Game of Thrones (S03, 2013)

Tam-tam-tamtamtamtam-tam-tam-tam-tam-tam-tam-taaaaaa. Jag har nu tittat så mycket på Game of Thrones att jag faktiskt börjat tröttna en smula på titelmelodin (som jag envisas med att se före varje avsnitt). Tydligen så kan man överkonsumera GoT och jag tror att det är precis det jag har gjort genom att se om samtliga säsonger i ett kör. Säsong ett är nog den som haft starkast intryck på mig so far, efter omtitt. Men nu har vi alltså nått fram till säsong 3. Var beredd på spoilers från SAMTLIGA SÄSONGER.

En sammanfattning av tredje säsongen: intrigerna tätnar, nya allianser och bedrövliga brölllop.

KING’S LANDING
Nån som verkligen börjar få problem och förlorar mark är Cersei. Tänk så mäktig och överlägsen hon var i allra första avsnittet och under första säsongen – om än under kung Roberts förmynderi. Med fast hand fick hon Joffrey dit hon ville, till tronen. Men sen då? Joffrey frigör sig allt mer och markerar mot sin mor genom att anmärka på hennes ålder, falnande skönhet osv. Istället låter han sig förledas av Margaery, vilket så klart retar Cersei till döds. Säga vad man vill om Cersies förmåga att intrigera, men när det kommer till att tänka långsiktigt får hon nog spö av Margaery. Hon jobbar sig sakta men säkert in till Joffreys ”hjärta” (blodupump är nog ett bättre ord för just honom), samtidigt som hon bygger upp folkets välvilja till tronen genom att visa upp sig bland de fattiga. Hon är inte dum hon. Maktkampten i King’s Landing gör ingen besviken, och jag älskar varenda boxningsmatch med Tyrells vs Lannister.

För att stärka sin ställning luskar Cersei reda på, via Lord Baelish, att Tyrells planerar att gifta bort Sansa till Loras för att säkra alliansen i norr. När hon går med nyheterna till Tywin hoppas hon på ett erkännande av något slag, men Tywin tackar genom att tvinga Cersei att trolova sig med Loras och Tyrion att lägga beslag på Sansa. Nobody wins – förutom Tywin då. Här börjar missnöjet mot patriarken Tywin gro, inte bara hos Tyrion utan även Cersei.

Men vi vet ju alla vem den största förloraren är: Sansa Stark. Eftersom hon trodde att hon ska giftas bort med Loras och flytta till High Garden tackar hon nej till Lord Baelish erbjudande att fly King’s Landing till Lady Arren (Sansas moster), som Lord Baelish ska gifta sig med. Hon sitter med andra ord kvar i rävsaxen, och Joffrey missar inte ett tillfälle att förnedra henne.

En STORFAVORIT kommer in i bilden: Lady Olenna Tyrell. Vilken rockstjärna. Henne skulle jag vilja ha som farmor. Herrejösses vilken gambler. Den enda som faktiskt lyckas mäta sig med henne är Tywin.

Sansas och Tyrions bröllop går nog till historien som det näst mest tragiska bröllopet för säsongen (ni vet nog vilket som är värst). Men det är också lite fint – för de finner varandra mitt i eländet, trots allt. Shae är förstås svartsjuk, men jag tycker hon är rätt irriterande om jag ska vara ärlig. Tyrion har ju gjort klart för henne att han aldrg kommer lämna King’s Landing och gifta sig med henne på en ö långt från politikens epicentrum, så varför tar hon inte diamanterna som Varys erbjuder henne och drar? Hon framstår inte i övrigt som något pucko, utan en pragmatisk och intelligent person.

Lord Baelish aka Littlefinger, avslöjar Ros som Varys insiderkälla och ”ger bort” henne till Joffrey som dödar henne på sitt sadistiska lilla vis. Hon återfinns bunden, upphängd, skjuten med armborst, förnedrad (väldigt otäck scen). Baelish framträder allt tydligare som en extremt obehaglig man. Replikskiftena mellan Baelish och Varys är som en bra tennismatch.

Tyrion fortsätter att briljera, som den underdog han är. Peter Dinklage, vilken stjärna.

JAMIE & BRIENNE
Brienne och Jamie blir polare på riktigt  – Jamie övertalar Locke (som tillfångatar dem mitt i en svärdsfajt dem emellan) att inte våldta Brienne i utbyte mot hans fars pengar. Jamie får som han vill, men Locke lessnar på Jamies rikemansfasoner och hugger av hans hand. Säsongens första *dra efter andan*-scen. Mycket oväntat. Jamie står för en av seriens mest positiva karaktärsutvecklingar. Alla andra blir elakara, grymmare och mörkare – men hans ”godhet” bara växer. Bara för att i nästa stund… Första gången jag såg tredje säsongen trodde jag att det var Jamie, som under sitt besök hos Lord Bolton (dit han eskorteras av Locke) vinner över Lord Bolton på Lannisters sida och arrangerar morduppgörelsen på Stark-familjen hos Walder Frey, eftersom han säger till Bolton: ”Tell Robb Stark I am sorry I couldn’t make it to his uncle’s wedding. The Lannisters send their regards”. Bolton upprepar frasen när han kallblodigt mördar Robb Stark i avsnittet som blivit känt som ”The Red Wedding”.

Fast när jag kollar upp GoT Wiki framstår det som att Tywin är hjärnan bakom (vilket i och för sig är mer rimligt), men det betyder alltså att Jamies roll i det hela i princip är oväsentlig… eller?!

