The Game (1997)

OBS! Spoilervarning: Jag avslöjar filmens slut, typ. Om du vill upptäcka det själv, hoppa sista stycket.
 
Finansmannen Nicholas Van Orton (Michael Douglas) får en udda födelsedagspresent av sin bror Konrad (Sean Penn); ett presentkort skulle man kunna säga, från ett företag som heter Consumer Recreation Services. De erbjuder köparen en upplevelse, ett skräddarsytt spel som utgår från ens personlighet. Du har ingen aning om när spelet börjar, vad det går ut på eller när det slutar. Men Nicholas Van Orton som lever ensam i ett enormt hus bakom höga grindar och har ett tajt arbetsschema och få glädjeämnen i livet bestämmer sig för att ge det en chans. Det sägs att The Game förändrar ens liv.
 
The Game är en väldigt typisk Fincher-film. Klurig. Psykologisk. Långsam. Michael Douglas är ju världsmästare på att spela finanshaj i svinigt dyra kavajer, och det här är inget undantag. Jag gillar hur Fincher bygger upp en nästan ekande tomhet runt Van Orton – allt runtomkring honom hålls på tre armlängders distans och man får en stark känsla av total kontroll, som om inget i världen kan rubba den här gubben. Det är stiligt upplagt.
 
 
Fincher har typ inte vikt en tum från ”sin grej” sedan Seven känns det som. Psykologiska thrillers med en twist är liksom vad han gör. Risken med sådana här kringelkrångel-filmer är att ploten blir för invecklad och att man sitter där och tänker ”är inte det där lite väl omständligt?”Jag misstänker att vissa kände så om Gone Girl. I Seven funkar det dock jättebra och de flesta som såg Fight Club när det begav sig fick sig en rejäl omgång i hjärnmuskulaturen på ett underhållande sätt. Men The Game faller tyvärr på sin egen smarthet. Den är för beräknande med tanke på ”det goda syftet”…
 
Här kommer spoilern… 
 
… För även om resultatet är att Van Orton (äntligen) kommer i kontakt med sina känslor igen känns det ganska otroligt att något företag i världen skulle anstränga sig så bara för att berätta för en rik man att han behöver andra människor. Visst, filmen är välgjord och i viss mån spännande, men jag köper inte riktigt filmens rim och reson. Hade jag varit Nicholas hade jag gett min brorsa en rejäl pungspark, inte en kram, när jag insett vilket sjukt integritetskränkande och känslomässigt knäckande experiment jag utsatts för. Trots det goda syftet. 
 
Betyg:

4 responses to “The Game (1997)

  1. SPOLIERALERT
    Nu var det länge sedan jag såg den sist men har alltid tyckt att den skulle ha varit så jäkla mycket bättre om den där luftkudden inte legat på plats. Alltså hela filmen men utan den sista vändningen så den blir en riktig downer.

    Gilla

  2. Börjar bra men slutet herre jösses- har aldrig varit sugen på att se om den.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s