Bridesmaids (2011)

Bridesmaids

Bridesmaids hade kunnat vara en film som handlar om brudtärnor. Men det finurliga är ju att den inte gör det, mer än på ytan. Bröllopet och äktenskapet är sekundärt (även om det slängs in ett par varnande exempel i form av en frigid nygift och en trebarnsmamma som desperat vill åka till Vegas för att slippa familjen), den underliggande storyn handlar om vänskap och hur man hanterar förändring och nya skeden i livet.

Framför allt är det vänskapen mellan Annie (Wiig) och Lillian (Maya Rudolph) som gestaltar denna förändring i och med att deras vänskap sätts på provs av de omfattande bröllopsbestyren, liksom Lillians nya väninna Helen (Rose Byrne) som bestämt sig för att roffa åt sig Lillians förtrolighet. Samtidigt kämpar Annie mot uppgivenheten efter att ha tvingats stänga sitt eget konditori, en dröm som krossades av finanskrisen.

Kristen Wiig är som alltid bra på att spela lagom melankolisk och självupptagen. Men filmens stora stjärna är Rose Byrne i rollen som den rika och snobbiga societetsgeniet Helen. En av filmens bästa scener är förstås den omtalade provrumsincidenten, som är rolig inte enbart för att den banade väg för bajs- och sprayspye-humor för kvinnor, utan även för att Helen mitt i kaoset försöker få Annie att erkänna att de alla utsatts för matförgiftning (på grund av Annies restaurangval). Annie dryper av svett men vägrar visa svaghet och ge Helen rätt. Det är nästan som en standoff i en western. Den som tvekar – dör.

Skärmavbild 2015-04-12 kl. 21.19.24

Bridesmaids är skriven av Kristen Wiig och Annie Mumolo, och Paul Feig har regisserat. Två år efter Bridesmaids gjorde Feig The Heat (som jag tycker är ännu bättre) – också den med en kvinnlig manusförfattare. I juni kommer hans nya film:  Spy med Melissa McCarthy, Rose Byrne och Jason Statham. Den senare har Feig både skrivit och regisserat. Det återstår att se om han kan upprepa sitt, enligt min mening, vinnande koncept; smarta och lättsamma komedier med kvinnor i huvudrollerna, helt på egen hand.

The SpySpy med Rose Byrne och Melissa McCarthy har premiär den 5 juni

wp-bat-4

4 responses to “Bridesmaids (2011)

  1. Tja, jag vet inte jag… Jag är inte överdrivet förtjust i svensexekomedigenren och det här var ju egentligen samma sak, bara med brudtärnor istället. Upplevde dock samma sak med The Heat, så Feigs filmer är kanske helt enkelt inte riktigt min grej?

    https://bilderord.wordpress.com/2014/08/02/the-heat-2013/
    https://bilderord.wordpress.com/2012/01/16/bridesmaids-2011/

    Gilla

    • @Sofia: Läste din recension och svarar här 🙂

      Jag är verkligen inte något fan av ”svensexekomedigenren”, men tycker att Bridesmaids är tio gånger bättre och smartare än t.ex. Baksmällan. Visst är det delvis samma recept; den urartade möhippan, överdrivna karaktärer (Rebel Wilson, Melissa McCarthy, Rose Byrne t.ex) men det finns också en hel del olikheter. Jag är ju av åsikten att det faktiskt är roligare att se tjejer larva sig än killar – pga identifikation och för att det faktiskt inte är samma sak när en brud bajsar på sig i en budklänning som när en snubbe gör det. Det förra är tabu, det senare är gängse grabbhumor.

      Jag tycker också det är ett sundhetstecken i Hollywood att man äntligen fattat att det är okej att driva MED kvinnor om kvinnors kroppar, perspektiv, intressen, ointressen, osv. Kvinnor behöver inte vara goda/präktiga/förstående eller onda/bitchiga/kontrollerande utan kan vara lite av varje och det är okej att driva med karaktärer som perfekta tjejen (Helen), tjocka tjejen (Megan) utan att det blir plumpt och sexistiskt.

      Sen tycker jag att Kristen Wiigs manus har mer kött på benen än många svensexafilmer. Bridesmaids handlar om interna relationer, inte om att hantera oförutsedda händelser som en baksmälla kan föra med sig. Mycket till underliggande budskap finns väl inte ens i Baksmällan? Där beskrivs svensexan som ”sista kvällen i frihet” där äktenskapet är lika med slut på allt det roliga och det är väl underförstått kvinnor är TRÅKIGA och kontrollerande. Inget av det (fast omvänt) finns med i Bridesmaids. Lillians fästman Doug ses inte en kvävande filt, utan det är snarare på Annies livskris-situation som hotar lyckan.

      Så nej, jag tycker inte att det är samma sak fast med brudtärnor istället. 🙂

      Fast jag kan hålla med dig om att det är lite lökigt med tvåsamhets-ivrandet och det sinnessjuka med att allt ska kosta en förmögenhet, men å andra sidan problematiseras även detta i Bridesmaids och tas inte helt för givet av Annie till exempel.

      När det gäller The Heat… ja, där kan jag bara säga att jag inte bryr om det är en upprepning av tidigare polisfilmer med dudes, jag garvade i alla fall häcken av mig. Troligtvis för att Bullock/McCarthy var så jäkla bra ihop.

      Gilla

  2. Pingback: När det går åt helvete och ändå slutar så bra | The Nerd Bird

  3. Pingback: Inför: The Martian (2015) | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s