Game of Thrones (S01, 2011)

OBS! Beware of feta spoilers för ALLA säsonger av Game of Thrones i detta inlägg. 
 
Jag är nykär.
Eftersom alla andra tv-serier jag följer tråkar ut mig just nu och inga nya lyckas få mig på kroken bestämde jag mig för att återvinna en gammal. Världens bästa tv-serie ska poängteras. Game of Thrones. Jag tror inte att jag insett exakt HUR bra den är förrän jag såg om första säsongen på typ en vecka. (Plötsligt fanns all tid i världen). Eftersom jag inte skrivit om tv-serien förut, utöver något enstaka inlägg, tänkte jag att det var dags för en matig genomgång. 
 
Men jag var inte alltid lika förtjust. Så här lät det efter att jag sett cirka två avsnitt i början på sommaren 2011. GoT var snackisen, men jag var MYCKET irriterad på alla artiklar som påstod att George RR Martin var fantasygenrens största geni och helt förbisåg min husgud Robert Jordan. Därför skrev jag så här i en statusuppdatering på facebook: 
 
”Är det bara jag som blir skitprovocerad av alla hyllningar till George RR Martin och hans ”förnyande av fantasygenren”? Game of Thrones är inte annorlunda än något annat jag sett. Det är Braveheart 2.0.”
 
Oj, så fel man kan ha. 
Fast det är klart, man skulle kunna säga att jag ändå hade lite rätt då jag förebådade att seriens huvudperson förlorade huvudet till en bödel. Till allas förvåning. Att GRRM gör sig av med stora karaktärer till höger och vänster är numera ingen nyhet, men det var rätt så överraskande när det begav sig för Lord Eddard Stark. Vilken chock. Andra gången jag ser serien är själva scenen i avsnitt 9 (”Baelor”) fortfarande känslomässigt chockartad, jag känner nästan ännu mer för Arya och Sansa denna gång, kanske för att jag vet vad som komma skall. Däremot är jag inte ett dugg förvånad över att Ned Stark ryker. Shit va han gör bort sig, gång på gång, i King’s Landing. Han är ungefär lika smidig som en björn som försöker fånga fisk med näshåren.
Jag citerar Cersei: 
 
”When you play the Game of Thrones, you win or you die. There’s no middle ground.”
 
Nä, Eddard Stark kunde inte spela Game of Thrones särskilt väl.
Första gången jag såg säsong ett missade jag ganska mycket av det politiska spelet och intrigerna, hur allt hängde ihop osv, pga 1) jag har inte läst böckerna ocb 2) jag var helt okej med att inte haja allt. Den här gången var jag mer lyhörd. Och vet ni hur många chanser Ned Stark får att slippa undan sitt öde?! ALLA försöker övertala honom att inte låta sanningen om Joffreys härkomst styra honom. Lord Baelish, Lord Varys, Renley, Cersei. Till och med Arya varnar Ned efter att ha tjuvlyssnat på Varys och nån maktperson nere i slottets tunnlar. 
 
 
Särskilt två grejer är intressanta med maktspelet och Ned Stark: 
 
1) Ned Stark tänjer på sanningen själv när han skriver ner kung Roberts ord i testamentet. Robert säger att han ämnar att lämna tronen till ”my son, Joffrey, men Ned skriver ”my rightful heir”. Vilken fuling!
 
2) Strax innan kungen, Robert Baratheon, dör konfronterar Ned Cersei och säger att hon bör lämna staden och ta sina (oäkta) barn och fly, för han ämnar att sätta den rättmätige arvingen, Stannis Baratheon, på tronen. När kungen dött söker Renley Baratheon, Roberts bror, upp Ned och föreslår en allians mellan honom och Starks, och att de tillsammans med huset Tyrell (japp, som sedan slår sig samman med Lannisters via Margaery Tyrell), kuppar mot Lannisters och tar tronen. DET ÄR JU EN MEGABRA IDÉ! med facit i hand. Renley verkar vara en vettig person, tusenfalt bättre än brorsan Robert och i synnerhet Joffrey. Men icke… Präktige Ned ska göra det som är rätt och skickar ett brev till Stannis. Tjoff, så är kriget om tronen i gång och Ned förlorar huvudet på kuppen. Sorry to say Ned, men du satte dig själv i den rävsaxen. 
 
