Bästa filmerna 2008

Filmåret 2008 måste nog vara ett av mina absoluta favoritår! Herre vilken ansamling toppfilmer som kramade mitt hjärta lite extra hårt. Jag har skyfflat filmerna upp och ner på listan, tycker det är svårt att rangordna så många favoriter. Generellt är 2008 ett väldigt ”manligt” år: många starka mansroller och typiskt manliga berättelser  Krig, kriminalitet, politik är tre starka ledord för min lista. Men lite musikalisk flärd fick jag ändå med!
 
OBS tillägg onsdag 2/7!! Jag hade ju missat att Max Manus kom 2008!! Den hade lätt kommit med på listan om jag inte klantat till det. Tillägnar den ett hedersomnämnande bums! Se längst ner på listan. 

 

 

Topp 10 – Bästa filmer 2008

 

 

10. IN BRUGES

Blev svag för Colin Farell efter Woody Allens Cassandra’s Dream (2007) där han spelade mot min favvoskådis genom tiderna; Ewan McGregor. Den ena med irländsk brytning, den andra med skotsk! Hur kan man inte avguda den duon? In Bruges blev jag totalcharmad igen, av såväl Colin Farell som den svarta humorn och de vackra omgivningarna i staden Bruges. 

 

9. RACHEL GETTING MARRIED

Jag vet inte vad det är med den här filmen, men jag gillar allting i den. Multikulti-bröllopet, systerskapet, familjebilden och det svarta fåret Kym som spelas av Anne Hathaway. En skådis jag gillar i typ allt hon gör. Här som deprimerad, nykter narkoman som åker direkt från rehab till sin systers bröllop. 

 

8. LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN
 
Vintermörker, ruvande tystnad och litervis med blod. Tomas Alfredsson gör ett bra jobb med en av mina svenska favoritböcker. Stämningen i Låt den rätte komma in är otäck, brutal och finstämd på en och samma gång – och jag älskar att Alfredsson vågar gå lika långt som John Ajvide Lindqvist i en särskild scen (ni vet vilken). Den amerikanska versionen är ett sömnpiller.

 

7. THE DARK KNIGHT
 
Uppföljaren till Christopher Nolans Batman Begins är nattsvart och innehåller framför allt en riktigt obehaglig Joker i Heath Ledgers gestalt, som vi väl alla är överens om gör en genial sista roll. Dessutom har man klokt nog gjort sig av med Katie Holmes och anlitat Maggie Gyllenhaal som Bruce Waynes love interest, Rachel. Bästa Batman-filmen i Nolans serie, även om jag gillade första filmen väldigt mycket också.  

   

6. MAMMA MIA!

Som jag var tveksam till denna film säg, de hela första 15 minuterna. Jag är ju ett stort fan av musikaler, men det här kändisspektaklet kändes så megakrystat att jag ville hålla för både ögon och öron. Men… så hände något. Lyckliga känslor började bubbla fram och lagom till att Meryl Streep krämar på med The Winner Takes It All var mitt motstånd som bortblåst. Har sett om flera gånger och det är samma sak varje gång. Inledningen är gräslig och Pierce Brosnan kan inte sjunga, men det gör inget. Mamma Mia är ett lyckopiller som får mig att le fånigt varenda gång. 

   

5. MILK
 
Jag gillar politiska biografier och när Gus Van Sant står för regi och Sean Penn spelar huvudrollen är det väl typ givet att det blir superbra. Här axlar Penn rollen som Harvey Milk, gayaktivisten som blev Kaliforniens första öppet homosexuella, folkvalda politiker. Bra skådespeleri och perfekt balans mellan privatpersonen och politikern Harvey Milk. Och James Franco funkade jättebra i rollen som pojkvännen, Scott. Stark, varm gråtfilm.

 

4. HUNGER

Det var på Stockholms filmfestival som jag såg Michael Fassbender för första gången. I Steve McQueens långfilmsdebut där han bjuder på ett filmiskt porträtt av hungerstrejkaren Bobby Sands och den politiska konflikten på Nordirland på 1980-talet. En våldsam och välskriven story i fängelsemiljö som innehåller en oförglömlig, 17 minuter lång, oklippt scen mellan Fassbender och Liam Cummingham (sir Davos i Game of Thrones). Se den!

 

3. THE HURT LOCKER

Såg Hur Locker rätt nyligen och imponerades av filmen som gav Kathryn Bigelow en Oscar för bästa regi (vilket gjorde henne till den första kvinnan att vinna en Oscar i den kategorin…). Jeremy Renner övertygar i rollen som Sergeant William James som desarmerar bomber som om det handlade om att byta däck på bilen. Storyns delikata undertext, som var en och får tolka själva, vävs in subtilt och gör det här till en ovanligt bra krigsfilm. 

 

2. WALL-E

Jag har nog sett Wall-E en handfull gånger. Jag älskar Wall-E. Det kan vara årets smartaste och mest episka film, animerad and all. Den hade mig verkligen från ruta ett och hela vägen ut i rymden med alla sina finurliga lager där den lyckas pressa in allt: samhällskritik (eller borde vi rätt och slätt kalla det människokritik?), en alldeles underbar karaktär, en kärlekshistoria, sci-fi, superb animation och det utan att yttra så mycket mer än ett fåtal ord.

