Nej, jag har inte sett The Nun (La Monja) – skräckfilmen från 2005. Men det är roligt att den har samma (engelska) titel som filmfestivalens franska La Religieuse som hade sin sista visning på Bio Mauritz igår. Jag misstänker att de är diametralt olika. Samtidigt, det är ju något med nunnor som väcker starka känslor, tankar och fantasier. Vad döljer sig under den präktiga dräkten? Vem väljer att bli nunna? Varför används de ofta som provokation? Mean, slutty, holy nun – det är som att vi inte står ut med en vanlig nunna. En som bara gillar Gud och rensar ogräs på ett kloster för att hon gillar det. The Nun i detta fall hatar att vara inlåst bakom klosterväggarna…
THE NUN / LA RELIGIEUSE
Regi: Guillaume Nicloux
Jag såg den: Tisdag 12/11 kl 17.00 på Bio Mauritz.
Läs mer om filmen på Stockholms Filmfestival
The Nun bygger på en bok av Denis Diderot, en fransk författare och filosof som levde mellan 1713 och 1784. Enligt wikipedia-källor ska boken från början ha varit ett practical joke från författarens sida, där han försökte lura sin kompis Marquis till Paris genom att skicka brev från en påhittad nunna, Suzanne Simonin – som bad om Marquis hjälp att avsäga sina nunnelöften.
Men jag antar att han gillade sin nunna så pass mycket att han bestämde sig för att skriva hennes berättelse (också av politiska skäl och i solidaritet med verklighetens unga kvinnor som sattes i kloster mot sin vilja). Och det sägs att Marquis faktiskt blev engagerad i Suzannes sak och tänkt hjälpa henne. En spännade bakgrundshistoria som har en motsvarighet i filmen, där Suzanne får hjälp av en advokat.
Suzanne Simonin är en 17-årig kvinna, dotter till en (vad det verkar) rätt så välbärgad familj i 1700-tals Frankrike. Det är kallt inomhus, folk dör av förkylningar och kyrkans makt är stor. En kvinna av Suzannes klass är en mans fru, dotter eller syster – men aldrig sin egen. Ett alternativ är att bli nunna. Varför Suzanne hamnar på klostrer ska jag inte avslöja, mer än att det är ett sätt för familjen att bli av med henne. Hon är troende (det var alla) och lovar sin familj att prova nunnelivet som novis – men hon vantrivs och är inte särskilt mån om att dölja det. Hon har inte kallet. Hennes brutala ärlighet är en nagel i ögat på klostret, hennes familj, patriarkerna inom kyrkan – och det är intressant att se hur den till synes obetydliga Suzanne tvingar sin omgivning att se henne för den hon är, och samtidigt tvingar dem att se sig själva. Se systemet.
Många unga kvinnor på den här tiden hade inte bråkat om sin frihet och istället ältat sin olycka under slöjan, men det hade inte varit en lika bra film. För det är en sjukt bra film. Suzanne spelas av fantastiska Pauline Etienne och eftersom den här filmen innehåller en labil, kåt nunna är även Isabelle Huppert med på ett hörn. Filmen berättar nämligen inte bara Suzannes story – utan om 1700-talssamhällets moral, heder, klosterlivets grymheter och finheter, mänsklig närhet, värdighet och frihet. Alla stora teman man vill ha i en fransk klosterfilm som är inspelad på riktig film. Och fina, blåkalla vyer över bergskedjor var det också.
(Hallå! Jag börjar nästan tröttna på att se så mycket bra film. Kan ingen tipsa om nån riktig skitfilm som ändå var rolig att se?)
The Nerd Bird 