Spanien 1944. I spåren av Spanska inbördeskriget strider ännu vänsterrebeller mot Francos militärer i bergstrakterna. Här kämpar även unga Ofelia med att anpassa sig till ett nytt liv, som styvdotter till fascistkaptenen Vidal, som hennes mor gift sig och väntar ett nytt barn med. Ofelias far har dött och hon flyr in i sina böcker. En natt lockas hon in i en labyrint och stiftar bekantskap med en faun, som påstår att Ofelia egentligen är en prinsessa i ett underjordiskt kungarike. Hon måste dock bevisa sin börd genom att utföra tre uppdrag. Samtidigt pågår blodiga stridigheter i skogen och rebellerna har två infiltratörer, som tar allt större risker, i Vidals läger.
Jeez! Jag var inte förberedd på hur mörk och tungsint den här filmen skulle vara. Jag fick lov att ta en paus mitt i och gå och laga pannkakor för att inte deppa ner mig fullständigt (vilket normalt sett är ett etikettsbrott i mina ögon, att avbryta mitt i en film). Historien är gripande, både den om Ofelia och de socialistiska rebellerna (särskilt med facit i hand: Spanien förblev en diktatur under Franco ända fram till 1975). Omständigheterna är i princip hopplösa för alla inblandade, det är våldsamt och otäckt mest hela tiden. Guillermo del Toro låter inte heller Ofelia fly in i någon ljus fantasivärld direkt, jag blev både äcklad och rädd för figurerna hon möter.
Men trots svärtan är det en djupt mänsklig och fin berättelse (fram med gråthinken). Parallellerna mellan Ofelias och rebellernas kamp som förenas i den gemensamma fienden, kapten Vidal, är ett smart grepp och deras öden är på lika blodigt allvar. Det är knappast en barnsaga bara för att huvudkaraktären är ett barn. I övrigt är bildspråket och fotot fantastiskt och musiken gör mycket för den rysliga stämningen.
Betyg;
Det här inlägget postades i
Film och har märkts med etiketterna
Pans labyrint. Bokmärk
permalänken.
Vad kul att den gick hem hos dig! Det är verkligen en kolsvart film men samtidigt så vacker på nåt vis. En favorit hos mig 🙂
GillaGilla
Kul – en mycket bra film och utan tvekan GdT bästa film.
GillaGilla
Som jag skrev till Sofia, det här är min första GdT-film. Blir klart sugen på mer. Vilken ska en se härnäst?
GillaGilla
Jamen, se där! Härligt att alla våra lovord inte var förgäves. Håller helt med om att det är GdT:s bästa även om jag är ruggigt svag för Hellboy också
GillaGilla
Oj, då får du nog se till att inte ha för höga förväntningar på andra filmer om du ska ta dig an dem.
Skulle jag lista de jag sett (tror jag har sett Blade II också, men minns den inte särskilt väl) skulle de nog komma i fallande ordning:
Pan
Hellboy
Devil’s Backbone
Mimic
Pacific Rim
Hellboy II
GillaGilla
Hm har sett alla utom hans första Cronos min lista skulle se ut så här:
Pan
Hellboy
Hellboy II
Devils backbone
Blade II
Mimic
Pacific rim
Det är nog bara D.B som påminner i känsla o stämning om Pans labyrint resten av filmerna kan liknas vid skräck/sf/fantasy action
GillaGilla
Intressant, visste inte att du och Sofia var sådana del Toro-kännare!
GillaGilla
Har skrivit om alla filmerna förutom Blade II på min blogg om du vill kolla in de närmare. Tror Sofia gjort detsamma.
GillaGilla
Topp 🙂
GillaGilla
Nope, jag saknar Pan och Devil’s Backbone. Och så Blade II också förstås…
GillaGilla