Automata (2014)

Vill man se Antonio Banderas i rollen som deprimerad försäkringsagent, Dylan McDermott som skurkaktig polis med backslick och Melanie Griffith plastikopererad till oigenkännlighet i en sci-fi-film om artificiell intelligens som (någonstans i cyberrymden) jämförts med Bladerunner?
Dum fråga. Klart man vill. 
 
Automata är regisserad av den spanska regissören Gabe Ibánez. Han långfilmsdebuterade 2008 men har jobbat inom filmindustrin i fler år som 3D-animatör och med visuella effekter. Det känns ju inte helt osökt att hans tredje långfilm, Autómata är hans ursäkt att utnyttja sina skills som regissör tillika visuellt proffs. Och jag tycker att han lyckas rätt bra. 
 
Det är inte nya Bladerunner, även om öppningsscenen (och egentligen hela filmens estetik) kan tolkas som en hyllning. Antonio Banderas är fläckfri som försäkringsagenten Jacq Vaucan, (ROC Robotics Corporations) som utreder malfunktionella robotar. Robotar vars samhällsnyttiga jobb är de vanliga: byggarbetare, hemhjälp, taxiförare och tja, de gör allt smutsigt arbete som människan inte längre känner för. Året är 2044 och 97 procent av den mänskliga populationen har dött ut på grund av nån radioaktiv skit och klimatförändringar som torkat ut jorden (allt förklaras i början och jag minns inte exakt). Resterna av den mänskliga civilisationen lever i dunkla städer där teknologin tycks ha regraderat till typ tidigt 90-tal. Även robotarna är relativt simpla, med begränsad intelligens och två regler att följa: 
1) Att inte skada någon levande varelse
2) Att inte ´förändra´ / ´fixa´ sig själv eller andra robotar
Det krävs ingen hjärnfysiker för att räkna ut att det en dag dyker upp en robot som lyckats bryta mot den andra lagen, och det är Jacq Vaucans uppgift att lokalisera källan till detta problem. För om robotarna kan laga sig själva, betyder inte det att de är självmedvetna? 
 
Filmen håller sig till detta spår, vilket uppskattas, och ställer samma fråga som alla ai-filmer: Vad skiljer människa från robot? Och vad är den ena utan den andra? Osv. 
Även om jag överlag känner mig rätt förtjust i filmen har den vissa problem; ett par logiska luckor, svaga skurkar, övertydlighet och det är en smula klichéartat på sina ställen. Men det finns en uppriktighet i Ibánez vilja att berätta om en framtid som trots allt inte känns så långt borta. Han ger Banderas stort utrymme, och det är filmens stora behållning. Det är också lite befriande med filmer som inte är perfekta, men ändå lyckas säga något meningsfullt. Angående Melanie Griffith, så insåg jag att det var hon långt efter att eftertexterna rullade. Någon har verkligen slipat kniven bakom hennes öronsnibbar. 
 
Jag gillar också miljöerna; den nästan utbrända, vita öknen som kontrast till stadens förfall. Retrokänslan känns igen från Moon (2009) och som tidigare nämnts, Bladerunner (1982). Robotarna ser 100 procent äkta ut och på det visuella planet har jag ingenting att gnälla på.
 
Betyg:
 

6 responses to “Automata (2014)

  1. Verkar intressant! Har inte läst din text mer än att jag uppfattade att det var en sci-fi med Antonio Banderas. You had me at sc-fi…

    Gilla

    • Ja, och som du kanske såg på betyget; sevärd! Verkar dock inte som om den gått upp på bio mer än på olika festivaler, tvivlar på att den når svenska biografer.

      Gilla

  2. Jösses! Samma här! You had me att sci-fi och robots!
    Och att sedan man börjar prata om den IKONISKA (ja det är min all-time-favvo) Blade Runner i det här sammanhanget…gör ju att det vattnas i munnen!!!

    Gilla

  3. Pingback: Pitch Perfect 2 (2015) | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s