Eddard Starks avrättning sätter tonen för kommande säsonger. Nu går INGEN säker. 
 
Men vad händer mer i säsong ett?
* Robb Stark utropas till ”King of the North” och går i krig mot Joffrey efter att de avrättar hans far. Jag hade mer sympati för Robb nu än första gången. Det finns något ädelt och hoppfullt (samt lite naivt) med nordbornas marsch mot Kings Landing. Fast samtidigt vill jag ropa: stopp! Stanna i Winterfell och ta hand om lillpysarna Bran och Rickon. Ni kommer att dö!!! 
 
* Jon Snow skiljs från Stark-familjen och inser att jobbet i Nights Watch inte är det hedersuppdrag som han trott. Kit Harrington stjäl inte showen denna omtittning heller. Hans rollkaraktär är sååå humorbefriad (vilket märks särskilt väl i scener där han pratar med Tyrion) och han framstår rentav som enfaldig. Är han lika tråkig i böckerna undrar jag? Fast han är vldigt hängiven sin familj, vilket är sympatiskt eftersom Catalyn hatar honom och alla påminner honom om att han är en bastard typ hela tiden. Jag hade också glömt att det är Jon Snow som ger Arya svärdet som hon döper till ”The Needle”. Fint!
 
* Nights Watch-kuriosa: Maester Aemon (den blinda gubben) är en Targaryen och typ gammelfarbror till Daenerys! Det gick mig helt förbi första tittningen. 
 
* Tyrion är väldigt sympatisk från start, fast mycket mer lättsam än de senare säsongerna. Tyrion ställs inför rätta av Catalyn Stark hos systern Lysa Arryn och Bronn tar på sig att strida för hans liv. Han vinner och en fantastisk duo föds! 
 
* Sansa är nära att knuffa ner Joffrey från en gångbro i Kings Landing efter att han tvingat henne att titta på sin fars upp-pålade huvud, men hejdas av The Hound. Så mycket hat hon hade besparat skådespelaren Jack Gleeson. Men hon sticker ändå ut hakan och ger Joffrey svar på tal efter att han skryter med att han ska ge henne Robbs huvud, varpå hon replikerar: ”Or he’ll give me yours”. Heja Sansa (som annars är urbota lam och trög). Det ska bli spännande att se om hon äntligen fattat galoppen i säsong fem och börjar agera
 
* Cersei Lannister (Lena Headey) tycker jag är seriens stora stjärna, så konfliktfylld och motsägelsefull, omöjlig att inte hat-älska. I första säsongen, innan hon blir maktfullkomlig vid sidan av (kung) Joffrey får man se en mer tillbakadragen Cersei i rollen som drottning till kung Robert. Hon opponerar sig mot honom, men det märks att hon är sårbar, och LEDSEN över deras iskalla äktenskap. En av de bästa scenerna är när hon sitter ner tillsammans med honom och de pratar öppet om sitt äktenskap. Hon frågar om det någonsin fanns en chans för dem och Robert säger nej. 
Han erkänner att den enda han älskat var Ned Starks döda syster, Leanna. Fyyyy vad sorgligt. Sympatiska poäng till Cersei. 
 
* Jamie Lannister är verkligen ett as mest hela tiden, till och med efter att han blivit tillfångatagen av Robb Starks armé. Fast man märker redan här var hans lojalitet ligger: hos syskonen. Å jag fick bättre koll på fuzzet kring hans smeknamn, King Slayer. Alla säger det föraktufullt, men det verkar ju som om han gjorde nåt bra ändå, eftersom The Mad King var… galen. 
 
* En annan storfavorit är självfallet Westeros minsta heroine: Arya Stark. Uppkäftig och rolig. Lite smartare än sin far, men kanske lite väl impulsstyrd. Scenen när Ned Stark avrättas och en Nights Watch-väktare håller i Arya för att hindra henne för att rusa fram, hon tittar upp mot himlen och ser fåglarna flyga…  ja, då sprutar tårarna. 
 
