Cirkeln (2015)

 
VARNING FÖR SPOILERS. Sorry, men här måste det nördas. 

 
Åh vad skönt att äntligen få grotta ner sig i Cirkeln! Jag har undvikit all kontakt med recensioner, även om det inte undgått mig att den fått väldans höga betyg. Sen att jag befann mig i Falun när filmen hade premiär och mina bloggkamrater – Filmspanarna – fick chansen att träffa Sara Bergmark Elfgren och prata om böcker och film, ja, det ska vi inte prata om för då blir jag sur. Men nu är den sedd! Tillsammans med min Cirkeln-nördiga vän Bella intog jag position på en mindre biograf på Södermalm och kände förväntningarna picka i tinningen. Fick lov att flytta några platser ut mot kanten eftersom en lååång kille åt godis som en två-åring på raden framför. Han fläkte ut sig och var en sån där person som gick på toan mitt under visningen … 
 
Det var inte särskilt länge sedan jag läste bok två och tre, den första däremot var inte i går. Mina förväntningar var både höga och ljumma – höga för att jag tycker jättemycket om hela trilogin, och ljumma för att när jag första gången såg trailern kände en viss oro för det gamla vanliga när det gäller svensk film: dialogen. I Sverige (jaja, stäm mig för generaliseringen) tycks det mig att man fokuserar något så enormt på dialogen mellan parter som aldrig avbryter varandra, dialogen står liksom i centrum istället för vart man vill komma med dialogen. Förstår ni vad jag menar? Man lixom zoomar in på A som säger till B och A svarar och B lyssnar. Inte ett ord yttras utanför en knivskarp bildruta där det som uttalas är det viktiga. Jag vet inte varför man behandlar ett sådant rörligt och tillåtande medium som film på detta viset, för att citera rumpnissarna. Trailern hade lite vibbar av att lida av detta syndrom och därför var jag en smula nojig. Skulle de Utvalda klara av dialogerna utan att låta som förnumstiga teaterskådisar? 
 
 
Både och skulle det visa sig. På det stora hela är jag nöjd, men det infann sig några tillfällen när jag rycktes ur filmbubblan och tyckte mig se skådespelare istället för Engelsfors-ungdomar. Allra svårast hade skådisarna/regin det när Cirkeln var samlade hela gruppen. Kanske för att de inte känner varandra än? är min förmildrande ursäkt å deras vägnar. Jag vet inte, men vissa replikskiften…  funkade helt enkelt inte. Bäst är filmen när vi får komma tjejerna lite närmare, i en knepig familjesituation över en makaronilåda, framför en friend request på facebook, vid köksbordet hemma hos Anna-Karin, i en intim scen mellan Vanessa och Linnéa (nyårsfesten). Eller när Minoo fattar att något hemskt har hänt Rebecka. Det frammanade såväl tårar i ögonvråna som mysrysningar. Synd på skådisen Gustav Lindh att han var med så kort. Jag älskar scenen när Elias står och tittar ut på de blåsande träden och man riktigt känner hur rädd, eller maktlös? han känner sig. 
 
 
Jag gillar överlag känslan i filmen. Åkningarna över Engelsfors skogar som ackompanjeras av Bennys musik. 
Levan Akin lyckas skapa en känsla av hotfullhet innanför gymnasieskolans tegelväggar, med hjälp av ljud (dånande blåsväder mot fönsterrutorna) och otäcka drömbilder där en mörk gestalt döljer sig längst in i en djup korridor. För att inte tala om det välkända, bruna knäckebrödet som krossas under Anna-Karin när hon slungas in i väggen av Max i matsalen.  
 
Precis som i boken är det framför allt Minoos, Rebecka, Anna-Karin och Vanessas perspektiv som får mest utrymme. Jag tycker att man hittat helt rätt skådespelare för rollerna, men allra mest föll jag för Anna-Karin (Helena Engström) och Linnéa (Leona Axelsen). Att de ständiga följeslagarna Sverrir Gudnason och Ruth Vega Fernandez funnit en plats i rollistan är föga förvånande och jag var lite skeptisk först (måste de vara med precis överallt?) men tycker att de funkade över förväntan som den unga läraren Max och den stela rektorn Adriana Lopez. Adriana är rätt otacksam för hon är ingen kul rollfigur, alls. Men kanske är det för att författarna inte ville ge henne det utrymmet? Cirkeln är de unga häxornas berättelse. Jag finner det sympatiskt att samtliga föräldrar är förpassade till kulisserna och framstår som tämligen ointressanta och passé, nedsuttna i tv-soffan och fast i gamla hjulspår. 
 
