
 
Spaning: Kul att ”Mrado” (Dragomir Mrsic) från Snabba Cash har en liten roll som en av soldaterna i J-squad. 
 
Betyg: 
 
Missa inte de andra Filmspanarnas recensioner!