Vett och etikett på bio #part 1

Alltså, hörrni.
Det är dags att vi pratar om hur man bör och icke bör bete sig när man tittar på film. BIOFILM. När man inte sitter ensam hemma med handen i byxlinningen och kan pausa för toalettbesök, telefonsamtal, justera ljudet eller släppa en skit. 
 
Om Magdalena Ribbing hade varit filmnörd hade det förhoppningsvis funnits ett kapitel i någon av hennes böcker om vett och etikett på biograf. Jag är övertygad om att hon går på ”biograf”, inte ”bio” som nån annan svenne. Men jag tror att hon skulle hålla med mig om att det är viktigt att visa lite respekt för de man delar salong med, för att inte ”skapa dålig stämning”. 
 
 
Vet ni vad som gör mig arg?
När någon tjomme sätter sig intill, bakom eller framför mig på bio och ÄTER CHIPS ur en jätteprasslig påse. Det är så själviskt att det finns inte. Jag har INTE köpt chips av en anledning, och det är för att chipsprasslande låter som en helikopter som gör slarvsylta av ett träd i höjd med min axel. Man ba, nähä, sitter jag inte i en biosalong och försöker leva mig in i en berättelse? Jaha, är det här din helikopters landsningszon? Förlåt mig. Jag har visst betalat 130 kronor i onödan. Lika mycket som du, din odåga till chipsnazi. 
 
Föreställ er att ni sitter mitt i en hjärtskärande scen av Hunger Games på en biograf i Borlänge. Tårar väller upp, det kramar runt hjärtat, det är helt tyst i salongen. Men plötsligt dallrar det till i ljudhorisonten. Du rycks ur drömvärlden och upptäcker en familj i utkanten av ditt synfält. De skickar runt en chipspåse mellan sig. Alla ska, av någon outgrundlig anledning, ha chipsen som befinner sig i botten av påsen. De översta duger helt enkelt inte. Ett och ett går inte heller. Nej, hela näven ska ner – och hela potatislandet ryms strax i deras munnar. ”Glöm inte att skölja bort jorden, era bönder” har jag lust att skrika. Men jag nöjer mig med att (som Magdalena Ribbing rekommenderar) skära sönder deras bildäck ute på parkeringen. 
 
Tillbaka till filmen. Har du också glömt bort vilken film du tittade på? Tappat feelingen? Jag sitter i alla fall där med gnisslande tänder och tänker: VARFÖR är det en jävla rättighet att äta snacks på bio? Det borde istället vara en skyldighet att garantera allas trevnad på lika villkor. (Jag förstår att det är en kommersiell fråga, att miljonvinsterna från Coca-Cola på pappmugg är ett starkt argument för SF att uppmuntra denna vidriga tradition). 
 
Jag förslår dock att SF caterar ett gäng alver så att de kan baka lembas (alviskt bröd som mättar länge) och sälja i styck före visningen så att magar kan mättas lagom till reklamfilmerna, men i övrigt förbjuda all förtäring av knaprigheter. Eller åtminstone ge chipsnazin en papplåda. Popcorn-fascisterna har jag lite mer till övers för, så länge de använder kniv och gaffel. Det bästa vore förstås att dela upp visningarna och låta Pro-snacks-folket leva rövare på sina visningar, och köra snacksfria visningar för oss som verkligen gillar film.
 
Föreställ er, tystnaden. 
 
 
Ps. Tack Fiffis Filmtajm för uppmuntran till detta inlägg!

4 responses to “Vett och etikett på bio #part 1

  1. Jättebra inlägg! Ut med skiten bara!

    Det tokiga med att det finns så många bio-idioter som inte gör annat än beter sig egoistiskt och förstör är att ingenting kan få dom att fatta att dom gör fel, att dom förstör, att andra människor mår dåligt i deras närhet. Och med tanke på hur lite dom flesta bryr sig även om man säger åt dom på skarpen så handlar det nog lika mycket om brist på respekt för medmänniskor som helhet än att folk tar med sig bordskicket från helvetet in i biosalongen.

    Jag tror att det enda som skulle hjälpa är det som alltid hjälper, att pengarna slutar strömma in till SF. Att vi som älskar film faktiskt vägrar gå till biografen, betala 130 spänn och få bioupplevelsen förstörd av grottmänniskor som måste välja det understa popcornet och sedan bita det i fyra delar för att sedan tugga med öppen mun.

    Kanske skulle sviktande biljettförsäljning innebära att SF fattade att det som säljs i deras egna kiosker är FÖRÖDANDE för hela bioklimatet. Vem FAN bestämde att det skulle börja säljas baconchips på biografer??? Hen skulle jag vilja ta ett snack med mellan fyra ögon.

    Gilla

  2. Och tänk så mycket fräschare lokalerna skulle bli när man inte behöver vada genom drivor av sjukt gula popcorn. jag delar nog Fiffis avsky för baconchips och där spelar det ju tyvärr ingen roll att de serveras i en papplåda. Folk har ändå börjar få hyfsad telefondisciplin, är snacksen nästa tröskel att ta sig över månne?

    Gilla

    • Jag har nog aldrig råkat ut för baconchips, men jag tror jag hajar vilken plåga det skulle va… Telefonhyfs vetifan om jag har upplevt blivit bättre, snarare sämre. På festivalen var jag med om två tillfällen där folk satt och lyste med skärmarna mitt under visningen. Ena gången var på Bio Mauritz, som ändå måste räknas som "nördbiograf" med tanke på att den ligger på dramatiska högskolan, men inte ens det verkar vara en idiotfri zon. What to do?! Jag ser allt mer film hemma på projektor.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s