Recensionspolitik

Dö, ni som orkar kommentera så här trött:
 
 
Jag skulle vilja se den recension som alla i hela världen instämmer med.
Och jag skulle vilja knipsa en tå av varje människa som anser att varenda filmgenre ska recenseras av specialistrecensenter. Vill en allätande filmälskare verkligen veta vad en insnöad action-recensent tycker om The Expandables, eller vad en romcom-recensent tycker om tja, typ varannan film som kommer upp på svensk repertoar? Nä. Man vill att flera olika personer på olika forum som kan film (ja, film är en konstart som kan bedömas efter fler moment än om den är bra som bakisfilm för att Expressen kryssat en geting), oavsett genre, ska dela med sig av sin åsikt.
 
Jämför med politiken. Jag skulle inte lita på att en journalist som är centerpartist och bevakar centerns kongress, förhåller sig ”objektivt”. Inte heller en journalist som är medlem i vänsterpartiet. Däremot någon som är partipolitiskt obunden.
 
Recensionsyrket är en balansgång mellan ärlig kritik och förmågan att formulera sig underhållande. Det är inte, som en del tycks tro, en bokstavsföljd utan intentioner, där recensenten ”inte får tycka”. Det är en blandning mellan vägledning för läsaren och personlig smak, men också den kunskap som man får utgå från att recensenten besitter, till skillnad från amatören. (Amatörer som recenserar i skoltidningar och dylikt är ofta förtjänta av kritiken dock, och Metro 🙂 ) Å glöm ej, ingen hindrar dig från att recensera film själv, är du tillräckligt duktig får du jobb. Så jävla avancerad är inte branschen.
 
Och, recensenten har knappast någon skyldighet att tänka på alla Bruce Willis-fans när denne ser Die Hard eller tveka att såga Sean Penn bara för att han vanligtvis bjuder på ”allmänt erkänt bra skådespeleri”. Då är hela recensionen ute och cyklar på diplomatisk is och tråkigt vatten och det njuter ingen frukten av, inte ens Bruce Willis.
 
Se recensenten som en vän, någon som gillar film precis som du, men ni har inte alltid samma smak. Dock kan jag tycka, att det finns ”snällare” varianter av filmrecensioner som passar lipsillarna i DN:s kommentatorfält bättre, som faktiskt ger en bredare bild av filmens innehåll. Som här i Onyanserat:
 
 
Hälsningar
/en person vars recension blev sågad en gång och som hatar alla som tar en sågande recension av något de gillar personligt och sedan ger generande, dumma och irrelevanta åsikter i kommentatorsfältet, bara för att de är fyllda med barnslig prestige. Detta kan tyckas ironiskt med tanke på ovanstående inlägg, men det är det inte. Sscchh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s