Tag Archives: Betyg 1

The Angry Birds Movie (2016)

nevqnwolg6tgzb-1-a_4che

Om du är stormförtjust i Angry Birds – spelet – finns det ingen anledning att ta en paus för att se de arga små fåglarna tjöta med varandra om gröna grisar och äggläggning i The Movie. Varken jag eller de godistankade barnen runt omkring mig, som satt på såna där extrastolar för att se över fåtöljkanten på biografen, skrattade särskilt ofta. Tvärtom är jag rätt säker på att en och annan grät. Jag somnade med jämna mellanrum. Då och då tvingade jag mig att glänta på ögonlocken och följa handlingen över mållinjen. Men hade jag inte varit en sådan artig biobesökare hade jag lätt valt att falla i djup sömn i stället för att se stereotyp snubbel-göteborgs-familjehumor i 1 timme och 38 minuter.

Filmen försökte, det gjorde den verkligen. Men jag tror inte att de som knåpat ihop manuset visste vem filmen var till för. Jag kände att den varken talade till mig som vuxen eller till barnen, den var liksom varken Pixar-smart eller Disney-snäll, utan saknade mest fingertoppskänsla. Till exempel uppfattade jag ett pedofilskämt mitt i allt det fluffiga, vilket föll helt platt med tanke på att publiken i stort sett bestod av barn och deras föräldrar. En alltför märklig kombination av oborstat klarspråk och mumlande i skägget helt enkelt.

Det fanns förstås ett gäng moraliska frågeställningar som guppade omkring i fjäderträsket, men inte ens de var särskilt tydliga. Är det bra att bli arg ibland? Är terapi töntigt? Är den som väljer ett ensamt liv egentligen olycklig? Ska man inte öppna famnen för gröna främlingar som anländer till din ö? Är fåglar supertraditionella kärnfamiljer? Och så vidare.

Att vi såg den dubbade, svenska versionen kanske gjorde sitt också. The Angry Birds Movie kommer inte gå till historieböckerna och betyget landar på en grön gris.

wp-bat-1

Filmspanarna logga

Så här tyckte de andra filmspanarna som vågade sig in bland småfåglarna på Sergel …

Fiffis filmtajm

Har du inte sett den (Jennifer)

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Focus (2015)

Skärmavbild 2015-05-28 kl. 00.35.35

”Never lose focus” är filmens tag line.
Ändå är det just fokus filmen saknar. Jag fattar inte vad det är meningen att det här ska handla om. Är det en heistfilm? En romantisk komedi? En film om en lysande trixar-duo? Eller vänta nu, ska vi fördjupa oss i Nickys (Will Smith) inre mörker? Rynkan mellan mina ögonbryn blir allt djupare under filmens gång – och slätas aldrig riktigt ut.

Margot Robbie gör sitt yttersta för att inte ställa Will Smith i sin skugga, men lyckas inte riktigt dämpa sin stjärnglans. Hon är cool. Och totalt bortkastad på den här larviga filmen om ”geniet” Nicky som kan lura stålarna av vem som helst. Och samtidigt är han lite så där svårtillgänglig när det kommer till känslor. Daddy issues. Bu-fucking-hu.

Skärmavbild 2015-05-28 kl. 00.34.50

Fast… Focus har stunder där den inte är helt usel. Det enda geniet i filmen spelas av BD Wong, i rollen som en stenrik… jag skulle inte vilja kalla honom spelmissbrukare, men adrenalinsökare åtminstone. Stämningen under baseballmatchen är alldeles fantastisk! Ända tills allting ska förklaras. Ni vet, man gör en Ocean’s Eleven och spelar upp hela scenariot, hur det egentligen gick till. Det vill säga: man lurar tittaren vid första omgången, sedan drar man undan skynket och ropar: tada!

Jag gillar det inte.

I Ocean’s Eleven lyckas man med konsstycket. För man hejar ju på tjyvarna! Men här lyckas man bara övertyga mig om att tycka illa om, alternativt inte bry mig ett dyft om samtliga karaktärer. För att sedan säga: nej vi bara skojade. Den är dessutom klichéartat sexistisk. Oavsett om den är det ”på riktigt” eller ej.

wp-bat-1

Thor: The Dark World (2013)

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.14.10Gode gud. Ja, jag pratar med dig, Odin av Asgård. Hur kunde du låta detta ske med ditt arv?! Thor (2011) var Marvel-mys på högsta nivå. Den toppade The Avengers (2012) och fick mig att le fånigt, skratta och till och med pressa fram en tår. Uppföljaren får mig att vilja sprutlacka regissören Alan Taylor svart och röd så att han ser ut som sin egen skapelse; svartalven Sith… förlåt, Malekith.

Jag kan knappt ens redogöra för hur det hela börjar fastän jag såg filmen för tio minuter sedan. Någon svartalvshistoria och en kraft (aether) som måste begravas djupt där ingen kan hitta den. Världar som kolliderar. Jane Foster (Natalie Portman) av alla människor hamnar precis där aethern förvaras och den tar hennes kropp i besittning. Thor längtar efter Jane, Loki blir inlåst i en cell för sina brott i New York (The Avengers) och Erik Selvig (Stellan Skarsgård) sitter på hispan efter Lokis trolleri med hans stackars hjärna.

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.22.56Det fanns bitar i filmen som var okej. Jag berördes av Friggas (Rene Russo) öde och tyckte att det var kul när Thor åkte tunnelbana. När det glimrade till av den där humorn som var behållningen i första Thor-filmen. Men på det stora hela lyckas man inte alls att balansera mellan den dråpliga matinéhumorn och allvaret som man köper rakt av i Lord of the rings-trilogin till exempel.

Men oj vad man försöker. Åh, vad man vill att svartalverna ska kännas lika läskiga som Uruk-Hai, och deras moderskepp är till och med en dålig kopia av The Eye of Sauron. En eldflammande snippa med andra ord! Deras soldater med plastiga laservapen ser ut som orcher i storm troopers-dräkter med Anonymous-masker. Volstagg framstår som giftermålet mellan Gimli och Pippin. Tyvärr är Pippins stortånagel bättre skådis än han som spelar Volstagg (Ray Stevenson).

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.14.38Nä – jag vet inte vad de tänkte när de pitchade Thor: The Dark World. Troligtvis nåt i stil med  ”Tänk Sagan om Ringen möter Star Wars möter Jane & Leopold!” Någon dum jävel sa ja och resten är historia. Begrav denna film så djupt att ingen kan hitta den. Och gräv inte upp den, Jane Foster!

wp-bat-1