Problemet med Prada

Igår gick The Devil Wears Prada på tv. Har sett den förut, men ville se den igen eftersom jag minns att jag faktiskt gillade den, mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Kanske för att det handlar om en idealistisk journalist i New York som jag kände att jag kunde, hrm, relatera till. (Jag bor i Bagarmossen). Jag älskar dessutom Anne Hathaway och (självklart) Meryl Streep.  
 
 
 
Jag låg alltså i thaibyxor i soffan och åt popcorn och tittade på när skinny trendslavar mästrades av den ökända Miranda Priestly på modemagasinet Runway (baserad på Anna Wintour på Vogue, även om det inte är bekräftat) och tyckte att filmen – även denna gång – var mycket underhållande.
 
Den naiva Andy klär sig så klart omotiverat fult och har omotiverat ful frilla (kamma sig kan hon väl i alla fall göra) när hon först kommer till tidningen. Och så klart får hon en extreme makeover av modegeniet Nigel som ger henne några Prada-outfits att börja med. Sedan rullar det på med nya kläder varje dag och till slut kan Andy klä sig själv utan att skämmas. Det är tillfredsställande med makeovers, man kan identifiera sig med kicken, men slipper görat själv. Samtidigt tänker jag, ack så lättpåverkad, att jag borde börja titta efter en snygg trenchcoat till hösten. Det tillhör dessutom journalist-looken. 
 
En annan fråga gnager: betalar magasinet för hennes kläder? Vem gör det annars? Hon har uselt betalt. Sjukt störigt. Och så till det stora problemet med sensmoralen och det geniala med filmens dubbelhet. Först hatar jag modevärlden, sen tycker jag att den är rätt underhållande och ”inte så farlig”, och när Andy vänder på klacken i slutet hänger jag på. Jävla skitbransch det där. Andy hittar tillbaka till sitt vettiga, idealistiska jag. Men hon blev modemedveten och skitsnygg på köpet. Och that’s the fucking selling point. Ba, kritisera modebranschens sjuka ideal och resursslöseri, men gör det i ett par Manolo Blahnik-skor. Inte ens idealisten Andy kan motstå frestelsen – att gå till intervjun för ”det riktiga journalistjobbet” i en snygg skinnjacka av märket Prada. 
 
Djävulen-Publiken 1-0. 
 
Kommentera genom att trycka på stjärnan under inläggets datum (scrolla upp).  
 
 
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s