Hotell

Obs! Spoiler alert för den som inte vill veta något om innehållet i filmen Hotell som går på bio just nu. Ni som inte bryr er, läs vidare! 
 
 
Igår såg jag Lisa Langseths nya film, Hotell. Jag tyckte jättemycket om hennes förra film, Till det som är vackert (2009), också den med Alicia Vikander i huvudrollen. I den överraskades jag av och gladdes åt huvudkaraktärens styrka, plotens mörka vändning och Langseths originella hantering av en annars ganska klyschig set up: ung kvinna attraheras av äldre, kultiverad man. Så jag hade ganska höga förväntningar på Hotell. 
 
Jag blev fullkomligt överrumplad av mina egna känslor redan i öppningsscenerna. Obehaget – när Erika (Alicia Vikander) tvingas föda på ett sätt hon inte alls var förberedd på, paniken över att förlora kontrollen och den ohyggliga följden = ett förlossningsskadat barn – fick mig att pressa mig bakåt, bort från filmduken, ner i stolen. Det är ett sällan skildrat öde på film, det här med att föda barn. Och förlossningsdepression är väl inte heller skildrat tusen gånger precis. Men fy fan vad bra det blir när det är Lisa Langseth som berättar. Hon går så nära och tvingar en att bli ett med Erika. Man fattar. Hur jävligt hon mår. Och för att tydliggöra en sak, jag fick inte födselskräck efter att ha sett scenen, vilket jag heller inte tror är poängen – utan det är laddningen i hela situationen som är otäck: avsaknaden av trygghet, ideal som slits itu, glappet mellan förväntning och verklighet, den förnedrande utgången. Erikas pojkvän/man Oskar (Simon J Berger) är bara en fond i bakgrunden, nästan oviktig och platt gestaltad. Kanske är det med mening. För att man ska gå in i Erikas bubbla av ångest och oförmåga att ta itu med sina känslor, liksom slippa se Oskars behov.
 
Jag tänker inte återge hela filmens handling, där hotellet får en betydande plats i berättelsen. Men kort sagt möter Erika andra (Mira Eklund!) som också kämpar med ångest av olika slag. Ensamhet, regression, tomhet, låg självkänsla. Rikard (fantastiska David Dencik) kan säkert uppfattas som creepy – han är trots all en mammafixerad och tortyrutforskande kuf, inte helt accepterade personlighetsdrag i vårt samhälle – men han är ömsint och fint gestaltad. Att Erikas och hans relation är brännande fel, men ändå helt ofarlig, inser man när man kommit över obehaget av att se en vuxen man bli vaggad och smekt över håret som ett barn … Och att Lisa Langseth får mig att tycka om Rikard istället för att rygga tillbaka inför hans enorma närhetsbehov, är kanske den stora fina poängen. 
 
Alicia Vikander är för övrigt fantastisk. Punkt. 
 
 
 
 

11 responses to “Hotell

  1. Tack för i går 🙂
    Ja, det var en välspelad film, Prisoners. Hotell har jag inte sett. . .
    däremot så kom Alicia till vår midsommarfest i somras 😉

    Gilla

  2. Ninelin: OK! =D Gå och se den, den var riktigt bra, å även om det inte framgår i min text här så var den dessutom ROLIG. Jag garvade mycket.

    Gilla

  3. Ninelin: OK! =D Gå och se den, den var riktigt bra, å även om det inte framgår i min text här så var den dessutom ROLIG. Jag garvade mycket.

    Gilla

  4. Visst är den bra Hotell! Av nån anledning var jag inte sugen på Till det som är vackert när den kom men duon Langseth/Vikander verkar man kunna lita på.

    Så här skrev jag om Hotell: http://jojjenito.wordpress.com/2013/10/03/hotell/

    Gilla

  5. Jojjenito: JA, den är fantastisk. Jag blir så himla glad när jag får se en BRA svensk film, särskilt när den är skriven och regisserad av en kvinna. Önskar att det vore en icke-faktor, men det är det ju tyvärr inte i den här branschen. Tycker att Lisa Langseth är en av Sveriges bästa regissörer just nu och med tanke på att 100 procent av hennes filmer fått så bra kritik och mottagande borde Hollywood inte vara långt borta… Men det vore ju ännu bättre om hon gjorde svensk film också, det behövs.