 

1. WALTZ WITH BASHIR

Att årets två bästa filmer kommer från ritbordet och inte är livs levande spelfilm är rätt unikt. Men det Wall-E och Waltz with Bashir har gemensamt är att de med hjälp av animation kanske ger oss en bättre bild av verkligheten än vad spelfilmen kan erbjuda. Animationen gör att det är lättare ta in materialet, genom distanseringen mediet erbjuder. Waltz with Bashir är en animerad dokumentär, alla personerna i filmen finns på riktigt, intervjumaterialet är äkta och historien bygger på regissören Ari Folmans egen utforskning av sina undantrycka krigsminnen från Libanonkriget 1982. Utan att spoila något kan jag säga att hans grepp, att blanda fiktion i form av animation och verklighet i form av innehåll och manus, får sitt crescendo. Och det blåste mig av stolen totalt. Otroligt stark film med ett fantastiskt manus och ett riktigt bra soundtrack.

 

Hedersomnämnande:
MAX MANUS

Norsk krigsfilm, det låter lite larvigt som ”svensk krigsfilm”. Men icke! Max Manus handlar om när Norge invaderas av Nazi-Tyskland under andra världskriget och om motståndsrörelsen i Norge med den senare nationalhjälten Max Manus i spetsen. Superspännande drama och riktigt bra action! Och gissa om jag blev lite småkär i skådespelaren Aksel Hennie. 

 

BubblareKung Fu Panda, De Ofrivilliga, The Wrestler, The Reader, Revolutionary Road, W, Changeling.  

Årets bottennapp: The Happening av M. Night Shyamalan. Som jag har skrattat åt Mark Wahlberg. Här är några av de ”bästa” scenerna:
Mark Wahlberg needs a second
Mark Wahlberg talks to a tree
What… No!

Nu är det ju så att vi är en hel drös med filmbloggare som gallrat fram de allra bästa filmerna från år 2008. Så titta och jämför med de andra filmspanarnas listor. Hur överens är vi? 

Fiffis Filmtajm

Movies-Noir

Spel och Film

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

Fripps Filmrevyer

Flmr

Filmitch

20 responses to “Bästa filmerna 2008

  1. Yay för Bashir! Vad kul att någon mer inte bara har med den på sin lista utan en gemensam förstaplats tom 😀

    Både Milk och Hunger var klart bra filmer även om de inte lyckades klösa sig upp på min lista. Men Mamma Mia…?! 😉 Jag har absolut inget emot musikaler men den funkade inte alls för mig, alldeles för överdrivet klämkäck. Jag kände mig tvingad till att skratta och då blir jag bara anti.

    Gilla

  2. Ha ha ha Mark Wahlberg fina klipp Z.D visade också vissa kvaliteter i det det första klippet. 🙂
    10 Check
    9 Ej sett
    8 Hrm överskattad film och jag anser att den amerikanska filmen är överlägsen detta sömnpiller. Se där vad smaken kan ställa till det.
    7 Bubblare
    6 Alvedonframkallande men ok The Winner takes it all är en bra scen.
    5 ska se
    4 ej sett
    3 Oh nej mellanöstern………
    2 var med i första urvalet
    1 Oh nej mellanöstern
    En tangering av listorna Henke för jobba hårt verkar det som 😉

    Gilla

  3. Galet ju, helt galet! En enda film som korsar våra listor, EN, alltså vilket filmår det var 2008! Fattade man det – då?

    Jag har försökt se din nummer ett men den animerade stilen tilltalar mig inte alls tyvärr. Samtidigt förstår jag att om man fastnar för stilen så är filmen verkligen fenomenal och det bevisar både du och Sofia, jag har inga dubier alls gällande er goda smak, den är bara lite annorlunda mot min 😉

    Och Mamma Mia är en utsökt film. Om man vill gråta. Mycket. Länge. Och fult. Det vill man inte så ofta *host*. Det tog lång tid för mina barn att frivilligt vilja gå på bio med sin mamma efter att vi hade sett den tillsammans. Jag såg ut som Jokern i ansiktet när vi gick därifrån.

    Gilla

  4. Och jag som placerade The Happening på plats sex… 🙂 Kul att du placerade Wall-E så högt. Jag måste se "Waltz with Bashir"!

    Gilla

    • Ha ha, så kan det vara. Smaken du vet… delad! Men man kan säga att jag har en hatkärlek till den filmen. Jag älskar att hata den 😉
      Ja, men Wall-E är ju ren filmmagi. Och ja, jag kan varmt rekommendera Waltz with Bashir.

      Gilla

  5. Gott att Hunger får lite uppskattning. Man får intrycket att den är lite undersedd, troligtvis för att folk har fått för sig att den är jobbig att se. Det stämmer förstås, men det är stor filmkonst och lysande vinkel på konflikten i Nordirland.

