Jimi Hendrix sist ut på #sff13

Det är över nu. 
Och det känns skönt. 
Filmfestivalen har en tendens att ge mig dåligt samvete, för all film man tänkt se och inte haft tid att gå på.
 
9 filmer blev det blyga resultatet under festivalen. Då jag hatar att sätta betyg nöjer jag mig med att använda en skala av stämnings-smileys. De betyder typ Njäe, Ok, Japp och Superjapp! Klicka på titeln för att gå till recension. 
😦  
:-I
🙂
😉
 
Svinen 😦
Concussion 🙂
The Nun 🙂
Jimi: All is by my side  :-I
 
Tre av filmerna tycker jag stack ut lite extra, och det är In a world, The Nun och Blå är den varmaste färgen. Totalt såg jag 4 filmer regisserade av män och 5 filmer regisserade av kvinnor. Ganska nära mitt mål om 50/50 alltså. Roligt att en av de bästa var en regidebut (Lake Bell).
 
Grattis till vinnaren av Bronshästen, The Selfish Giant, som jag tyvärr inte såg. Men den kommer säkerligen upp på svenska biografer snart. Och jag missade (tokhyllade) Anna Odells Återträffen på grund av trött rygg och knockout på The Lifeguard
 
Att jag såg tre franska filmer, en svensk och fem engelska/amerikanska var lite trist. Jag borde ha ansträngt mig mer för att se filmer från icke-väst. Det vore kul om SFF skapade fler specialsektioner än Latin Visions och Asian Images. Hade de inte fokus på afrikanska filmer något år t.ex? Och var är de norska och danska filmerna? Kanske dags för en ny gren med Nordiska filmer?
 
Den sista filmen på min repertoar var Jimi Hendrix-filmen, med André ”3000” Lauren Benjamin från Outkast… 
 
 
JIMI: ALL IS BY MY SIDE
Regi: John Ridley
Jag såg den: Söndag 17/11, kl 18.00 på Skandia
Läs mer om filmen på Stockholms Filmfestival
 
Jimi: All is by my side var en orgie i popkulturella referenser från 60-talet, gitarrsolon och namedropping på kända producenter och bandmedlemmar. Klippningen hängde starkt ihop med ljudet, som kom från pubsorl, fingrar över gitarrsträngar, inspelningar från tv, m.m. och det hela kändes experimentiellt – men lite småjobbigt att befinna sig i. Jag fick aldrig någon riktig feeling för Jimi Hendrix. Kanske för att han slog sin flickvän med en telefon. Men musiken var fantastisk, även om filmen uteslöt Jimis ”greatest hits” och mest fokuserade på hans gitarrjammande. 
______________________________________
Slut på #sff13 !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s