Månadsarkiv: november 2014

Filmspanartema: Konspirationsteorier / JFK (1991)

Månadens filmspanartema är Konspirationsteorier. Det finns en uppsjö filmer på temat, liksom levande teorier om filmskapare (Kubrick regisserade månlandningen är kanske en av de bästa), eller så har man en helt egen konspirationsteori som man vill lufta? Jag önskar verkligen att jag hade en av de senare, men det har inte slagit slint helt och hållet ännu. Därför håller jag mig till en av historiens kanske mest omdebatterade konspirationsteorier:
Vem mördade JFK?
 
John F. Kennedy sköts till döds i Dallas, Texas 22 november 1963. Bara 45 minuter senare dödades en polis (J.D. Tippit) i ett bostadsområde i Dallas. En misstänkt gärningsman, Lee Harvey Oswald, greps inne på en biograf sånär på en timme efter polismordet. Dagen därpå förklarades han även misstänkt för presidentmordet. Han nekade till båda brotten. En dag senare, när han förflyttades mellan två häkten sköts även Oswald till döds i direktsänd TV av en lokal nattklubbsägare, Jack Ruby, och hann aldrig ställas inför rätta. Ruby dömdes för mordet på Oswald, men dog ett par år senare i sviterna av lungcancer på samma sjukhus som president Kennedy och Oswald dödförklarades. Cirkeln var sluten. Kvar fanns varken den misstänkte presidentmördaren eller den senares mördare. Så fiffigt. 
 
Den så kallade Warren-kommissionen som tillsattes av Kennedys efterträdare, Lyndon B. Johnson, att utreda mordet på Kennedy kom ett år senare fram till att Lee Harvey Oswald var skyldig och att han utförde attentatet på eget bevåg, och att detsamma gällde Jack Rubys mord på Oswald. Allmänheten godtog denna version. 
 
Det gjorde inte distriktsågklagaren i New Orleans, Jim Garrison.
1966, tre år efter mordet på Jack Kennedy påbörjade han en utredning som mejslade fram den konspirationsteori som Oliver Stones film, JFK baseras på. Kortfattat går den ut på att John F. Kennedy mördades av ”sina egna”, utifrån motiv som styrt politiken genom alla tider: makt och pengar. Kennedy ville avveckla kriget i Asien, en ”industri” som genererade miljardbelopp till företag och underhöll militären, han var för förstående mot Kuba och kommunisterna och ville förändra det amerikanska samhället till de maktlösas fördel. Ja, ni fattar. Hans idéer var inte så poppis i alla läger. 
 
Men betyder det att han mördades på grund av dem? 
 
Oliver Stone har gjort mer än en film om en konspirationsteori. Han har själv varit med och snickrat ihop den. Visst baseras filmen på Jim Garrisons egen bok om Kennedymordet, ”On the Trail of the Assasins” liksom ”The Plot that Killed Kennedy” av Jim Marrs. Men Stone anlitade också ett team av egna researchers för att gräva fram allt material som fanns tillgängligt om mordet och utredningen, samtidigt som han läste ett tjugotal (!) böcker i ämnet. Han skrev manuset tillsammans med Zachary Sklar, som var redaktör för Marrs bok. Stone kallar sitt verk en ”counter myth” till den officiella ”myten” som presenterades av de amerikanska myndigheterna (Warren Commission). Det är upp till tittaren att avgöra vilken myt som verkast mest sann. 
 
Det är inget snack om saken. Stone säljer in det bra, riktigt bra. Trots att man tvingas umgås med Kevin Costner (här funkar han skapligt) i över tre timmar är det en ynnest att se JFK. Det är en tät, vindlande och mörk historia med djup indignation över rättssamhällets förfall och appell för det amerikanska folkets rätt att få veta sanningen. Stone återvänder till den ödesdigra dagen, 22 november, gång på gång och tecknar om historien beroende på vem som berättar, beroende på vilka fakta som successivt läggs fram. Den kända, hjärtskärande Zapruder-filmen som visar hur John F. Kennedy träffas i huvudet av en kula visas inte förrän i slutet, i den fenomenala pläderingsscenen. Till och med Costner fäller en tår (fast jag misstänker att de smorde in hans kinder med lök). 
 
Ja, JFK är underhållande i sin stilla form, lite seg i starten och förvirrande med alla namn och tidshopp, men jag känner ändå ett starkt sug att lägga klart detta pussel. Knäcka gåtan, penetrera den stora konspirationen. Det är en tre timmar lång, snyggt fotad*, politisk deckare av tung kaliber. Bra skådespeleri av en allvarlig Gary Oldman, ung Kevin Bacon, lömsk Tommy Lee Jones, hysterisk Joe Pesci och Kiefer-lik Don Sutherland. Det är bara att tacka och ta emot. 
 
