True Detective – dags för lite kritik?

Efter några veckors smältande, ältande, vurmande för den tokhyllade tv-serien True Detective tänkte jag ta mig an en slags utvärdering. Men inte utifrån det som jag anser sagts tillräckligt många gånger. Som att den har ett magiskt bildspråk, ett intro som skickar helgjutna rysningar utmed armarna, ett ofantligt kittlande mörker, utmärkt skådespeleri och genomarbetat manus. Allt det där stämmer. Jag tänkte kolla på ett par andra aspekter. MEN det kommer spoilas, så undvik för tusan att läsa längre än hit om du vill se den utan förutfattade meningar. Så… 

–> SPOILERVARNING!!! –>

… Visst är det en genial tv-serie, Nic Pizzolattos – TRUE DETECTIVE – något annat vore märkligt för en serie som har hela 9,4 på Imdb. Nu är det iofs en siffra som kanske kommer sjunka när den inte är lika färsk längre. Men ändå. Och jag blev lika frälst som alla andra när jag såg den. Men det är ändå något som har skavt… Och det är den där skavande känslan som vi ska prata om nu. 

1. IT’S A MAN’S WORLD
Det kan ju knappast ha undgått någon att serien är minst sagt berättad ur ett manligt perspektiv och att det är ”a man’s world” som gäller. Kvinnorna i serien har väldigt lite makt och spelutrymme, i rollerna som fru, älskarinna, prostituerad, mord- och våldtäktsoffer, incestuös (eventuellt psykiskt sjuk) mamma till en mördare, osv. Men det här är man ju så van vid i tv- och filmutbudet i dag att man knappt höjer på ögonbrynen.

Samtidigt kan detta ”försvaras” med att det är en del av den verklighet som format Rust och Marty, en patriarkal struktur, och orsaken till att deras relationer med kvinnor ser ut som den gör. Dvs, riktigt dålig. Men ändå vill jag ställa frågan: måste kvinnorollerna reduceras till detta bara för att serien har två manliga detektiver i fokus? Hade inte de två nya poliserna som utreder fallet, och intervjuar Rust och Marty, kunnat vara kvinnor? Jag brukar ofta leka med tanken, vad hade hänt om man bytt ut den ena eller andra manskaraktären mot en kvinna…

2. MANNEN, MYTEN… 
Det andra problemet, eller frågeställningen, är varför jag tycker att det är så himla mysigt att hänga med två känslomässigt stympade män? Och här spelar förstås seriens visuella dragningskraft en stor roll. Och ett väldigt bra manus. Men också myten om den ”otyglade” mannen, han som bär på ”svarta hål” och demonstrerar avståndstagande, rädsla för att förlora självkontrollen, oförmågan att ge lika mycket som han tar – egenskaper som gäller både Marty och Rust. Det är ju extremt sorgligt att de båda är så pass känslomässigt hämmade att de hellre söker svaret på en tredje mans (eller flera, det är väl upp till tolkning), dvs The Yellow Kings, fruktansvärda brott än tar tag i sina egna problem. Eller??

Av dessa två anledningar, värjer jag mig emot att enbart tokhylla serien, för jag tycker att det är märkligt att jag – och många med mig 🙂 – blir så till oss av en historia om två män som måste gå igenom helvetet för att fatta att de typ mår dåligt.

Men missförstå mig rätt, jag invänder inte mot seriens hantverk eller skådespeleri, det är fulländat. Jag tycker bara att aspekten av vad True Detective säger om oss som tittare och vår samtid, saknats i diskussionerna kring serien. Kanske har det diskuterats på annat håll, men det är inget som jag har snappat upp i så fall. 

Är jag ensam om de här tankarna? Kommentarer uppskattas!!

6 responses to “True Detective – dags för lite kritik?

  1. Jag tror jag har ett svar på din fråga "varför jag tycker att det är så himla mysigt att hänga med två känslomässigt stympade män?". Det är i alla fall ett svar som stämmer för mig, personligen.

    Jag tycker inte det är ett dugg mysigt, inte per automatik. Det som _gör_ det mysigt i just True Detective är Matthew McConaughey och Woody Harrelson som skådespelare, som personligheter. Dom har ett "legacy" som sträcker sig långt tillbaka, man känner till dom, tycker om dom, beundrar deras yrkesmässiga skicklighet. Jag tror inte Marty och Rust hade blivit omtyckta på samma sätt med några okända skådespelare i rollerna hur bra dessa två än varit/spelat.

    Känslomässigt stympade män – normalt sett, för mig – är bland det mest gäspframkallande/ointressanta/jobbiga/tröttsamma som finns och det är definitivt inte mysigt. Men, i True Detective funkar det tycker jag.

    Gilla

    • Jo, du har en poäng där och jag håller typ med. Det är helt klart Woody och Matt som GÖR serien så himla bra, som gör att man trots allt vill hänga med två "känslomässigt stympade män". Men det är ju det som är så lurigt också, att deras rollprestationer överskuggar bristerna som jag anser att serien har.
      Men när vi ändå är inne på det, och för att leka med tanken att Rust och Marty var två kvinnliga detektiver med känslomässiga problem – vilka skådespelare kan du föreställa dig axla rollerna då?
      😀

      Det går kanske inte att kopiera innehåll och personliga egenskaper rakt av, men något sånär iaf…

      Gilla

  2. Julianne Moore & Kate Winslet?

    Melissa Leo & Patricia Clarkson?

    Gilla

  3. Har precis sett klart sista avsnittet. En bra serie men jag "tokhyllar" den inte.
    Din kritik/fundering över serien är klart berättigad – jag satt själv och funderade under eftertexterna om den funkat med kvinnliga huvudrollsinnehavare istället. Troligen men den hade nog haft ett något annorlunda anslag. Det hade varit intressant.
    The Fall med Gilliam Anderson är en detektiv som har vissa drag av Rust.
    Att kvinnorollerna är reducerade i serien håller jag med om de är mest om ens rekvisita nu är iofs serien uppbyggd helt på två manliga karaktärer men ngn kvinna i roll som polis hade man kunnat stoppa in – tycker jag.

    Gilla

    • Ja, det är svårt att avgöra om det finns en tanke bakom att kvinnornas roller är begränsade till att vara primärt sexobjekt för Marty och Rust (till och med Martys fru har ju den funktionen) för att förstärka just de två männens utrymme – eller om det är så av "gammal vana". Typ att man inte ens tänkt tanken att det skulle kunna finnas kvinnliga konstaplar, eller att Martys fru inte ingått i triangeldramat och haft en egen agenda/intresse utöver att vara arg på Marty och attraherad av Rust 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s