    Gilla

    • Jag vet inte om Hunger gjorde så stort väsen av sig på svenska biografer heller (jag såg den ju på festivalen), det var ju som sagt en smal, politisk film av en debuterande regissör. Men ja visst förtjänar den att uppmärksammas. Sjukt snygg film dessutom.

      Gilla

  6. Tre filmer som överlapp. Och då ligger du nästan i topp bland alla listor (på den räkningen). Crazy. Vad säger detta egentligen om filmåret 2008??

    Jag har sett dina; 2,3,7,8,10

    Rachel getting married är nog den som ligger närmast att få speltid hemma. Har haft spaning på den ett tag…

    Gilla

    • Ja du, kanske var 2008 ett år som var bättre bortom de gängse Oscarsrullarna och att det producerades stora mängder film kanske? 🙂
      Ja men du är väl en American independent-kramare, då borde du gilla Rachel Getting Married!

      Gilla

  7. Ang. Mellanöstern får du svaret här
    http://filmitch.wordpress.com/2014/06/22/lone-survivor-2013-usa/
    Wall-E är jättebra första halvan men blir sedan sämre under filmens andra haöva när de kommer till rymdstationen. Konkurrensen var hård och detta räckte.
    Ang. Hunger är jag tveksam – inte därför att jag tror att det är en dålig film utan mer av liknande skäl som Mellöstern. Däremot har jag läst om Sands liv för en tid sedan.

    Gilla

  8. Hurt locker har jag sett men fann den ganska trist även om man bortser från Mellanösternproblematiken som inte var speciellt påtaglig.
    Bashir kan jag trots min aversion tänka mig men Mellanöstern och alla problem ligger i mina ögon långt tillbaka ca 100 år och englands hantering av frågan efter första v:k så temat i Bashir är en episod i ett långt och för alla inblandade tragiskt drama.
    Även konflikten i Nordirland är problematisk och jag brukar undvika filmer där IRA är skurkarna (eller hjältar för den delen men det sistnämnda hör inte till vanligheterna) för som jag skrev tidigare vem är egentligen en terrorist?
    I det här fallet är det kanske nog mer att det är en tragisk historia utan nga vinnare eller möjligtvis då Thatcher som fick en fin statsbegravning ett par decennier efter Sands död 😉 Men det är inte helt omöjligt att jag kan tänka mig se filmen Fassbender är alltid sevärd.

    Gilla

  9. Oj oj oj detta utvecklas till en diskussion som nästan gör att jag måste åka på en filmspanarträff för att reda ut saker och ting 😉
    Det hindrar mig inte från att se filmer om konflikterna det är bara det att jag hellre läser ngn fakta om området.det blir mer känslosamt stillsamt för mig. Det är en sak att se upprörande "hitta på filmer" men i BOATS fallen har det hänt på riktigt och jag blir upprörd och beklämd. Mao jag väljer inte att ignorera problematiken men likt en som inte gillar skräckfilm för att de gör dem upprörda gillar jag inte de här filmerna från verkligheten med bara förlorare men de betyder inte att det är dåliga filmer även om de naturligtvis finns.
    Rena spelfilmer om konflikterna kan vara bra men många gånger blir det för mkt propaganda om frågan. Hurt locker var som du skriver mer av psykologisk thriller men jag fann den trist.
    Hoppas jag klargjort mina tankar ngt.

    Gilla

    • Ja, okej jag förstår mer hur du menar. Var inte meningen att dra ut på det så här, men jag blev uppriktigt nyfiken på hur du resonerade – särskilt då jag själv är något av en sucker för politisk film som bygger på verkliga händelser, såsom Baader Meinhof, Bloody Sunday, Beaufort för att nämna några fler.
      Och när vi ändå är inne på spåret så tillhör jag dem som undviker skräckfilm för att jag tycker det är jobbigt att bli rädd… 🙂

      Gilla

  10. Här kommer en lite sen kommentar. Men bättre sent än aldrig. 🙂

    Två överlapp har vi, In Bruges och Låt den rätte komma in.

    10. Underbar film, och Colin visar ju att han kan. Plats 2 på min lista.
    9. Borde se. Tror att jag kommer gilla den. Kym, konstig stavning, vet inte om jag gillar eller ogillar den. 😉
    8. Japp, plats 7 på min lista. Har inte sett remaken, men kanske gör det som en del av "jobbet" med 2010 års lista… Fast sömnpiller låter ju inte bra.
    7. Bra men blev inte överförtjust. Tyckte faktiskt Begins var bättre. The Imaginarium of Doctor Parnassus var väl Ledgers sista roll men det är ju Jokern man minns.
    6. Haha, mitt guilty pleasure. Skrev om den när vi hade guilty pleasure-tema med filmspanarna.
    5. Bra men inte tillräckligt för topp-10.
    4. Inte sett. Blev inte direkt mer sugen efter att ha sett 12 Years a Slave. Känns kall och klinisk men kan ju vara bra för det.
    3. Helt ok men inte lika förtjust i den som många andra.
    2. Inte sett. Inte sett en enda Pixar-film förresten.
    1. Se 3. 😉

    Gilla

  11. Pingback: Short Term 12 (2013) | The Nerd Bird

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s