JON, BRAN, YGRITTE / THE NORTH
Till Brans undsättning kommer Jojen och Mera Reed, ett syskonpar som av någon anledning retar gallfeber på mig. De är så präktiga. Usch. Jag vill lika mycket som förra gången snabbspola förbi Brans Harry Potter-äventyr.Den här säsongen är jag inte lika förtjust i Ygritte. Faktiskt så stör jag mig på hela kärlekshistorien mellan henne och Jon. Jag fattar faktiskt inte ens varför hon är kär i honom – vad har han gjort för henne, utöver att inte döda henne och äga överraskande färdigheter i cunnilingus 🙂 ? Hon limmar på honom som en galning och sen drar han när han fått nog av wildling-lekar. Ähh. MEN, det glimrar faktiskt till i Kit Harringtons fejs när han står öga mot öga med Ygritte och bekänner färg efter att ha vägrat avrätta en bonde, och hon med spänd båge och tårar i ögonen parafraserar sig själv: You know nothing, Jon Snow. Just kill the guy! Nåja, hon sätter i alla fall tre pilar i kroppen på uslingen.

THEON & RAMSAY
Theon torteras av seriens största sadist (Joffrey kommer faktiskt bara på andraplats); Ramsay Snow. Lord Boltons galna oäkting som kastrerar Theon och skickar hans saknade kroppsdel till Iron Islands, vilket får hans syster att dra ut på räddningsaktion. Så här andra gången är hela tortyr-prylen mest tröttsamt faktiskt, Ramsay är mer som nån slags obehaglig comic relief när han muntert sitter och mumsar på en korv inför Theon efter hans kastrering. Theon är mot slutet av säsongen så nebdruten att han accepterar sitt nya ”slavnamn”; Reek.
RELIGIONERNA
Något som jag nästan ignorerat tidigare är religionerna som förekommer i Westeros. Ta t.ex. liknelsen mellan Lord of Light och Kristendomens monoteistiska ‘Gud’. I Westeros finns de gamla och nya gudarna (plural), och skulle kunna vara likvärdiga de hedniska gudarna? Någon som är insatt i Got-religionerna? I serien får man se flera ”bevis” för att Lord of Light faktiskt är mäktig, särskilt hos The Brotherhood, där en av ledarna (Beric) dödas av The Hound och återuppstår för sjunde gången. Betyder det att The Red Woman, Mellisande, som Stannis umgås med, har rätt i sitt siande om att Stannis är den rätta kungen osv? Tidigare har jag betraktat henne som ‘falsk’, att hon egentligen inte besitter någon makt eller inte är i direktkontakt med nån magi på riktigt, men nog sjutton är hon det. Det räcker ju med att hon tittar på folk så får hon en förebådan, t.ex. möter hon Arya och säger:

”I see a darkness in you. And in that darkness; brown eyes, blue eyes, green eyes. Eyes that you’ve shut forever. We will meet again.”

PÅ ANDRA SIDAN HAVET
Daenerys skaffar sig äntligen lite army power i slavstaden Astapor där hon köper och frigör The Unsullied, och beordrar sina flygande bäbisar att göra grillkol av den äckliga slavägaren Kraznys som förolämpat Daenerys utan att veta om att hon kan snacka Valyrian. Hell yeah! Dany blir under denna säsong fullfjädrad arméförare och drottning och bjuder en hel del rys-attacker på armarna. Hon är fortsatt den goda kandidaten till Järntronen.
THE RED WEDDING
Säsongens värsting-avsnitt då, The Rains of Castamere, mer känt som The Red Wedding. Det var en smula lättare att ta sig igenom andra gången faktiskt. Men fortfarande fruktansvärt, framför allt för Aryas skull, som är så nära att hinna ifatt sin familj, men än en gång blir vittne till en brutal och orättvis avrättning av sina familjemedlemmar. Hon och The Hound har slagit följe sedan Arya lämnade the Brotherhood som hon sprang på i sällskap med Gendry. Arya försöker faktiskt mörda The Hound i grottan hos brödraskapet, och om ni inte minns varför så är det för att Hound dödade pojken som Arya lek-fäktades med i första säsongen när Joffrey och hon hade en beef – en beef som faktiskt skapade en liten spricka mellan Stark och Baratheon/Lannisters, måhända det första tecknet på att det var en bräcklig allians som i princip bara hängde på vänskapen mellan Robert och Ned.
Bye bye King of the North. 
 
Ja, men det var allt för denna gången. Nu är det bara säsong 4 kvar innan säsong 5 rullar i gång i april! Stay tuned. Här hittar ni mina utläggningar om tidigare säsonger:

4 responses to “Game of Thrones (S03, 2013)

  1. Härliga tider! Att läsa på sig lite inför säsong 5!
    Shit vad jag väntar! Otåligheten är enorm nu ju mer det börjar dra ihop sig!

    Bra initiativ här tycker jag, så att vi GoT-dårar kan friska upp minnet (om nu intrigerna i serien hunnit falla i glömska…så mycket serier, så mycket filmer…!)

    😉

    p.s Tack för roliga "Ur Spår" från Falun! Mycket nöjsamt!

    Gilla

  2. Pingback: Game of Thrones (S04, 2014) | The Nerd Bird

  3. Pingback: Game of Thrones (S06, 2016) | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s