    Håller med dig om det du skriver också, att allas berättelser i gruppen kändes viktiga, och att det var bra att de fick ta plats. Jag väntade också ganska länge med Till det som är vackert (mycket pga det uttjatade temat och den lite larviga titeln), men är glad att jag såg den. Så bra.

    Gilla

  6. Jag funderade mycket på om den där första, korta, upptakten verkligen hade behövts. När den pågår tycker man att den blir lite övertydlig, det är ju så uppenbart att den här babylyckan inte kan bestå. Samtidigt tecknar den ett bra sammanhang som gör att man kanske får lite större förståelse för Erika efter förlossningen, när man har fått stifta en kort bekantskap med henne före.

    Kan även meddela att Hotell höll alldeles utmärkt för en omtitt 😉

    http://bilderord.wordpress.com/2013/10/03/hotell-2013/

    Gilla

    • Hej Sofia! Jag skrev ett långt svar till dig, men det försvann eftersom min laptops batteri passade på att ta slut precis innan jag skulle trycka på Svara-knappen. Älskar när sånt händer… :-/
      Hur som helst, jag tycker att du lyfter en intressant poäng, om det du menar med sammanhang är att man får se i vilken miljö hon befinner sig, snarare än vilken person Erika är? – före och efter förlossningen. Eller snarare vilken idé hon representerar. Hon är putsad, urban medelklass med kontroll över livet. Ett liv där hon beställer tapeter, skötbord och "snitt" med övertygelsen att det kommer ske efter hennes schema, på hennes egna villkor. Denna idé genomsyrar vår kultur och förbereder oss inte alls på trauman likt det hon genomgår. Jag tror att det är DET anslaget vill förmedla, snarare än någon slags medkänsla för Erika. Eller?
      För aavsett vilken "tankemiljö" man kommer från kan en svår förlossning skapa trauma eller depression – men kanske är extra svårt om man bär på idén att man kan styra sitt eget livsöde till 100 procent.

      Fin notering av Pieta-symboliken 🙂

      Gilla

  7. Nu går det långt mellan kommentarerna. Håller tummarna för att åtminstone datorbatteriet gör sitt jobb 🙂

    Jo, jag menar nog att anslaget visar upp Erika mer som en slags symbol för en livsstil eller en kultur än en person. Så det den kanske skapar inte är så mycket medkänsla som förståelse och åtminstone en möjlighet för oss tittare att pröva på Erikas skor litegranna.

    Jag tror i alla fall att man utan anslaget hade uppfattat hennes reaktion under själva förlossningen som mer hysterisk och irrationell.

    Och så funderade jag på om man skulle kunna samla ihop fler filmer där just barnafödande (och barn?) framställs som det ultimata kaoset? I princip allt annat går att kontrollera mer eller mindre, men inte det.

    Gilla

  8. Hmm, bra fråga. Ska kanske tillägga att jag inte heller har några barn.

    Just det här med "katastrofliknande förhållanden", kan det hänga ihop med okontrollerbarheten? Spädbarn kommer när de kommer och tar den form de tar. Mestadels, även om det ju har kommit fler och fler möjligheter att kontrollera det hela.

    Tänker tex på uppföljaren till Steve Martins Father of the Bride där det blir putslustig kaos och kalabalik av det hela på sjukhuset.

    Din upplevelse av att barnafödande är något som "händer" en kvinnlig karaktär, snarare än något hon utför, kan det hänga ihop med att kvinnan i filmen blir bärare av det här okontrollerade? Hon blir mer av en symbol för något annat eller i alla fall något större än "bara" själva processen att föda barn?

    Däremot vet jag inte om jag kategoriskt kan säga att jag tycker att en särskild bild av barnafödande överväger på film jämfört med någon annan — typ "katastrof som slutar i snitt", "outhärdlig men nödvändig och i slutänden belönande smärta" eller "en unge ploppar man väl ur sig på en kaffekvart".

    Samma ambivalens upplever jag inte inför amning, kanske för att det så extremt sällan förekommer om det inte ska vara en film som på något sätt fokuserar på barnafödande.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s