A Girl Walks Home Alone at Night (2014)

Ni vet sådana där festivalfilmer som man tycker verkar coola, fast som man i slutändan oftast skiter i att gå på för att man, om man är som jag, är en aning lat, men så tar en sig i kragen och går dit och ångrar INTE EN SEKUND? A Girl Walks Home Alone at Night (Iran) är sen sådan film. 
 
Det var knökfullt på Zita. Förväntningarna på ”Irans första vampyrwestern”, där en slöjbeklädd vampyr utlovats fick fler än mig på kroken. Ana Lily Amirpour som skrivit manus och regisserat berättar här i en Q&A att hon inspireras av framför allt David Lynch, men också Quentin Tarantino. Mitt filmsällskap såg släktskap med SFF:s gullegris Xavier Dolan (Hjärtslag, Tom at the Farm, Mommy). Låter inte det som en perfekt blandning, så säg?
 
I en försummad oljeindustristad, Bad City, förföljer en ensam, kvinnlig vampyr stadens invånare. En hallick, en torsk, en prostituerad kvinna, en kvarterspojke, en hemlös. Alla hamnar på kollision med vampyren på ett eller annat sätt. Men vem är hon? Vad vill hon? Arash, en godhjärtad James Dean-lik, ung man, vars far är en nedgången heroinist, möter en natt vampyren och sätter hennes ensamhet på prov. 
 
Filmen är sällsynt välskriven, utan att bli pretentiös för en debutant med David Lynch som förebild. Dialogen är sparsam och scenerna långsamma, ändå blir det aldrig tråkigt. Tvärtom är det rätt skönt att så mycket skit som man vanligtvis fyller en vampyrfilm med är bortskalat. Det är total fokus på ett fåtal karaktärer och Amirpour låter humorn och den hotfulla spänningen tala sitt eget språk. På tal om det senare är persiskan (som talas i filmen) ett väldigt vackert språk!
 
Skådisarna är ruggigt bra. Sheila Vand som spelar vampyren har en närvaro man skulle kunna skära i med kniv. Och med risk för att komma med onödiga  jämförelser – men jag gör det ändå – så var Dominic Rains som spelar hallicken och knarkhandlaren Saeed lite märkligt lik Matthew McConaughey, de hade liksom samma intensitet och käkben. För att inte tala om Arash som såg ut som en hunkigare variant av Adam Brody (Cohen i tv-serien OC). Han var också väldigt bra, och kändes som en rising star. 
 
Sist men verkligen inte minst är det en SNYGG film. Fylld med magiska ljussättningar, udda vinklar och bildrutor som man vill plocka med sig och stoppa i fickan så att man kan sätta upp dem på väggen där hemma. Jag är inte alls förvånad att Amirpour även valt att göra en prequel i form av en grafisk serie. Det enda som störde mig var ljudkvaliteten, den var ojämnt mixad, vilket tog mig ur stämning emellanåt. 
 
Betyg:
 
A Girl Walks Home Alone at Night visades på Stockholms filmfestival och tillhör sektionen Twilight Zone. 
Den visas nästa gång 15/11 kl. 21.30 på biograf Reflexen. 
Kuriosa: Elijah Wood är en av producenterna. 
 
 
 

One response to “A Girl Walks Home Alone at Night (2014)

  1. Pingback: När det går åt helvete och ändå slutar så bra | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s