Ray (2004)

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 22.56.07

Nästa vecka listar jag och några andra bloggare våra bästa filmer från 2004 och jag upptäckte att jag missat en storfilm från det året, nämligen Ray av Taylor Hackford. Filmen handlar om den blinda rythm n’ blues-musikern Ray Charles, som slog igenom i USA på 1950-talet då han okristligt nog mixade musikgenrer som jazz, gospel, rytm n’ blues, country och pop och gav världen dängor som Hit the road Jack, Unchain my heart och I got a woman; låtar som än i dag samplas och tolkas av andra artister. Jag har några Ray Charles-låtar på mina soul/jazz-spellistor på Spotify men om huvudpersonen ifråga visste jag egentligen ingenting innan jag såg filmen.

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 22.56.57

Ray är en klassisk rising star-historia som prickar av alla komponenter en sådan förväntas ha;  en fattig barndom som vi får återblickar till med jämna mellanrum, en talangfull ung musiker (Ray) som hankar sig fram på mindre barer, skivbolagsduster, ett turbulent äktenskap, svek, otrohet, droger och så en hyllande sammanfattning i slutet. En smula tillrättalagt och förutsägbart.

Det är med andra ord inte den konventionella berättarstrukturen som gör Ray till en sevärd film. Även om den första timmen inte var särskilt engagerande så växte upplevelsen allt eftersom – fast en halvtimme hade man kunnat kapa utan problem, det kändes som att man ville ha med precis allt som någonsin hänt Ray, vilket inte var nödvändigt.

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 23.01.08Framför allt var det bildspråket och musiken som talade till mig. Fotot är makalöst snyggt; färgstarkt, rörligt och omväxlande utan att det känns det minsta experimentellt eller Skärmavbild 2015-04-09 kl. 23.00.01avvikande från det mer Skärmavbild 2015-04-09 kl. 23.01.58traditionella manuset. Mest berörd blev jag av återblickarna till fattigdomen och scenerna med mamman (som lämnade ett intensivt avtryck).

Jamie Foxx är trovärdig i rollen som den inte alltid så sympatiske Ray och är verkligen förtjänt av sin Oscarsstatyett. Även Kerry Washington som spelar Rays fru med det härliga namnet Della Bea, var bra. Magkänslan ger den en trea, men den får en fyra för hantverket; fotot, musiken och för att jag trots allt fick inblick i en livshistoria som jag inte kände till.

wp-bat-4

2 responses to “Ray (2004)

  1. Jag vill också minnas den som en trea — helt ok biopic. Men då kan jag förstås inte påminna mig hantverksperspektivet. Ska bli spännande att se om den dyker upp på listan. Om inte måste du ha jäkligt starka toppar…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s