Filmspanartema: Western

Jag ska berätta om min relation till western. Jag tittade på Lilla Huset på Prärien, High Chaparall och Dr.Quinn på 90-talet när jag var ung och hungrig på allt amerikanskt som gick på dumburken. Präktig familjeteve där kvinnor är förnumstiga mödrar eller prostituerade medan männen har revolver på höften och tuggar tobak. Min bild av vilda västern har egentligen inte förändrats sedan dess. Jag försökte titta på True Grit, men blev bara irriterad på den förnumstiga Mattie Ross, och stängde faktiskt av.

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 17.04.13

Men, tänkte jag, till westerntemat ska jag minsann göra research och försöka hitta en film jag faktiskt vill se. En western som skulle passa mig. Borde jag se den klassiska Den gode, onde, fule-trilogin? Butch Cassidy and the Sundance Kid? Moderna The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford? Eller kanske försöka hitta en bra western med en kvinna i huvudrollen? Jag har försökt. Jag har läst sida upp och sida ner av artiklar med rubriken ”western with female lead” och ”fierce female roles: women in western”, men de flesta verkar antingen skitdåliga eller missar det där med ledande roll. ”Steven’s Wife (uncredited) in The Good, The Bad, and The Ugly (1966)” känns inte som en indikator för en stark, kvinnlig närvaro.

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 16.59.44Sharon Stone i The Quick and the Dead (1995)

Inte ens lättviktaren A Million Ways to Die in the West klarade jag av mer än fem minuter innan jag tryckte på stopp. Och då är jag ändå ett fan av komikern Sarah Silverman som har en roll i filmen. Men jag har mycket svårt för en skådespelande Seth MacFarlane.

Sen är det ju den ständiga frågan: vad räknas som en western? Är Quentin Tarantinos Django Unchained en western? Är det en slump att jag tycker att det är en av hans sämre filmer? Hmm, troligtvis inte. Jag kan bara hoppas att han lyckas omvända mig med kommande The Hateful Eight

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 18.08.29

Jag hade kunnat ta en enkel utväg och skrivit om en film som jag såg i höstas;  The Homesman av Tommy Lee Jones. Det var inte en dålig film, tvärtom. Den var snyggt plåtad i karga miljöer och hade bra skådisar (Tommy Lee Jones, Hilary Swank, David Dencik och Grace Grummer m.fl.) Men inte ens en recension kändes lockande. Vad är det för fel på den här jäkla genren?! Även om jag rent intellektuellt förstår varför man skulle vilja berätta Mary Bee Cuddys story så kan jag inte säga att jag skulle rekommendera filmen till någon. Den kändes mest deppig.

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 17.03.40Kvinnor-som-kavlar-upp-ärmarna-präktigheten kommer man tydligen inte undan om man ska se en western, eller?

Men jag tror  jag vet vad det är med western som gör mig så opepp. Det är en genre vars filmer oftast utspelar sig under en hemsk period i amerikansk historia. Svält, kolonialism och en machokultur som gör att en företagsam kvinna hellre tar livet av sig än förblir ogift. Att vara i western gör mig orolig i kroppen och får mig mest att må dåligt. Så varför ska jag tvinga mig själv att titta på westernfilmer?

Jag överlåter därmed ordet till mina bloggarvänner. Kanske lyckas någon av dem omvända mig?

Filmspanarna logga

Absurd Cinema
Filmmedia
Fripps Filmrevyer
Filmitch
Flmr
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm

7 responses to “Filmspanartema: Western

  1. Haha, det var en rejäl självrannsakan. Mitt tips är kanske inte det mest lämpade eftersom jag inte har sådana westernaversioner, men själv tycker jag att The Quick and the Dead är väldigt underhållande. Gene H är stentuff, Sharon Stone är ännu stentuffare och Leo DiCaprio ser ut som om han är tolv bast.

    Gilla

    • @Sofia: Jag är rätt säker på att jag såg The Quick and the Dead i mina ungdoms dagar. Men visst, jag borde kanske ge den en ny chans… Leo såg ut som tolv tills han fyllde 40 🙂 så det säger inte så mycket.

      Gilla

  2. Du behöver en dos av mitt westerntema från 2012! 😉
    http://flmr.me/teman/tema-western/

    Gilla

  3. Vi har alla våra genreaversioner av olika anledningar. Själv är jag förtjust i genren kanske av den anledning att det är lite nostalgi när man var liten och westernfilmer på tv. Sedan finns det också många riktigt bra filmer som du nämner i inlägget. men blir man deppig och orolig varför tvinga sig igenom en film?

    Gilla

    • Jo så är det, nostalgi spelar ibland en stor roll. Fast jag tror jag växte ur den, gillade trots allt Dr. Quinn och Lilla huset… när jag var liten.
      EXAKT min åsikt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s