Man gjorde helt rätt som tog Nicoalus ur handling, för han tillförde inte särskilt mycket ens i böckerna. Och jag tycker att man lyckats bra med specialeffekterna och etableringen av magi; det är – som Adriana säger –  en förlängning av naturen mer än superkrafter. Den mest övernaturliga kraften står Anna-Karin för, som kan bända folks vilja efter sin egen pipa. Till och med kontrollera dem på avstånd verkar det som då Anna-Karins mamma redan är igång med att baka och putsa när Anna-Karin kommer hem från skolan.
 
 
Anna-Karin Nieminen är filmens stjärna. Alla scener med Anna-Karin är starka, hon har det ju allra tuffast, både i skolan och hemma. Det är med henne man upplever största förändringen som magin för med sig. Och hon bara kör. Triumfkänslan när hon får Erik Forslund att kissa på sig och går därifrån flankerad av Idas bästisar Felicia och Julia! Hon äger. Och senare: det är så fruktansvärt ömkansvärt när hon släpper taget om Kevins vilja för att se om det finns en chans att han ändå älskar henne. Att hon vågar. 
 
I böckerna har jag alltid identifierat mig mest med Minoo, och Irma von Platen fångar henne på pricken. Men en sak undrade jag lite över om man inte har sett filmen, fattar man nånting alls av vad Minoo gör med Max? Vad svarta röken är för något. I och för sig så tror jag inte att man som läsare fattade så mycket heller så tidigt i trilogin, men jag tänker ändå att det måste vara ännu mer förvirrande för en oinsatt biobesökare. Sen förstod inte jag vad som hände med Minoo strax efter att hon besegrat Max; skiftade hon ansikte? Hur och varför? Scenen då röken rullar in bakom henne och hon grillar Max, demonernas välsignade, som en räka, var för övrigt jäkligt mäktig. 
 

 
Slutligen så har vi ju trilogins match made in heaven: Vanessa och Linnéa. Fan vad bra scenen på nyårsfesten är när Linnéa i princip klär av Vanessa med blicken, fast utan att det är riktigt tydligt för Vanessa? Jag hoppas verkligen att det blir film av Eld och Nyckeln också. 
 
Två invändningar/frågor:
 
– Är Mona Månstråle helt borta ur bilden eller dyker hon upp i del två??
– Varför är samtliga visningar av Cirkeln textade?? Störigt så in i bängen.
 
 
Kolla gärna in de andra Filmspanarnas recensioner, för det ska jag göra:
 

7 responses to “Cirkeln (2015)

  1. Ja, det känns som om vi noterade ungefär samma saker bara det att du var lite mer nöjd än jag med dem. Skulle ha varit intressant att veta om jag lagt märke till den där blicken också om jag hade hunnit läsa fler böcker än bara Cirkeln innan vi såg filmen… Och visst, Nieminen var bra men jag upplevde kanske att hennes roll var lite mer tacksam jämfört med Vanessa som gjorde att Miranda Frydman gjorde et bättre prestation.

    Gilla

  2. Skönt att filmen funkade för dig. Det där med förväntningar kan vara vanskligt. Men tur då att trailerna sänkte dessa en aningen.

    Haha, ja, den där svarta röken förstod jag inte mycket av (jag som inte läst böckerna) precis som du misstänkte.

    Scenen på nyårsfesten var bra. Noterade att det fanns nåt där mellan de båda.

    Gilla

    • Jag var lite dubbel med trailern, kände både "åh nej" och värsta ryset, så mina förväntningar var både och – men sen hade jag ju förväntningar enbart för att jag läst böckerna. Hoppas vi får en två och en trea nu också, så att vi får djupdyka mer i röken 🙂

      Gilla

  3. Jag läste Cirkeln direkt när den kommit ut men blev inte tillräckligt fångad för att kasta mig över de andra delarna i den takt de gavs ut. Nu är jag emellertid på g med både Eld och Nyckeln.

    Gilla

  4. Pingback: När det går åt helvete och ändå slutar så bra | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s