Om du är stormförtjust i Angry Birds – spelet – finns det ingen anledning att ta en paus för att se de arga små fåglarna tjöta med varandra om gröna grisar och äggläggning i The Movie. Varken jag eller de godistankade barnen runt omkring mig, som satt på såna där extrastolar för att se över fåtöljkanten på biografen, skrattade särskilt ofta. Tvärtom är jag rätt säker på att en och annan grät. Jag somnade med jämna mellanrum. Då och då tvingade jag mig att glänta på ögonlocken och följa handlingen över mållinjen. Men hade jag inte varit en sådan artig biobesökare hade jag lätt valt att falla i djup sömn i stället för att se stereotyp snubbel-göteborgs-familjehumor i 1 timme och 38 minuter.
Filmen försökte, det gjorde den verkligen. Men jag tror inte att de som knåpat ihop manuset visste vem filmen var till för. Jag kände att den varken talade till mig som vuxen eller till barnen, den var liksom varken Pixar-smart eller Disney-snäll, utan saknade mest fingertoppskänsla. Till exempel uppfattade jag ett pedofilskämt mitt i allt det fluffiga, vilket föll helt platt med tanke på att publiken i stort sett bestod av barn och deras föräldrar. En alltför märklig kombination av oborstat klarspråk och mumlande i skägget helt enkelt.
Det fanns förstås ett gäng moraliska frågeställningar som guppade omkring i fjäderträsket, men inte ens de var särskilt tydliga. Är det bra att bli arg ibland? Är terapi töntigt? Är den som väljer ett ensamt liv egentligen olycklig? Ska man inte öppna famnen för gröna främlingar som anländer till din ö? Är fåglar supertraditionella kärnfamiljer? Och så vidare.
Att vi såg den dubbade, svenska versionen kanske gjorde sitt också. The Angry Birds Movie kommer inte gå till historieböckerna och betyget landar på en grön gris.
Så här tyckte de andra filmspanarna som vågade sig in bland småfåglarna på Sergel …
Har du inte sett den (Jennifer)
Rörliga bilder och tryckta ord
The Nerd Bird 
Det är uppenbart att man inte skall öppna armarna för gröngrisiga göteborgare. Jag tolkade det som revisionistisk analogi där de naiva fjäderprydda urinvånarna får en näsknäppa av kolonialistgrisar (pi(l)grims?) och knäpper tillbaka. Att huvudindianen får heta Red är helt i linje med filmens tondövhet.
GillaGilla
Jag var alldeles för upptagen med att inte falla i evigt snooze-tillstånd för att få syn på denna strömning, men det hade å andra sidan inte gett filmen högre betyg. Egentligen har jag ingen aning om vad filmen vill säga.
GillaGilla
Om man tolkar fåglarna som indianer istället för kärnfamiljer (röda fjädrar osv) så ska man vara försiktig med att välkomna gröna främlingar. Men ja, känns som fel budskap att skicka ut i tider som dessa.
GillaGilla
Egentligen var det ju bara Red som var röd – och arg. Filmen borde kanske ha hetat Stupid Birds.
GillaGilla
Spännande att vi allihopa noterade just peddo-fågeln trots att den ju inte alls var med särskilt mycket 🙂
GillaGilla
Ja, men man kan väl säga att det skämtet stack ut rätt rejält mitt i allt det fluffiga och drulliga. Antar att filmskaparna ville vara lite edgy men prickade inte in rätt tonfall.
GillaGilla
Har du SÄNKT betyget nu? Skulle kunna svära på att jag såg en rosa tvåa när jag läste din recension vid lunchtid 😉
GillaGilla
Ha ha nä jag satte en etta i betyg från början ( i hjärnan) men lade in fel betyg, men jag bytte fort som attan (på morgonen ett par minuter efter publicering) så antingen är det min blogg som är fett seg på att uppdatera i din browser eller så var det önsketänkande från din sida 😉
GillaGilla