Konspirationsmässigt då? Håller den? 
 
Då jag definitivt är lagd åt det konspiratoriska hållet och misstror maktetablissemang i alla former, tycker jag att Stones ”counter myth” är värd att ta i beaktning. Även om det är helt omöjligt för mig att avgöra vem som dödade en amerikansk president för över 50 år sedan, lyckas Stone trots allt övertyga mig om att det ligger någon slags hund begraven här. Varför skulle annars så stor del av utredningen vara hemligstämplad med hänvisning till nationens säkerhet? Kunde Oswald verkligen skjuta tre skott på sex sekunder med ett manuellt omladdningsvapen? (FYI har jag jägarexamen 😉 Och varför finns det så mycket som talar mot the single bullet theory ? Jag säger som Josiah ”Tink” Thompson i Errol Morris kortdokumentär på 14 minuter; November 22:
 
”It only ever has been, it seems to me, one threshold question: was someone shooting from up there? Up front, up there in the knoll area? Was someone shooting from up there? If shots came from more than one direction, then there’s no doubt, in my mind, there was a conspiracy. It’s been that simple since back in the 60’s and its still there.”
 
Betyg: 
 
*Det är Robert Richardson som plåtat filmen, filmfotografen bakom många av Quentin Tarantinos filmer, däribland Kill Bill Vol. 1 och 2, som visas på Stockholms Filmfestival på fredag. Uma Thurman kommer dit och tar emot pris och deltar i ett Face to face-samtal! 🙂 Jag kommer definitivt att vara där. 
 
Vill ni grotta ner er ännu mer i konspirationsteorier? Vi är ett imponerande antal filmbloggare som befattat oss med temat, och jag vet att i alla fall en av dem också granskat JFK… 
 
 
 

Comic Con (Gamex) 2014

 
 
I dag var jag på Comic Con-mässan i Kista. Waaaaay mycket mer folk än mässhallen klarade, fylld med storm troopers, superhjältar, ringbrynjor, Ghost busters, Frozen-klänningar och världens sötaste lilla Leia i bebisformat m.m. Tyvärr var det fullsatt på ”Hur du överlever en zombieapokalyps”-förläsningen, vilken jag alltså missade, men jag gick ändå därifrån glad i hågen. Det hände nämligen en kul grej precis eftet att vi lämnat mässhallen… Införskaffade även (äntligen) Volym 1 och 2 av fantasyserien Saga av Brian K. Vaughan, ritad av Fiona Staples.
 
Spontanintrycket efter att ha läst ut nästan hela första delen; skitsnygg, humoristisk och smart serie. Har något så ovanligt som en nyfödd bebis i en av huvudrollerna, och manuset är väldigt up to date-fyndigt. Rappheten känns igen från Y: The Last Man, som är en av mina seriefavoriter. Även om det hela utspelar sig på flera planeter i en galaxy far far away så är ”världen” väldigt mänsklig och har ungefär samma värderingar som vår egen planet (vilket faktiskt var något av en besvikelse). Inspirerad av Star Wars, enligt författaren själv. 
 
Var även in en sväng på världens mest ambitiösa Star Wars fan movie: Threads of Destiny. Imponerande snygg, men skämskudde på allt som rörde skådespel, manus och det var en del konstiga scener. Fast hann se en najs sabelfight åtminstone!
 
Men, vet ni vad som hände utanför mässhallen?! Vi sprang in i RJ Mitte, alltså Walter Jr. från tv-serien Breaking Bad (läs mitt inlägg om 10 bra tv-boxar). Vi visste att han besökte mässan och övervägde att gå och kolla på hans Q&A, men vi var på ett Q&A tidigare på dagen med två skådisar från Under the Dome som var så pinsam att vi gick efter tre minuter. En moderator hade kanske varit en bra idé, Comic Con? 
Hur som helst, tillbaka till ”Walter Jr”. Han stod plötsligt bara där, uppklädd i vit skjorta och kavaj, så jag och min pojkvän gick fram och hälsade och han var precis så här glad och trevlig som på den här bilden: 
 

Han frågade oss vad vi hette och vi sa att vi älskade Breaking Bad 🙂 och frågade vad som händer nu typ. Och då släpper han värsta nyheten på oss: det kommer en prequel! Jag hade ingen aning, gick hem och kollade upp det och inser att han måste ha syftat på Better Call Saul, som har pushats fram gång på gång. *duuh* Jag som började fantisera om en RIKTIG BB-prequel där man får se hur Walter startar Grey Matter, träffar Skyler osv… But no… Men det kanske är dags att se om hela Breaking Bad? Den är ju så himla bra. Trevlig Halloween!