* Fast den häftigaste resan gör ju Daenerys ”Stormborn” Targaryen, eller som drothiakerna kallar henne: Khaleesi. Hon går från klarhet till klarhet, och stämningen runt henne byggs upp systematiskt. En av de göttigaste scenerna är när Khal Drogo häller en kittel med smält guld över brorsan, Viserys, och hon inser att det inte är han som är den sanna Draken. Eftersom drakar inte kan skadas av eld. Hmm, undrar vem som är det då… ? 🙂
 
Vi får se henne transformeras från den här ljuva, förslavade lilla varelsen… 
 
… till den här coola drakmamman!
 
Ja, det är helt enkelt en magisk tv-serie det här och jag måste hejda mig från att inte låsa in mig i lägenheten och sluka säsong två i ett enda nafs. Fast snart är det ju jullov… 😀

21 responses to “Game of Thrones (S01, 2011)

  1. Älska GOT 😀 Checka in min blogg om du vill se Daenerys cosplay jag gjorde idag

    Gilla

  2. Nu har jag ju fortfarande serien kvar men i första boken blir det också uppenbart att Ned är alldeles för rakryggad för att kunna spela GoT…

    Gilla

    • Åh va härligt att ha tv-serien att se fram emot 😀 När ska du ge dig i kast med den då hade du tänkt? Klurar fortfarande på om jag ska läsa böckerna eller ej. Vet inte om jag pallar ge mig in i ett sådant megaprojekt. Tv-serien levererar ju så bra ändå.

      Gilla

  3. Intressanta observationer vilket jag tackar för. Ser fram mot liknande inlägg öer kommande säsonger.
    Jag har läst fram tom bok fyra och nu har tv serien kommit ikapp böckerna. Boken eller tv-serien? Det går på ett ut om jag ska vara ärlig.
    Vanligtvis är jag inte så värst intresserad av fantasy av den här sorten men detta är bra, riktigt bra. Jordan säger du? Är det läsvärt?

    Gilla

    • Tack, vad kul att du tycker det. Känns roligt och lyxigt att kunna uppleva serien på nytt och få syn på saker man missade första gången. Kommer att skriva om resterande säsonger också. Min bror försöker övertyga mig om att böckerna bjuder på ännu mer fördjupning, men vet i katten om jag orkar ta mig an ännu ett fantasyepos. Robert Jordans Wheel of Time var mitt förra epos, men han lyckades prångla ut 14 böcker av samma storleksklass som GRRM:s Song of Ice & Fire-böcker, så du kanske förstår om jag tvekar… Robert Jordan är absolut läsvärd. Det finns vissa likheter med GRRM:s världsbygge, fast jag skulle nog säga att GoT är mycket råare än WoT och har en världsbild som är mycket mer lik vår egen, medan RJ går i Tolkiens fotspår och utgår från en fåraherde som upptäcker att han är den utvalde som ska rädda världen. Man skulle nog kunna säga att RJ är bryggan mellan Tolkien och GRRM 🙂 Jag började läsa RJ i tonåren och slutade förra året, då sista boken kom ut. De tre sista böckerna skrevs av en annan författare, (Brandon Sanderson) då Jordan gick och dog för några år sedan 😦 Även Henke är en WoT:are!

      Gilla

  4. Haha, kände precis samma som du i början. Förstod inte alls vad alla surrade om. Såg till och med första avsnittet men kände mig inte alls imponerad. Sedan blev jag sjuk en vecka och bestämde mig för att ändå föröka klippa första säsongen….då var man fast!

    Absolut en av världens bästa upplevelser! Jag tycker den slår tex LOTR och Hobbit-tjafs med längder…även om nu många hävdar att man inte kan jämföra dessa med varandra…vilket jag ändå gör!

    Serien har också lyckats ta de där nödvändiga stegen när det har börjat bli lite stiltje i storyn då och då. Nu ser man fram mot nya säsongen och vad som ska hända!
    Kanske Daenerys ÄNTLIGEN kan börja röra på sig mot Westeros!?! Hennes ganska händelsefattiga tillvaro är väl kanske det enda som känts lite som tuggummi nu mot slutet….

