Mig äger ingen #sff13

 
MIG ÄGER INGEN
Regi: Kjell-Åke Andersson
Jag såg den: Torsdag kl 14.30 på Grand 1
Läs mer om filmen på Stockholms Filmfestival
 
Jag går rakt på sak. Jag blev väldigt rörd av ”Mig äger ingen”. Det är en välspelad, snyggt fotad och jämn film delvis ur ett barns perspektiv, om alkoholism, föräldraskap, jämställdhet, 70-tal, klass och kärlek. Och det är kärleken som övervinner allt det andra. Mikael Persbrandt är fantastisk i rollen som den alkoholiserade, hårt arbetande pappan Hasse som blir lämnad av kvinnan i hans liv och mamman till Lisa, dottern som blir kvar hos honom. Där porträttet av pappan är välgjort och komplext är det av mamman knappt. Man fattar att hon lämnar en man som super, inte lyfter ett finger i hemmet och knyter klasskampsnäven i fickan – men varför lämnar hon sitt barn i den miljön? I filmen är förklaringen att hon tyckte så synd om pappan att hon gav honom det finaste hon har – Lisa. Jag vet inte om jag köper det och det stör mig.
 
Däremot skildras bandet mellan pappa och dotter otroligt fint. Lisa spelas av tre skådespelare i olika åldrar och bäst tycker jag om Ping Mon Wallén, yngsta Lisa. Och Saga Samuelsson som spelar tonåringen lyckas förkroppsliga den brutala insikten i att hjälten man vuxit upp med blivit en tragisk clown. Där en spya i diskhon är så vanligt att den knappt märks. 
 
En annan bit av filmen som är intressant är hur alla runt omkring Hasse låter honom supa. Att vara medberoende är förmodligen inte helt lätt eller okomplicerat, vilket också filmen visar. Lisas mamma Tanja lägger inte två strån i kors för att hindra att den där juldrinken (som hennes nya man kommer ut med i farstun, but why?!) når Hasses strupe, brodern köper ut sprit till honom (för sista gången säger han förmodligen inte för sista gången), Hasses mamma blidkar honom med öl medan pappan försöker stoppa det med skuldbeläggande och aggressivitet – och Lisa, hon gör så gott hon kan för att hålla samman den redan trasiga familjen. Förmodligen var synen på alkoholism en anann på 70-talet, lite mer ”var mans sak”. Hur som helst är det djupt tragiskt att ingen på allvar markerar mot pappan, som till slut tar en sup för mycket och förlorar sin dotter. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s