I går såg jag Jobs, eller som jag skulle vilja kalla den: jOBBIG.
Ashton Kutchers gungande genom filmen (imiterande Steve Jobs karakteristiska gångsteg antar jag, men ändå) gjorde mig nästan sjösjuk. Kutcher är ingen vidare skådis heller, utan spelar som oftast bara sig själv i olika peruker. Och jag har sällan sett så många män hålla varandra om ryggen, skaka hand och applådera varandra i en film EVER. Utöver dessa små skavanker var det så klart spännande att följa utvecklingen av datorn, hur den gick från att vara obegriplig maskin för nördar till att bli var man eller kvinnas förlängda arm. Peppig entreprenörsfilm, check. Trovärdig bild av Steve Jobs och de i hans närhet, not so much.
Men den bjöd på många lustiga scener och konversationer, som med facit i hand framstår som mycket komiska:
Så, var Apples framgångar enbart Steve Jobs förtjänst? Det verkar inte så, på Apples andra grundare, Steve Wozniak:
The Nerd Bird 