    Gilla

    • Om man nu ska jämföra Game of Thrones med The Hobbit är Got som en vedugnsgrillad pizza med färska råvaror bakad av en italienare med integritet, medan Hobbit är en riktigt seg (gammal) Pan pizza från Konsum. KNAPPT jämförbara mao. Håller med om Daenerys, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg 😉

      Gilla

  5. Eftersom jag just nu brutit mitt GoT-beroende (GRRM-beroendet kan ju tillfredsställas på annat sätt) för flera år sedan är jag rätt nöjd med att avvakta tills dess att serien är "färdig". Antingen genom en sista bok eller att karln trillar av pinn. Så lagom till pensionen kanske för både böcker och serier 😉

    Gilla

  6. @Filmitch och Cecilia: Jag har försökt ge Jordan en chans ett par gånger men har aldrig lyckats fastna. Detsamma gäller Stephen Donaldson som är en annan av de där evighetsfantasyserierna.

    Gilla

  7. @Steffo & Cecilia: Även om Tolkien var först innebär det ju inte per definition att han var bäst. Så ska man jämföra med LOTR och alldeles särskilt The Hobbit tycker jag att det finns mycket fantasy som är klart bättre. Det jag upplever att GRRM gör annorlunda är att han fokuserar så mycket på intrigerna — jag vill påstå att han har en föregångare i Frank Herberts Dune.

    Gilla

  8. Alltså, vad är det här? Mina kommentarer har slutat gå fram?!

    Haha, inser att det blev lite kryptiskt där 🙂 Frank Herbert är en klassisk SF-författare som bla skrivit Dune-serien. Första boken (som bara heter Dune) skulle nästan lika gärna kunna vara fantasy tycker jag bortsett från att Herbert förlägger handlingen till olika planeter istället för länder och löser problem med avancerad teknologi istället för magi. Men samma machiavelliska approach som GRRM.

    Visst måste Tolkien ha cred för att vara först och i så fall Jordan av att vara en tidigare efterföljare än GRRM (även om han var inte på temana tidigare än Song of Ice & Fire). När vi i detta nu ser om Two Towers tycker jag att det blir tydligt att ett av Tolkiens stora bidrag till genren är det massiva och ambitiösa världsbygget som han skapat. Någon lysande berättare tycker jag dock inte att han är, han är kanske för mycket akademiker för det…

    Gilla

    • Det kommer alltid två kommentarer från dig, så jag vet inte vad skillnaden är när du skriver in kommentarer?! 🙂 Keep trying, det uppskattas att du envisas!
      Okej, nu när du säger det känns Dune bekant. Machiavellisk approach, där sa du nåt 🙂

      GRRM och Jordan var ju buddies, och de började skriva samtidigt fast Jordan var något snabbare med att få ut sina böcker (fast han saktade ner rejält efter några böcker, och trillade ju av pinn innan han hann avsluta sin serie). Instämmer om Tolkien. Fast jag tycker han är en duglig historieberättare också, om än inte lika finslipad som GRRM (jag utgår dock bara från tv-serien när jag påstår det).

      Gilla

  9. Ja, jag måste posta alla mina kommentarer minst två ggr på senaste tiden innan jag ser att en av dem gått fram. Märkligt…

    **
    Och nu ger jag snart upp, detta är typ sjätte gången jag försöker posta denna kommentare. Har andra samma problem?
    **

    Ja, Jordan verkar ha varit snabbare med fantasy-böcker, GRRM tycks mer ha satsat på SF i bokform och fantasy i novellform inledningsvis.

    Mja, jag är faktiskt mest förtjust i Tolkien i Jacksons version. Tycker han är lite långrandig och tråkig med all sång och Tom Bombadill och allt sådant "tjafs" 😉

    Gilla

  10. Pingback: Game of Thrones (S04, 2014) | The Nerd Bird

  11. Pingback: Game of Thrones (S03, 2013) | The Nerd Bird

  12. Pingback: Game of Thrones (S06, 2016) | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s